Vandra från Strandvägen till Skeppargatan där Nordens Casablanca var som hetast

Under andra världskriget var fastigheterna kring Nedre Skeppargatan och Strandvägen högintressanta för den tyska militärattachéorganisationen och för allierade underrättelsetjänsterna. Området fungerade som en naturlig mötesplats för den tyskvänliga överklassen, svenska höga militärer och diplomater. Det var i denna miljö som informella kontakter knöts mellan svenska underrättelseofficerare och tyska eller brittiska uppgiftslämnare innan säkrare kanaler etablerades.

I kvarteren runt Nedre och Mellersta Skeppargatan fanns flera lägenheter som hyrdes av bulvaner för militära underrättelseändamål. Under krigsåren byggde den svenska militären upp hemliga strukturer för att kartlägga främmande makters aktivitet. Även om själva C-byrån (under ledning av Tage Erlander) hade sitt högkvarter på andra adresser (som Valhallavägen 132), användes lägenheter i denna del av Östermalm ofta som säkra bostäder för kurirer och illegala operatörer som rörde sig mellan Sverige, Norge och Finland.

Nybroplan. Där Ingmar Bergman blev kär i en hemlig agent

Våren 1940 var Ingmar Bergman en 21-årig oetablerad teaterregissör vid Studentteatern, medan den något äldre Karin Lannby (född 1916) var skådespelare, poet, journalist och hemlig agent (under täcknamnet ”Annette” för den svenska försvarsstaben/Säpo).

<Wikipedia> <GoogleMaps> <Streetview> <info>

Karin Lannby rörde sig dagligen i detta område i sin roll som Säpo-agenten ”Annette”. Hon spionerade på utländska diplomater, nazister och intellektuella som samlades på lyxhotellen och restaurangerna runt Nybroviken, bland dem Hotell Strand på Blasieholmen. Deras stormiga kärleksrelation ledde till att de flyttade ihop i en liten lägenhet på Tavastgatan på Södermalm, till föräldrarnas stora förtvivlan. Bergman arbetade då med studentteater på annat håll. Men senare blev Dramaten Bergmans konstnärliga hemvist.

Se del av film

Bergman skrev manus till filmen Kvinna utan ansikte. Huvudkaraktären Ruth Köhler beskrev Bergman som ”en sfinx, en gåta, ett oförklarligt mysterium” – samma ord som han karakteriserade Karin Lannby.


Almlöfsgatan 2. Där spioner och spionspanare fick sina skägg och peruker

Historien om Carl Lundhs perukmakeri på Almlöfsgatan 2 speglar spioneriets Stockholm under andra världskriget. Det skedde i Dramatens scenhus intill korsningen mot Nybrogatan/Almlöfsgatan. <GoogleMaps> <Streetviwew>

  • Bara några stenkast därifrån låg Nybrogatan 27 med den tyska underrättelsetjänsten Abwehrs dolda kontor. Den brittiska underrättelsetjänsten fanns på Strandvägen. Det var en kort promenad upp till Grevgatan där sabotagecellerna huserade. Att ha en professionell maskeringstudio mitt i detta getingbo gjorde Carl Lundhs perukmakeri till en diskret aktör i underrättelsekriget.
  • Under andra världskriget leddes den svenska militära underrättelsetjänsten av topphemliga C-byrån (och senare under kalla kriget av T-kontoret). Deras agenter opererade maskerade inom Sverige och på farliga uppdrag utomlands, till exempel till det ockuperade Norge eller Nazityskland.

Strandvägen 7A.

Krigsvintrarna i början av 1940-talet var iskalla. Direkt utanför de eleganta portarna längs Strandvägen staplades gigantiska vedtravar upp under 1941 för att värma upp stockholmarna. Innan Raoul Wallenberg begav sig till Budapest för att rädda tusentals judar undan Förintelsen hade han sitt kontor för Mellaneuropeiska handelsbolaget här.

Strandvägen 7A. Där USA-agenterna värvade Wallenberg och fick häng på tyska telegramtrafiken

Under andra världskriget inhyste Strandvägen 7A den amerikanska legationen (inklusive dess kansli) samt personal som arbetade för den amerikanska underrättelsetjänsten OSS (Office of Strategic Services). I krigets början fanns tre amerikaner på plats. Mot slutet av kriget arbetade över 400 personer. <Wikipedia> <GoogleMaps> <Streetviwew>

Med hjälp av avlyssningarna som skickades via signalspaning kunde de allierade i tid avslöja stora delar av Tysklands planer. Kvinnor vid skrivmaskiner skrev ner avlyssnade tyska meddelanden och hemliga telegram.

