Det sägs att fanns  fler än tusen hemliga agenter i Stockholm under kriget. Helst höll de till på Östermalm och Gärdet, där svenska militären övade. Nära Karlaplan och Valhallavägen koncentrerades svensk underrättelseverksamhet. <Wikipedia>

En bra startpunkt är T-stationen Stadion på Mörbybanan. Busshållsplats Jungfrugatan. Närmare bestämt Vallhallavägen 132 <Google Maps>

Valhallavägen 132

Valhallavägen 132 i Stockholm spelar en central roll i svensk underrättelsehistoria under andra världskriget. Adressen var den första hemliga basen för C-byrån (under krigets första skede känd som G-byrån eller Gränsbyrån), som var den svenska militära underrättelsetjänstens hemliga organ. Hit till en anonym lägenhet fyra trappor upp flyttade hemliga militära underrättelseverksamheten C-byrån 1940. Kontorets legendariske andreman Helmuth Ternberg värvade till ”Sekreterarklubben” <video> kvinnor som förförde utländska diplomater och agenter. Ternbergs främsta kap var Erika Wendt / Schwarze, som i Stockholm arbetade för tyska militärens spionorganisation Abwehr. <Wikipedia> <Google Maps> <Streetview>

• År 1940 flyttade verksamheten in i en anonym trerumslägenhet fyra trappor upp på Valhallavägen 132. Valet av en ordinär lägenhet i ett bostadshus skedde av säkerhets- och maskeringsskäl.
• Organisationen leddes av major Carl Petersén, vars förnamn gav upphov till namnet C-byrån.
• Fast anställd personal på adressen var mycket begränsad till antalet. Lägenheten fungerade som operativ centralpunkt där man bland annat planlade och hanterade underrättelseinhämtning, spioneri samt värvning av agenter.
• Verksamheten förlitade sig till stor del på ett nätverk av informatörer i Stockholms nattliv och diplomatsfär. Till de mer omskrivna personerna som kopplades till underrättelsearbetet under denna period hör exempelvis Karin Lannby, <video> som via kaféer och restauranger plockade upp och förmedlade rykten och uppgifter, samt Erika Wendt.
• Efter en tid på Valhallavägen växte verksamheten ur lokalerna. År 1942 gick flytten vidare till nya lokaler på Sibyllegatan 49, där byrån verkade fram till att den avvecklades och ombildades efter krigsslutet (bland annat till T-kontoret).

Erik Dahlbergsgatan 12

Stig Bergling använde Handelsbankens bankfack på Erik Dahlbergsgatan 12 i Stockholm för att gömma kopior av svenska sekretessbelagda handlingar- Bankfacket blev en del av hans spionverksamhet för Sovjetunionen.1. Han arbetade inom Försvarsstabens säkerhetsavdelning på Östermalmsgatan, där fick han tillgång fortifikationskoden (FO-koden). Den innehöll uppgifter om:

• Svenska försvarsanläggningar och kustartilleriets befästningar.
• Mobiliseringsförråd och ledningscentraler.
• Radarstationer och andra militära installationer.

<Wikipedia> <Google Maps> <Streetview>

Bankfacket gav Bergling möjlighet att bevara dokumenten utan att behöva ha dem i sin bostad eller på arbetsplatsen. Det var ett sätt att hålla materialet tillgängligt under hans utlandstjänstgöring.

Östermalmsgatan 87-89

Innan Försvarsstaben flyttade till Lidingövägen tidigt 1970-tal drevs verksamheten i Grå Huset, som Generalitetshuset kallades. Under kriget byggdes skyddsrum under huset varifrån ÖB och hans staber skulle leda krigföringen. <Wikipedia> <Google Maps> <Streetview>

I ”Grå huset” fanns avdelning U (underrättelseavdelningen) inom Försvarsstaben, ledd av löjtnant Carl Petersén (1883–1963). Avdelningen ansvarade för militär underrättelsetjänst och samarbetade med C-byrån (den hemliga underrättelsetjänsten under statsminister Per Albin Hansson). C-byrån hade flera lägenheter på Östermalm som täckadresser, men den formella underrättelseverksamheten leddes från Östermalmsgatan 87.

