SvD rapporterade om ett nytt inslag i nyårsfirandet 1924/25: Nyårsvaka per rundradio, vilket beskrevs som mycket uppskattat. I årets sista timme kunde man lyssna till den av Svenska Dagbladet anordnade radioutsändningen, där Sven Kjellström spelade violin, Ragnar Hultén sjöng och Guido Valentin uppläste den nyskrivna nyårsdikten: ”Vid årsskiftet”. Efter tolvslaget bringades SvDs läsare/lyssnare en första hälsning på det nya året, och till slut spelade hr Kjellström Bachs trio.

Dagen efter skulle rundradioverksamheten dra igång på allvar, med nybildade Radiotjänst.

I övrigt firade stockholmarna nyår ”på övligt sätt”. Det var skränigt på gatorna, allra värst på Drottninggatan där även inslaget av ligister tyvärr var ganska påtagligt. Polisen stod maktlös – man kunde ju inte anhålla hela gatan. Även till Skansen strömmade långt flera än året innan, och Högloftet var fyllt till sista plats, liksom den för kvällen öppnade Idunhallen (som 1951 skulle ersättas av Solliden). Programmet var det vanliga, med de Wahls deklamation av ”Nyårsklockan” från Renberget som kulminationspunkt. Därefter dånade stadens alla klockor och hamnens båtar stämde in med sina ångvisslor.

Rundradioverksamheten började på allvar först på nyårsdagen, då nybildade Radiotjänst AB tog över. Radiotänst ägdes av pressen, Tidningarnas Telegrambyrå samt radioindustrin, och fick nu ensamrätt till att sända ett riksprogram som skulle nå hela Sverige.

På nyårsdagen 1925 var det var uppskattningsvis 100 000 personer som lyssnade när Telegrafverkets generaldirektör Rydin högtidligen överlämnade rörelsen till generaldirektör Södermark, ordförande i Radiotjänsts styrelse. Båda talade utan all rampfeber – som (enligt tidningen) ”för övrigt lär vara ett okänt begrepp i radiorörelsen!”

Allt förlöpte väl, även om Södermarks önskan att stå, eller snarare gå omkring, medan han talade medförde vissa problem för tjänstgörande telegrafassistent, som måste följa efter den livlige talaren med mikrofonställningen. Generaldirektören överraskade alla genom att avsluta sitt anförande med ett frejdigt avsjungande av ”Du gamla, du fria”.

Högtidligheten ägde rum på Telegrafverkets rundradiostation, som utan tvivel var Sveriges mest omtalade offentliga institution. ”Alla” kunde avslutningsfrasen: ”Utsändningen från telegrafverkets rundradiostation i Stockholm slut för i afton.” Den välkända rösten som på sjungande dalmål sa detta var telegrafassistenten Erik Mattsson (t h på bilden nedan sysselsatt vid den lokala förstärkaren). Det var han och hans kamrater som manövrerade förstärkaranordningarna under utsändningen, så att allt hördes lagom högt. Svaga människostämmor kunde behöva förstärkas, alltför kraftiga något dämpas.

Bilden nedan är den första som publicerats av telegrafverkets rundradiostation, eftersom man dittills ansett den alltför provisorisk och anspråkslös att föreviga. Den fanns i två anspråkslösa rum högt upp i ett åldrigt hus på Malmskillnadsgatan 19B, och så fort den permanenta stationen blev färdig skulle den givetvis slopas.

Under något mer än ett år hade man här ändå lyckats samla tio miljoner åhörare, om man räknar med att 50 000 lyssnat till var och en av de 200 utsändningarna.

Även DN rapporterade förstås från nyårsdagens högtidliga överlämnande av landets rundradioverksamhet till aktiebolaget Radiotjänst. Hela festprogrammet överfördes telefonledes till utsändningsstationerna i Göteborg och Malmö, vilkas radiopublik således fick vara med om hela evenemanget.