  • Amerikansk närvaro: I början av kriget var beskickningen liten, men mot krigets slut växte verksamheten kraftigt och hundratals personer var verksamma på adressen.
  • OSS och underrättelsearbete: OSS ägnade sig åt strategisk analys, sabotage och hemligt underrättelsearbete riktat mot det nazityska riket och dess intressen i Europa.

Historien om hissen på Strandvägen 7A har blivit en symbol från huset under krigsåren. Det handlar om hur den ungerske affärsmannen Kálmán Lauer – Raoul Wallenbergs chef och kumpan på Mellaneuropeiska Handelsaktiebolaget – klev in i hissen. När Lauer åkte upp i fastigheten råkade han träffa representanter från den amerikanska legationen som satt högre upp i samma hus. Jugendhissen finns kvar i originalskick och visas i dag upp som ”Raoul Wallenbergs historiska hiss”. <info>

  • Amerikanerna sökte febrilt efter en person från ett neutralt land som kunde resa till Budapest för att leda en akut räddningsaktion för de ungerska judarna. Lauer, som själv var jude, kunde inte resa.
  • Det var i denna hiss som Lauer föreslog sin unge, handlingskraftige och språkkunnige partner:
  • Mötet i den trånga jugendhissen blev därmed startskottet som ledde till att Wallenberg rekryterades, fick diplomatstatus och skickades till Budapest – där han sedermera kom att rädda tiotals tusen liv.

Strandvägen 7B. Juggmordet som ledde till flygkapning

Adressen inhyste den italienska legationen, som var en aktiv bas för informationsinhämtning fram till hösten 1943. Verksamheten stängdes efter att Italien undertecknat vapenvilan med de allierade och diktatorn Benito Mussolini störtats. <Wikipedia> <GoogleMaps> <Streetviwew>

Jugoslavmordet 1971

Morgonen den 7 april tog sig två unga män in på den jugoslaviska ambassaden på Strandvägen 7C. Gärningsmännen var den 20-årige Miro Barešić och den 22-årige Anđelko Brajković. De var kroatiska nationalister med starka kopplingar till den högerextrema och fascistiska Ustaša-rörelsen.

Väl inne på ambassaden sökte de upp den jugoslaviske ambassadören Vladimir Rolović. De övermannade honom, band fast honom vid en stol och tog honom som gisslan. Syftet var från början att kräva att Jugoslavien skulle frige fängslade kroatiska separatister.

När svensk polis anlände till platsen och försökte ta sig in, sköt gärningsmännen Rolović i ansiktet och magen. Han blev även brutalt misshandlad. Ambassadören fördes till sjukhus och han avled en vecka senare, den 15 april 1971. Ytterligare två ambassadanställda skadades i samband med händelsen.

  • Både Barešić och Brajković greps direkt på platsen och dömdes senare samma år till livstids fängelse för mord.
  • Drygt ett år senare, i september 1972, kapade tre andra kroatiska nationalister ett svenskt passagerarflygplan på Bulltofta flygplats i Malmö. De krävde att Barešić och de andra dömda från ambassadmordet skulle friges. Den svenska regeringen gav efter för att rädda gisslan på planet, så gärningsmännen flögs till Madrid

Strandvägen 7C. Nazitysklands militär vägg i vägg med jänkarna

På Strandvägen 7C (där Hotel Diplomat ligger idag) fanns den tyska militärattachén, vilket gjorde adressen till en av Nazitysklands viktigaste platser för informationsinhämtning. Det fascinerande med 7C under andra världskriget är att det fungerade som en motpol till 7A, vilket skapade en spänning på den gemensamma innergården. Byggnadskomplexet är format som ett u-tecken eller ett par byxor: i det ena ”byxbenet” (7A) satt amerikanerna, och i det andra (7C) satt tyskarna.

<Wikipedia> <GoogleMaps> <Streetviwew>

Bakom dörrarna på Strandvägen 7C satt den tyske generalmajoren och militärattachén Bruno von Uthmann. Han ledde en stab som under krigets kulmen uppgick till närmare 1 500 medarbetare spridda över Stockholm. Det mest fascinerande med Strandvägen 7C under andra världskriget är att det fungerade som den exakta motpolen till 7A,

  • Efter att Tyskland förklarade krig mot USA i december 1941 uppstod en bisarr situation. Amerikanska agenter från Office of Strategic Services (OSS) i trappuppgång 7A och de tyska militära tjänstemännen i 7C kunde bokstavligen titta rakt in i varandras fönster tvärs över den smala innergården. Det berättas att gardinerna i båda flyglarna ständigt var fördragna, men att agenter på båda sidor använde kikare för att försöka tyda dokument som lämnats framme på skrivborden mittemot.
  • En anekdot om von Uthmann är att han inte ansågs vara en fanatisk nazist, utan snarare en preussisk yrkesmilitär av den gamla skolan. Han trivdes inte med att sitta fast i det neutrala Stockholm. Flera gånger ansökte han formellt om att bli förflyttad till en stridande kommendering på östfronten – men Berlin vägrade.

Eftersom byggnaderna sitter ihop längst in delade de olika legationerna på samma innegård. Det hände regelbundet att allierade kurirer som bar på hemliga, avlyssnade tyska meddelanden gick in genom porten till 7A, samtidigt som tyska officerare i full uniform klev ur sina bilar precis utanför 7C.

Mitt under kriget öppnade Strandvägspensionatet i fastigheten. Civila gäster, spioner på lunchrast, diplomater från axelmakterna och allierade tjänstemän rörde sig i samma korridorer och trappor. Detta bidrog till att Stockholm fick sitt internationella rykte som ”Nordens Casablanca” – en plats där fiender drack kaffe och spionerade på varandra med bara några meters avstånd.


Kaptensgatan 6-8. Tyska propagandakontoret psykologisk ångvält

Hösten 1941 slog den tyska legationens presstjänst upp dörrarna till en informationscentral på Kaptensgatan 6. Officiellt var det ett oskyldigt kulturcenter med ett bibliotek, ett filmarkiv och grammofonskivor. I verkligheten var det navet för det tyska propagandaministeriets försök att vinna gehör för nazismen. Det skickades dagligen pressmeddelanden och gratis bildmaterial till svenska tidningar för att styra krigsrapporteringen i nazistisk riktning. <Wikipedia> <GoogleMaps> <Streetviwew>

Kaptensgatan 6

Detta var en av Nazitysklands viktigaste baser för psykologisk krigföring och infiltration i Sverige. Officiellt fungerade adressen som den tyska legationens informations- och pressbyrå (Presseabteilung), men i realiteten styrdes härifrån en omfattande påverkansapparat. Kontoret spred nazistisk propaganda, mutade eller påverkade svenska skribenter och kartlade svenskar som uttryckte antinazistiska åsikter.

Till skillnad från den grova propaganda som spreds i Nazityskland, insåg man på Kaptensgatan att svenskarna krävde ett mer finstilt tillvägagångssätt. Strategin byggde på att paketera ideologin i en rumsren, borgerlig och högkulturell form – en så kallad kulturfernissa. Kontoret var inte bara en passiv nyhetsbyrå. Det fungerade som en förlängd arm för övervakning av det svenska medielandskapet.

Även om Kaptensgatan 6 var den officiella, ”mjuka” fronten för Tyskland, var personerna som rörde sig där tätt länkade till stadens verkliga spiondrama. Tyska Abwehr-agenter och svenska kontraspioner från C-byrån rörde sig i samma områden. Det hände inte sällan att material som levererades till Kaptensgatan i form av oskyldiga kulturtidskrifter eller grammofonskivor i själva verket dolde hemliga meddelanden skrivna med osynligt bläck eller dolda mikrofilmer.

Astrid Lindgren

En av de mest spännande kulturella kopplingarna till adressen kommer från Astrid Lindgren. Under kriget arbetade hon som sekreterare på den svenska underrättelsetjänstens avdelning för brevcensur, där hon i hemlighet läste spioners och privatpersoners post. Hennes erfarenheter från den miljö av unga sekreterare som rörde sig i spionstadens Stockholm inspirerade till att skriva Kati-böcker. Den andra boken i serien, som utkom 1952, fick just namnet Kati på Kaptensgatan. Boken speglar den tidens Stockholm där unga yrkeskvinnor arbetade mitt i storpolitikens centrum.


Grevgatan 2-4

Grevgatan 4. Halva stadsdelen kunde ha flugit i luften

Den 19 april 1940 greps den brittiske agenten Alfred Frederick Rickman som ledde en hemlig sabotagecell i Sverige på uppdrag av den brittiska organisationen Section D / SOE. Dagen efter gjordes en husrannsakan i ett källarförråd på Grevgatan 4. Polisen hittade ett omfattande hemligt lager bestående av 84 kg spränggelatin, 34 kg andra sprängmedel, 320 brandbomber, tändanordningar, kartor och falska pass. Materialet var avsett för sabotage mot den svenska malmexporten till Nazityskland via Oxelösunds hamn. <Wikipedia> <GoogleMaps> <Streetviwew>

Alfred Frederick Rickman (född 1902 i London) flyttade till Stockholm 1938 under täckmantel som brittisk affärsman inom importbranschen. I själva verket var han rekryterad av den brittiska underrättelsetjänstens sabotageavdelning, Secret Intelligence Service (Section D) – en föregångare till det mer kända Special Operations Executive (SOE).

Hans uppdrag, med kodnamnet Operation Strike Ox, var kritiskt för de allierade: att stoppa eller kraftigt reducera den svenska järnmalmsexporten till Nazityskland. Planen var att spränga lasthanteringskranarna i Oxelösunds hamn. Eftersom hamnen i Luleå frös till under vintern var Oxelösund tyskarnas viktigaste utskeppningshamn under de kalla månaderna.

Polisen beslagtog runt 120 kg rena sprängämnen (84 kg spränggelatin och 36 kg andra civila sprängämnen) samt 320 magnesiumbrandbomber i källaren.

Alfred Rickman
  • Spränggelatin (dynamit baserad på nitroglycerin och niträcellulosa) har en extremt hög detonationhastighet. Över 100 kg spränggelatin i ett instängt, underjordiskt utrymme fungerar som en gigantisk bomb.
  • Grevgatan 4 är ett stenhus där en tryckvåg i källaren får väggarna vika sig. Fastigheten kollapsar i sitt eget källarvalv. Husets boende hade minimala chanser att överleva.

De 320 brandbomberna bestod av magnesium.

  • När magnesium antänds brinner det med en extremt hög temperatur (runt 2 000–3 000 °C) och går inte att släcka med vanligt vatten, eftersom det då bildas explosiv vätgas.
  • Explosionen hade slungat ut brinnande magnesiumskärvor över hela gatan och in i grannfastigheterna. Det hade utlöst en omfattande eldstorm i kvarteret. Grannhusen på Grevgatan 2, 6 samt husen bakom på Styrmansgatan hade fattat eld samtidigt.

Enorma skador på Östermalm

Se video
  • Tryckvågen hade blåst ut varenda fönsterruta, dörr och skyltfönster inom flera hundra meters radie. Splitterregnet från fönsterglas och fasadstenar hade orsakat svåra skador och dödsfall på människor som befann sig utomhus på Grevgatan, Kaptensgatan och Riddargatan.
  • Stockholm starkt beroende av stadsgas. Om explosionen slet sönder gasledningarna i gatan hade det lett till sekundära gasexplosioner i angränsande hus.

Grevgatan 24. Spindeln i svenska regeringens olagliga jakt på vänstern

Mellan åren 1967 och 1973 hade IB:s topphemliga operationsavdelning sina lokaler i fastigheten på Grevgatan 24. Från detta kontor styrdes bland annat IB:s utrikesavdelning och infiltration i utlandet. <Wikipedia> <GoogleMaps> <Streetviwew> <DN>

Huset köptes i juli 1968 genom kriminalinspektören och f.d. Säpo-mannen Nils Stavmark, som också fungerade som säkerhetschef för byggnaden. Senare bildades Fastighets AB Grevgatan 24 där IB-chefen Birger Elmér ägde samtliga aktier. Det hemliga vänsterregistret: På adressen förvarades delar av IB:s omfattande och olagliga åsiktsregister över tiotusentals svenskar (kommunister, VPK-medlemmar, fackaktiva och personer med resor till Öststaterna), vilket upprättats bland annat i samarbete med Säpo och LO.

  • Efter att IB avslöjats av journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou i tidningen Folket i Bild/Kulturfront i maj 1973, fanns adressen kvar i spelet; när Gösta Lundström tog över IB 1974 kallades det till möten på Birger Elmérs kontor på Grevgatan 24 för att gå igenom arkivlistor över kvarvarande underrättelsepersoner
  • Adressen gick internt under benämningen ”G24”.

Verksamheten kamouflerades utåt genom en rad olika front- och småbolag. Anställda vid IB – som underrättelseofficeren Jan Leijonhielm som värvade agenter i öst – har i efterhand berättat om hur de gick till det anonyma kontoret på Grevgatan i tron att de arbetade för ett helt vanligt civilt företag.