Valhallavägen 132 i Stockholm spelar en central roll i svensk underrättelsehistoria under andra världskriget. Adressen var den första hemliga basen för C-byrån (under krigets första skede känd som G-byrån eller Gränsbyrån), som var den svenska militära underrättelsetjänstens hemliga organ. Hit till en anonym lägenhet fyra trappor upp flyttade hemliga militära underrättelseverksamheten C-byrån 1940. Kontorets legendariske andreman Helmuth Ternberg värvade till ”Sekreterarklubben” <video> kvinnor som förförde utländska diplomater och agenter. Ternbergs främsta kap var Erika Wendt / Schwarze, som i Stockholm arbetade för tyska militärens spionorganisation Abwehr. <Wikipedia> <Google Maps> <Streetview>

Den mest kända spionaffären kopplad till adressen handlar om Allan Nyblad (1916–1994), en svensk ordonnans/cykelbud som arbetade med att transportera hemliga dokument.aftonbladet. Nyblad hade i uppgift att cykla med dekrypterade tyska telegram från kryptoavdelningen på Karlaplan 4 till Försvarsstaben på Östermalmsgatan 87 – en sträcka på cirka 400 meter. Meddelandena kom från den tyska G-skrivaren (en krypteringsmaskin liknande Enigma), som svenska matematiker under Arne Beurling lyckats knäcka redan 1940. <info>

Nyblad, som hade kommunistsympatier, rekryterades av sovjetisk underrättelsetjänst (GRU). På vägen till ”Grå huset” smet han in i en hyrd lägenhet där han ångade upp kuverten, fotograferade innehållet och levererade sedan dokumenten vidare. Genom detta fick Alexandra Kollontaj, Sovjets ambassadör i Stockholm, tillgång till Sveriges mest hemliga underrättelsematerial och kunde skicka det till Moskva. Spioneriet avslöjades i januari 1942, mindre än ett år efter att det inletts. Allan Nyblad och hans bror Knut Nyblad dömdes den 12 april 1943 till 12 års straffarbete för spioneri. Läckaget innebar att Sovjetunionen fick vetskap om att Sverige lyckats dechiffrera den tyska trafiken – en av krigets bäst bevarade svenska hemligheter. <Wikipedia>

Olof Palme

Efter sin militära utbildning och reservofficersexamen (löjtnant i reserven vid K 3 / kavalleriet/kavalleriregementen) var Olof Palme 1953 anställd vid Försvarsstaben, för dess underrättelse- eller utredande verksamhet (Fst/Fst-Und). Han hade eget rum i ”Grå huset” Östermalmsgatan 87 – rekryterad av den nazistiskt sinnade officeren Lennart Hagman. Samtidigt var Palme studentkårsordförande och kunde från internationella konferenser rapportera både till sin arbetsgivare och amerikanska CIA.

Tage Erlander fick upp ögonen för Palme och kallade honom till Kanslihuset hösten 1953, för att bli statsministerns personliga assistent/sekreterare. Fast Palme ville inte ge upp anställningen på Försvarsstaben. Under en tid arbetade han halvtid hos Erlander samtidigt som han behöll tjänsten på Östermalmsgatan 87. Så blev han en nyckelperson mellan regeringens kanslihus, Grå huset och amerikansk underrättelstjänst Det var året efter ett ryskt MIG-15 sköt ner försvarets DC-3:a över internationellt vatten öster om Gotland. Besättningen bestod av tre flygvapenanställda och fem signalspanare från FRA (Försvarets radioanstalt). Troligen hade Stig Wennerström tipsat Sovjet att signalspaningen delgavs USA.