Ett flertal särskilt inbjudna var samlade i apparatsalen intill telegrafverkets studio när gendir Södermark i sitt tal hoppades att radiofabrikationen och -marknaden skulle utvecklas i sådan riktning att ”intet hem i vårt land av ekonomiska skäl nödgas undvara en god radioapparat. Då kommer Radiotjänst att allt bättre kunna uppfylla den utomordentligt viktiga kulturuppgift som anförtrotts oss.”

Gen dir Rydin började med att berätta att det nu var över ett år sedan Telegrafstyrelsen började sina utsändningar i syfte att prova tekniken, men också för att utröna avlyssnarintresset. Tekniken hade fungerat, och allmänhetens intresse hade visat sig vara stort och hastigt ökande, även efter den första nyfikenhetens behag. (Här kan man läsa om hur alltflera drabbades av radio-mani.)

Nu var tiden mogen att lägga kulturuppgiften i Radiotjänsts hand, medan Telegrafverket även fortsättningsvis har hand om tekniken. Vi ser fram emot ett intimt samarbete med det nybildade bolaget Radiotjänst, och önskar dem lycka till!

Gen dir Södermark tackade Telegrafstyrelsen för den stabila grund man fått att bygga på. Den 1 februari skulle sändningarna starta även från den nya stationen i Boden och ungefär samtidigt hoppades man kunna sända från en provisorisk station i Sundsvall. De vita fläckarna på radiokartan skulle nu fyllas, med ett antal relästationer mellan de nuvarande stationerna.

Rundradion har tre uppgifter, fortsatte Södermark: att underhålla och förströ, att upplysa och uppfostra, samt att sprida nyheter. Tonvikten kommer att läggas på underhållning. Det svenska folket kommer praktiskt taget varje dag få ett par timmars musikalisk underhållning, från Wagner till jazz. En till två gånger i veckan sänds delar av Stockholms konsertförenings konserter, och enligt överenskommelse med Operan en ett par akter ur en opera. På söndagseftermiddagarna blir det sagostunder och liknande för barn. Det blir uppläsning av dikter, dramer och annat, föredrag och föreläsningsserier. Varje kväll vid 1/2 10-tiden sänds en utförlig nyhetsbulletin, utvald och sammansatt av TT och följd av väderleksrapport. På förmiddagen blir det börs- och valutanoteringar, samt väderleksrapport.

Allt detta gäller i första rummet Stockholmsstationen, men torde komma att följas även av övriga stationer – som dock har full frihet att ordna sina program på egen hand. Till att börja med fortsätter man att liksom idag återsända stockholmsprogrammet, och endast 2-4 dagar i veckan arrangera egna program. Under sommarmånaderna inskränks programmet även från Stockholm till 3-4 dagar i veckan och innehållet blir lättare än under vintersäsongen.

Nedan radioprogram 27 januari 1925. (OBS stavningen: Först 1923 togs ”Sverige” med i Svenska Akademiens ordlista, och då som alternativ stavning till ”Sverge”.)

Det högtidliga överlämnandet avslutades med en stor festkonsert. Och Radiotjänst fick en mycket lyckad start: Dagen till ära behagade telefonlinjerna vara alldeles utmärkta, Stockholmsstationen stod hela tiden i telefonkontakt med Malmö och Göteborg för att kontrollera att allt fungerade som det skulle. Om det varit en nyårsdag med full snöstorm däremot kanske Skåne- och Bohusborna fått öppningsprogrammet i småportioner – eller inte alls…

Det allra första programmet som sändes ut i etern från det nybildade AB Radiotjänst var nyårsdagens högmässa från Jakobs kyrka, vilken påannonserades av Sven Jerring, senare mest känd som ”Farbror Sven” i Barnens brevlåda, som premiärsändes i september 1925 och blev kvar ända till 1972.

Nedan Radiohistoria från YouTube: