Tanken på en staty hade väckts redan vid Brantings död 1925, och till tioårsjubileet startade det socialdemokratiska partiet en insamling. Monumentet över Branting och arbetarrörelsen beställdes hos skulptören Carl Eldh, som redan tidigare hade avbildat Branting. Han började snart arbeta på skulpturen i sin ateljé i Bellevueparken (idag Carl Eldhs Ateljémuseum). Det skulle ta lång tid, kräva mycket utrymme, och var för stort att skulptera i lera. Eldh fick hugga skulpturen direkt i gips.

Den slutliga modellen stod klar 1942, men andra världskriget fördröjde gjutningen. För att skyddas från kriget sågades gipsreliefen i delar och magasinerades i Södersjukhusets skyddsrum.

Fortsätt läsa ”Annandag pingst 1952 var det högtidlig invigning av Brantingmonumentet. Men – tittade han inte åt fel håll?”

Han sjöng faktiskt aldrig ”Haderian, hadera” i radions Karusell den där lördagen 26 januari 1952 då han startade den stora ”Snoddasfebern”. Egentligen var han bara utfyllnad i det direktsända programmet, men när Hyland hört honom sjunga och berätta om sitt liv fick han vara med, medan en annan programpunkt kortades av. Han förklarade att det inte var någon konst att leva en vecka på 5 kronor: Bröd är inte så dyrt, och så fiskar man och hämtar vatten ur sjön. Och så sjöng han sin ”Flottarkärlek”, som skulle göra honom till den förste svenske artist som fick en diamantskiva för 300 000 sålda exemplar.

Efter sången ville publiken aldrig sluta applådera, och på kvällen sägs det att Snoddas var tvungen att gömma sig undan journalister och skivbolagsrepresentanter i ett annat rum än sitt eget på Malmen, där han bodde med resten av bandylaget. Han måste ju orka spela bandy dagen efter, det var ändå därför han var i Stockholm.

Fortsätt läsa ”Snoddas Stories – Sant och sägen om den sjungande bandyspelaren från Bollnäs”

1954 utgick ett påbud att den 24 januari skulle hela Sverige fira Frufridagen: Frun skulle en hel dag få göra precis vad hon ville, medan mannen tog över allt hushållsarbete i hemmet – bädda, diska, laga mat och sköta barn (vilket tydligen räknades till hushållsarbete). Det fanns uppgifter om oanmälda hembesök och hemliga mikrofoner över hela landet, för kontroll av att ingen smet från reglerna för dagen. (Fast det kanske var dåtidens konspirationsteorier?)

Frufridagen var ett inslag i radioprogrammet Karusellen, som sändes i flera omgångar. 1951-52 och 1954 gick det i P1 på lördagskvällarna. Då stannade Sverige av, vattenförbrukningen sjönk märkbart och telefonerandet upphörde nästan helt. Gator och biografer låg tomma, tills sändningstiden efter påtryckningar ändrades så att folk åtminstone hann gå på den sena bioföreställningen.

Fortsätt läsa ”Minns ni Karusellen med Lennart Hyland? Och Frufridagen?”