Stig Wennerström

Överste Stig Wennerström anställdes 1957 som flygansvarig på Försvarets kommandoexpedition, sannolikt Storkyrkobrinken 14 i Gamla stan. Vilket innebar täta kontakter med Försvarsstaben på Östermalmsgatan och där hade tillgång till hemliga arkiven.

Försvarsstaben hade redan 1943 begärt personalkontroll av Wennerström. Säkerhetspolisen uppgav då att han förekom i dess register. Han hade kontakt med den sovjetiske medborgaren Nikitouchev och stod under kontroll. Sommaren 1943 skapades ett särskilt registerkort om Wennerström vid Försvarsstabens inrikesavdelning. <video>

Säkerhetspolisen fick i augusti 1960 veta att Wennerström sedan 1957/58 en gång per kvartal hade besökt Försvarsstabens utrikesavdelning där han hade tjänstekontakter med Försvarsstabens underrättelseorganisation. Bevakning på Wennerström inleds och han grips 1963.

Stig Bergling

Stig Bergling inledde sin polisiära bana på Östermalms polisstation, som då låg på Linnégatan 5–7 på Östermalm. I en intervju beskrev Bergling själv att han sparade pärmen ”för en regnig dag”. Enligt Sveriges Radio uppgav han att han hade kopierat handlingarna eftersom säkerhetsrutinerna på Försvarsstaben var bristfälliga och kopieringarna inte kontrollerades tillräckligt noga. <video>

1. 1971 – Kopieringen: Bergling kopierade den hemliga pärmen under sin tjänstgöring vid Försvarsstabens säkerhetsavdelning och låste in kopian i bankfacket.
2. 1972 – Kontakten med GRU: Under sin FN-tjänstgöring i Mellanöstern kom han i kontakt med den sovjetiske GRU-officeren Alexander Nikiforov vid ambassaden i Beirut. Han erbjöd honom de svenska handlingarna.
3. November 1973 – Hämtningen: Bergling ordnade ett byte av tjänstgöringspass med en belgisk FN-major för att kunna resa till Stockholm och hämta pärmen i bankfacket.
4. 30 november 1973 – Överlämnandet: Han återvände via Budapest till Beirut och överlämnade materialet till den sovjetiska underrättelsetjänsten.

Karlaplan

Platsen kallades förr l’Étoile efter förebilden Place de l’Étoile runt Triumfbågen, som mittpunkr för breda avenyer. Inte av militära skäl som i Parie utan planerades1885 av estetiska skäl. Fast kriget gjorde sig påmint här under kriget. Vedtravar lite varstans. Kål odlades i rabatter runt dammen där barnen plaskade. <Wikipedia> <Google Maps> <Streetview>

Detta hände vid Karlaplan augusti 1944. Jane Horney sågs på en bänk i närheten. vid en tidningskiosk, stod det tyska legationsrådet Heinz Thorner och låtsades som ingenting. <video>

Plotsligt går paret mot en gulsvart DKW som parkerat i hörnet Karlaplan 7 och Karlavägen. Visserligen var Horney av Helmuth Ternberg värvad till militära C-byrån. Iakttagelsen vid Karlaplan räckte ändå för att se henne som dubbelagent. Och därmed en dödsdom för arkebuseringen i en fiskebåt på Öresund.

C-byrån hade hemligt kontor på Sibyllegatan 49 och ett annex på Karlaplan 4. Som så mycket annat i Stockholms agentvärld är beläggen motstridiga.

Dilomatskyltade bilen puttrar i väg följt av en cyklist, en dansktalande motsåndsman som hunnit fotograferat paret. Enligt en version ville hon få Thorners hjälp att från fängelser befria danska motståndsmä. Hur det sedan gick får vi veta under vandringen till Rindögatan 42 på Gärdet.

Karlaplan 4

I ena ändan, på Karlavägen nr 59, sände tyska legationens radioavdelning krypterad information. Nöra gatans andra ända, fjärde våningen Karlaplan 4 (där Maximteatern finns numera) dekrypterades tyska telegramtrafiken tankad på telenätet mellan Norge / Finland och tyska legationen på Blasieholmen. Telegrammen skickades med tyska Geheimschreiber, kallad G-skrivaren (Siemens T52). Tyskland använde systemet för militär trafik mellan Berlin och de tyska styrkorna i Norge och Finland. <Wikipedia> <Google Maps> <Streetview>

Den svenska matematikern Arne Beurling lyckades sommaren 1940 klarlägga hur kryptot fungerade. Därefter kunde särskilda svenska apparater kopplade till teleprintrar omvandla den avlyssnade kryptotexten till klartext. Personalen på Karlaplan skrev in den avlyssnade kryptotexten och fick ut telegrammen på pappersremsor.Under den fortsatta verksamheten producerades stora mängder dekrypterade tyska meddelanden. De sorterades och bearbetades och fördes sedan vidare till Försvarsstaben på Östermalmsgatan 87, ”Grå huset”.

Det är här cykelbudet Allan Nyblad kommer in i historien. Från 1941 transporterade han på pakethållaren de hemliga klartexttelegrammen från Karlaplan 4 till ”Grå huset” på Östermalmsgatan 87. Ryssarna hyrde en lägenhet längs cykelvägen där Nyblad ångade upp kuverten och fotograferade med kameran han fått från legationen på Villagatan. Därifrån skickades fotona till Sovjet med kurirer.

Banergatan 37

Norska legationen / ambassaden flyttade hit från Strandvägen 1940. Vid krigsslutet administrerades ett tusental norska motståndsmän härifrån. Norska legationen på Banérgatan blev under andra världskriget ett viktigt centrum för den norska exilverksamheten. Där samordnades bland annat flyktingfrågor, underrättelser, militär verksamhet och kontakter med den norska motståndsrörelsen och exilregeringen i London.

Strandvägen 82

Strandvägen 82 var under andra världskriget en viktig brittisk underrättelseadress i Stockholm. Det var inte bara ett vanligt legationskontor. rittiska legationen hyrde den så kallade Bulowska villan i Diplomatstaden, vid dåvarande Strandvägen 82, nu Dag Hammarskjöls väg 20. Svenska statspolisen höll uppsikt över huset.Där fanns brittisk underrättelseverksamhet, bland annat SOE (Special Operations Executive).

Britternas SOE-verksamhet fanns på Strandvägen 82, medan SIS hade ett mer diskret kontor på Birger Jarlsgatan 12.Malcolm Munthe använde sin officiella roll som brittisk militärattaché som täckmantel och arbetade med SOE:s sabotage- och motståndsverksamhet. Han hade bland annat kontakter med norska motståndskretsar.

En mystisk brittisk kontaktman ”Mr.R.” påstås ha träffat Jane Horney på denna adress, Adressen fungerade också som en kontaktpunkt mellan britterna och de norska underrättelsekretsarna.Under Bismarck-krisen 1941 tog norske militärattachén Alfred Roscher Lund kontakt med britterna på Strandvägen 82, varefter informationen fördes vidare till London. Den norske militärattachén Alfred Roscher Lund förde information till britterna på Strandvägen 82, som sedan skickade den vidare till London.

Riddargatan 51

För sin försörjning hade änkan Augusta Ternberg inackorderingar i lägenheten på Riddargatan 51. Hon var född i Lettland och hade ofta tebjudningar för sina exilbaltiska vänner, vilket hennes son Helmuth Ternberg fortsatte med efter hennes död. En av Augustas gäster var Elisabeth von Knieriem, som hade med sig sonen Olof Palme. <Wikipedia> <Google Maps> <Streetview>

Redan 1938 uppstod en vänskap mellan tolvårige Palme och avdankade kaptenen Helmuth Ternberg, 45 år gammal. Båda modersbundna och med döda pappor, vilket kan förklara ett far-son-förhållande. Baltikum var aktuellt för deras mammor kom ju från Lettland.

1944 tog Palme studenten i Sigtuna firad av Ternberg, som erbjöd nybakade studenten ett jobb på Svenska Dagbladets sportredaktion. Kanske var det Ternberg som inspirerade Palme att bli hemlig agent 1953 på Försvarsstabens underrättelsebyrå på Östermalmsgatan.

Banérgatan 4 

Med fem miljoner sålda ex från ett tiotal Hamiltonböcker hade Jan Guillou råd att tillsammans med sin Anna Skarp bo i lägenheten på finaste Östermalm, Banérgatan 4 närmare bestämt. På bekvämt avstånd från deras Piratförlaget på Kaptensgatan 6 – i huset där Goebbels propagandacentral under kriget sökte nästla svenska kultureliten. Även litterära figuren kapten Carl Hamilton bodde under studietiden på Östermalm och samtidigt var socialist i Clarté. <Google Maps> <Streetview>

Åtskilligt hos Hamilton känns igen hos Guillou. Under året FiB-journalisten satt på Långholmen för att ha avslöjat socialdemokratiskt samarbete i militärens IB skrev han första boken, Om kriget kommer. Författaren och hans romanfigur har gemensamt att båda mot betalning har arbetat för KGB.

Storgatan 59

Olof Palme skrev senare om minnet från en tebjudning hos sin morbror där Gilel Storch och Felix Kersten talade om en räddningsaktion för fångar i koncentrationslägren. Platsen var Ottokar von Knieriems lägenhet på Storgatan 59 och året var 1944 då Palme tog studenten. Även morbror von Knieiriem var lett i exil och chefade för Dresdnerbankens filial på Kungsträdgårdsgatan. Otto hade problem med en höft och var därför patient hos Kersten. <Wikipedia> <Google Maps> <Streetview>

Olofs mor Elisabeth, född Knieriem, tog hand om Otto i Stockholm. Som tyskbalt och utbildad i Tyskland var det naturligt att tillsammans med prinsessan Sibylla delta i en förening, vilken sände gåvor till soldater på tyska fronten. Men nazianstucken, som vissa av släktingarna i Tyskland, var hon inte.

Som massör hade Kersten nära kontakt med Heinrich Himmler och även med svenske utrikesministern Christian Günther, som ville få de fängslade svenska direktörerna i Polen befriade. Avrättning hotade eftersom de till omvärlden vittnat om judeutrotningen.

Hur mycket nazist von Knieriem var är oklart. Men det var hans överordnade i banken, SS-medlemmen Karl Rasche, som brukade bo hos Knieriem på Storgatan under Stockholmsbesöken. Banken skötte SS finansiella transaktioner.

Rasche dömdes till sju år i Nürnberg. De allierade protesterade mot att von Knieriem efter kriget fick svenskt uppehållstillstånd, som han fick tack vare assistans från bröderna Wallenberg och Olofs bror, advokaten Claës Palme. Olof Palmes mest påtagliga minne från tebjudningen var hur den korpulente Kersten slevade i sig apelsinmarmelad.

Skarpögatan 9

Den 24 april 1975 ockuperades Tyska ambassaden  på Skarpögatan 9 av sex beväpnade terrorister från Röda armé-fraktionen (RAF), även känd som Baader-Meinhofligan. Gisslandramat pågick i cirka tolv timmar och krävde fyra människoliv: två ambassadanställda och två terrorister. <Google Maps> <Streetview> <Wikipedia> <video>

Klockan 12.00 trängde sig sex personer – fem män och en kvinna – in i ambassaden, beväpnade med kulsprutepistoler och 15 kilo trotyl. De tog tolv till tretton personer som gisslan, däribland ambassadören Dietrich Stoecker, och drev in dem i ett biblioteksrum högst upp i byggnaden.

Terroristerna, som kallade sig ”Kommando Holger Meins”, krävde att den västtyska regeringen skulle frige 26 dömda RAF-medlemmar (bland andra Andreas Baader, Ulrike Meinhof, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe), ställa en Boeing 707 till förfogande på Frankfurts flygplats samt ge dem 20 000 USD var och fri lejd tillsammans med den svenske Bonn-ambassadören.

• Under ockupationen sköt terroristen Karl-Heinz Dellwo ihjäl militärattachén överstelöjtnant Andreas von Mirbach och handelsattachén Heinz Hillegaart inne på ambassaden.
• Klockan 23.47 detonerade en trotylladdning inuti ambassaden, troligen av misstag. Explosionen dödade terroristen Ulrich Wessel på platsen och skadade flera andra. De överlevande ockupanterna försökte fly genom ett bombhål men greps omedelbart av svensk polis på svensk mark utanför ambassadområdet.wikipedia+2
• Totalt fjorton personer skadades i attentatet, varav sju polismän och nio gisslan. Den sjätte terroristen, Siegfried Hausner, avled av sina skador drygt en vecka senare i Västtyskland.wikipedia+2
• De fyra överlevande ockupanterna (Hanna Krabbe, Karl-Heinz Dellwo, Lutz Taufer och Bernhard Rössner) utlämnades till Västtyskland, där de dömdes till två gånger livstids fängelse. De benådades senare och frigavs mellan 1994 och 1996.Dagen efter dådet beslöt den svenska regeringen att utvisa samtliga terrorister med stöd av den så kallade terroristlagen.

---

Strandvägen 82 / Dag Hammarskiölds väg 20  

Under kriget hyrde Storbritanniens legation Bulowska villan i Diplomatstaden i ändan på Strandvägen. Huset var noga påpassat av statspolisen gömd bland träden där Radiohuset står numera. Legationens personal ökade från fyra till fyra hundra, fast en del utspridda i landet. Ett hundratal hörde till underrättelsetjänsten. Idag finns turkiska ambassaden där under nya adressen Dag Hammarskiölds väg 20. <Wikipedia> <Google Maps> <Streetview>

Brittiske ambassadören Victor Mallet gillade inte att få in Malcolm Munthe från Special Operations Executive i huset för spioneri och sabotage hör inte hemma i klassisk diplomati. Sabotage i Norge gick väl an. Men då ett tyskt ammunitionståg sprängdes i Krylbo sommaren 1941 misstänktes SOE och chefen Malcolm Munthe utvisades. <Wikipedia> <Google Maps> <Streetview>

Strandvägen 82 (idag med adressen Dag Hammarskiölds väg 20) i Diplomatstaden var under andra världskriget säte för den brittiska legationen i Stockholm. Huset, känt som , hyrdes av Storbritannien och bevakades noga av svensk statspolis.

Malcolm Munthe hade sin officiella täckmantel som biträdande militärattaché vid den brittiska legationen på denna adress. I verkligheten drev han därifrån SOE:s sabotageverksamhet riktad mot det ockuperade Norge. Legationens personal växte från fyra till omkring fyra hundra personer under kriget, varav runt hundra tillhörde underrättelsetjänsten.

Malcolm var svenskengelsk som son till Axel Munthe, livläkare och kanske älskare till Gustaf Vs gemål Victoria. Med titeln militärattaché som täckmantel förberedde han en svensk motståndsrörelse i samarbete med författarinnan Amelie Posses Tisdagsklubben. Efter utvisningen ledde han under italienska invasionen motortorpedbåtar från Capri, där han var hemmastadd tack vare pappan.

Legationen hade nära samband med de norska militära kontoren i Stockholm, men alla verksamheter låg inte på samma adress. Efter kriget fortsatte legationen att finnas på adressen fram till 1951.

Kai Holst, som hittades skjuten på Rindögatan, var knuten till norska legationens militära verksamhet i Stockholm. Han arbetade där med kurir- och försörjningsverksamhet för Milorg. En av ett åttiotal medarbetare i legationens Pressekontor var Calota Brandt, då hustru till Willy Brandt.

/ Av Ingemar Lindmark