Se upp i backen! Tre/fyra/sju/tio/tusen hål i nacken! Några glimtar ur Stockholms kälkhistoria

I februari 1915 besökte SvDs signatur Bansai ”Himmelsbacken”, som hon som barn tyckt var den brantaste kälkbacken i världen. Bansai hette egentligen Ester Blenda Nordström och har kallats Sveriges första undersökande reporter, mest känd för att ha ”wallraffat” som tjänsteflicka på en bondgård i Södermanland. Den vuxna journalisten såg bara en backe, med ett litet gupp mitt på och en rundad sväng upp på en låg vall. Men barnen åkte fortfarande med samma förtjusning på kälkar, bräder och lådor, på granar – eller ingenting alls.

Himmelsbacken låg i Kronobergsparken, och var en av Stockholms många kälkbackar. Bansai konstaterade att i Stockholm susade kälkar fram i full fart överallt där det fanns minsta tillstymmelse till lutning – i gränder och krokar, på gator och torg.

Fortsätt läsa ”Se upp i backen! Tre/fyra/sju/tio/tusen hål i nacken! Några glimtar ur Stockholms kälkhistoria”

Kriminalreportage 1924: Den vilde torparen som gömde sig i köksskrubben och öppnade eld mot polisen

I februari 1924 sände både DN och SvD ut reportrar till avlägsna Tuna by vid Ljungan söder om Sundsvall. SvD-reportern kallar sig ”en vid innesittande van stockholmare” och beklagar sig över kölden när de måste åka släde – om än med bjällror – för att ta sig ända till det lilla torpet där polisen belägrade en ”vild torpare”. Som belöning skulle journalisterna under de följande dagarna få vara med om både polisförhör och skottlossning.

På förstasidan i DNs stockholmsupplaga kunde man söndagen den 10 februari 1924 läsa om den vilde torparens krig mot polisen: I två dygn hade polisen belägrat torpet för att försöka gripa torparen Hallén i Tunbyn, misstänkt för sedlighetsbrott mot grannfamiljens 13-åriga dotter.

Fortsätt läsa ”Kriminalreportage 1924: Den vilde torparen som gömde sig i köksskrubben och öppnade eld mot polisen”

Stockholmsstudentskan modell 1924/25 – köttfärgsilkesstrumpad jazzjänta?

1873 hade kvinnorna fått rätt att ta examen på filosofisk, medicinsk samt lägre nivåer på juridisk fakultet. Det var 400 år efter Uppsala universitets grundade, och det skulle ta ända till 1925 innan kvinnor även fick tillgång till (de flesta av) de tjänster de utbildat sig till. Ett citat av kommittéordförande Emilia Bromée från den långa debatten: ”Det är riktigt att de flesta kvinnor inte äga förutsättningar att bekläda högre befattningar i statens tjänst, men detta gäller förvisso även flertalet män.”

1925 oroar sig signaturen Bröt-Anund i SvD över nästa generation i allmänhet och de många studentskorna i synnerhet. Han verkar inte gilla de moderna männen heller, och undrar: Kommer det att bli några barn gjorda, och det här med pluggande kvinnor – vad ska det tjäna till?

Fortsätt läsa ”Stockholmsstudentskan modell 1924/25 – köttfärgsilkesstrumpad jazzjänta?”

Det var inte alltid så lätt när kvinnohåret plötsligt skulle vara KORT!

I början av 1925 rapporterade Stockholms frisörmästareförening att cirka 50 damer varje dag offrade sina ”mer eller mindre vackra flätor” i herrfrisersalongerna. Det var ju herrfrisörerna som kunde klippa kort, damfrisörerna var vana vid att skapa eleganta frisyrer av långt hår och tvingades nu skaffa shingelexperter.

De första som hade klippt av sig håret hade varit unga flickor, men nu var de flesta ”patienterna” fruar i 30-årsåldern. Fast en hel del av dem garderade sig genom att vid mera högtidliga tillfällen använda chinjonger. Sådana hade blivit populära redan på 1850-talet, då man byggde stora konstruktioner med löshår.

Fortsätt läsa ”Det var inte alltid så lätt när kvinnohåret plötsligt skulle vara KORT!”

Anno 1886 startade SvD en spalt enbart ”För damerna”.

Den 3 augusti 1886 kunde man för första gången läsa ”För damerna” med introduktionen: Idén att damerna hädanefter skola i Svenska Dagbladet finna en afdelning, som  är afsedd för dem och i hvilken de kunna begära och ge hvarandra upplysningar och råd lika ogeneradt som om de vore i en salong der alla äro bekanta, tyckes ha slagit an, att döma av breven från när och fjärran.

Insända brev skulle tills vidare adresseras  till ”Södertelge”.” Fast det visade sig snart att svaren är signerade Johan Grönstedt. Mer om honom nedan.

Här får man tips av många olika slag .Oväntat få handlar om hjärtesorg, desto flera är av mycket praktisk natur. Nedan följer några frågor och svar (med moderniserad stavning).

Fortsätt läsa ”Anno 1886 startade SvD en spalt enbart ”För damerna”.”

Livet för 100 år sen – ett plock bland småannonserna

Annonserna från hösten 1924 kommer från DN och SvD samt Erik Lindorms bok Gustav V och hans tid. Bilden ovan visar hur man kunde bli av med myggor med hjälp av insektspulver från Tjäders fröhandel på Stora Nygatan: Man lägger det på ett papper och tänder på. Myggorna flyr från röken till ”fönstren åt solnedgången”, så att man kan släppa ut dem. Så väldresserade var myggorna på den tiden. Kanske.

I tiden före nätet användes tidningsannonser även för förebråelser, ibland i ganska mild form:

Den Dam, som i sin förlovningsannons
den 16 utan vederbörligt tillstånd tillägnat sig annans släktnamn, K—e, torde för undvikande av obehag ej vidare benyttiga sig av detsamma.

Fortsätt läsa ”Livet för 100 år sen – ett plock bland småannonserna”