Det svenska samhället har varit mer reglerat än nu – åtminstone vad gäller flyttdagar. För att resa inom Sverige var man fram till 1860 tvungen att ha ett inrikespass och flytta en speciell dag: ”Fardagen” var den dag på året då anställnings-, hyresavtal och arrenden upphörde att gälla.

Länge var fardagen Mickelmäss (29 september), eftersom flera arbeten i det gamla bondesamhället avslutades då, men då den slutat vara helgdag flyttades fardagen till den 24 oktober. Sen hade man en vecka på sig att genomföra flytten – ett slags semester utan lön, den så kallade ”slankveckan”.

Fortsätt läsa ”Den stora oktoberflyttningen – en folkvandring som försvann.”

1954 utgick ett påbud att den 24 januari skulle hela Sverige fira Frufridagen: Frun skulle en hel dag få göra precis vad hon ville, medan mannen tog över allt hushållsarbete i hemmet – bädda, diska, laga mat och sköta barn (vilket tydligen räknades till hushållsarbete). Det fanns uppgifter om oanmälda hembesök och hemliga mikrofoner över hela landet, för kontroll av att ingen smet från reglerna för dagen. (Fast det kanske var dåtidens konspirationsteorier?)

Frufridagen var ett inslag i radioprogrammet Karusellen, som sändes i flera omgångar. 1951-52 och 1954 gick det i P1 på lördagskvällarna. Då stannade Sverige av, vattenförbrukningen sjönk märkbart och telefonerandet upphörde nästan helt. Gator och biografer låg tomma, tills sändningstiden efter påtryckningar ändrades så att folk åtminstone hann gå på den sena bioföreställningen.

Fortsätt läsa ”Minns ni Karusellen med Lennart Hyland? Och Frufridagen?”

I oktober 1975 var det 25 år sedan den allra första tunnelbanesträckan invigdes, den mellan Slussen och Hökarängen. Den 1 oktober 1950 var det 75.000 entusiastiska personer som för allra första gången åkte under jorden – dubbelt så många som beräknat. 1952 byggdes banan ut ända till Vällingby – och tidningarna undrade vad stockholmarna den sommaren helst skulle roa sig med: att gå på bio eller åka tunnelbana till Vällingby. 1957 knöt T-Centralen ihop linjerna i norr och söder: Med ”Stockholms pulsåder” upphörde de nya ”sovstädernas” isolering. Kung Gustaf VI Adolf invigde den 24 november.

25 år senare hade tunnelbanan (”tricken”) blivit en självklarhet: på morgonen var det gäspningar och morgontidningsprassel, på dagen pensionärer, varpå eftermiddagens rusning följdes av skramlande ölburkar.

Fortsätt läsa ”Rapport från Stockholms tunnelbana 1975”

Ovan: Norma Vasagatan1940, Okänd fotograf (PD) via Wikimedia Commons

1936 flyttade årligen 15.000 människor ut från Stockholm – men dubbelt så många flyttade in.
De flesta kom på hösten. I slutet av augusti strömmade landsortsborna in – de blivande stockholmarna, de som skulle utbilda sig eller göra karriär. Flickorna skulle ofta lära sig maskinskrivning och stenografi för att sedan få kontorsjobb, eller så hade de fått plats som elev på syateljé. De unga männen siktade ofta på hantverksyrken – om de inte lyckats komma in på utbildningen till folkskollärare, förstås. På Borgarskolans stora linje var 1.200 av de 2.700 deltagarna från landsorten.

Och så fanns förstås de som alltid dragit till stan på vinst och förlust: ”Alltid finns det väl nåt!”

Fortsätt läsa ”Om inflyttade landsortsbors liv i inackorderingsrum och ”Slukis””