Adressen på Grevgatan blev känd för hela den svenska allmänheten i maj 1973 när journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade organisationens existens i tidningen Folket i Bild/Kulturfront. I avslöjandet pekades Grevgatan ut som den näst viktigaste adressen för organisationen efter chefen Birger Elmérs konto

  • Från denna lägenhet styrde, instruerade och debriefade man hemliga agenter som skickades ut i fält – främst till Sovjetunionen och de sovjetkontrollerade öststaterna (som DDR och Polen).
  • IB använde sig ofta av svenska affärsmän, sjömän, akademiker eller flyktingar som hade naturliga anledningar att resa bakom järnridån för att samla in militär- och industrispionage. På Grevgatan förbereddes dessa personer inför sina resor och lämnade sina rapporter när de kommit hem.

För att grannar och utomstående inte skulle fatta misstankar var verksamheten strikt skyddad:

  • Lägenheten stod skriven på ett civilt bulvanföretag (ofta i form av en påhittad import-/exportfirma eller konsultbyrå).
  • Officerarna bar aldrig uniform utan rörde sig i fastigheten i civila kläder.
  • Agenter och källor slussades in och ut på strikt schemalagda tider för att de aldrig skulle möta varandra i trapphuset.

Grevgatan 24:s tid som hemlig spioncentral fick ett abrupt slut i maj 1973 när journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt publicerade sitt första stora avslöjande om IB i tidskriften Folket i Bild/Kulturfront. Med hjälp av den avhoppade IB-anställde Håkan Isacsson kunde journalisterna inte bara avslöja att IB bedrev olaglig åsiktsregistrering av svenska kommunister, utan de kunde också peka ut organisationens hemliga fastigheter – däribland ”G24” på Grevgatan. Avslöjandet ledde till en av Sveriges största politiska rättsskandaler, där journalisterna och Isacsson dömdes till fängelse för spioneri, medan IB tvingades omorganisera sig och lämna sina dolda lägenheter på Östermalm.


Skeppargatan 27. Säkerhetspolisen hade järnkoll på ryska ”handelsfrämjandet”

Från 1942 användes Skeppargatan 27 som adress för Sovjetunionens handelsdelegation. Under kriget och det kalla kriget kunde sovjetiska handelskontor vara intressanta för underrättelsetjänster, eftersom de gav kontakter med svenskt näringsliv, teknik och människor. I november 1940 ringde en okänd man till den sovjetiska beskickningen och erbjöd sig att sälja en plan rörande det svenska försvaret. Kontakten hänvisades vidare till handelsdelegationen. Händelsen bidrog till att svensk säkerhetstjänst började avlyssna handelsdelegationens telefon. En misstänkt kontakt kunde altså leda från ett telefonsamtal till systematisk övervakning av ett helt kontor. <Wikipedia> <GoogleMaps> <Streetviwew>

Skeppargatan 27

Säkerhetstjänsten nöjde sig inte med att hålla uppsikt över byggnaderna. Svenska myndigheter sammanställde listor över sovjetiska tjänstemän, deras befattningar, adresser och fordon. En förteckning från mars 1946 omfattade 21 bilar och en motorcykel, med registreringsnummer, tillhörande avdelning och chaufför.

Tjänstemän följde sovjetiska representanter på stan, fotograferade personer de mötte och skrev detaljerade rapporter om deras rörelser. I det samlade materialet om den sovjetiska beskickningen och dess olika kontor dokumenteras omkring 7 000 avlyssnade telefonsamtal samt hundratals timmars spaning. Siffrorna gäller hela verksamheten, inte bara Skeppargatan 27.

  • Sovjetisk verksamhet i fastigheten: belagd genom uppgiften om handelsdelegationens adress från 1942.
  • Underrättelseverksamhet i Stockholm: väl dokumenterad i svensk säkerhetstjänsts arkiv.
  • Ej belagt: Ett spionrum, hemlig källare, radiosändare eller flykttunnel på Skeppargatan 27.

Skeppargatan 32. Där norsk frihetshjälte mördade Östermalmsstudent

Skeppargatan 32

På denna adress fanns under andra världskriget norska militärkontoret nr 4, Mi4, Verksamheten var en del av den norska exilregeringens militärattachékontor i Sverige. Det fungerade som en hemlig bas och sambandscentral med uppdraget att samverka med den svenska Försvarsstaben, stödja den norska motståndsrörelsen Milorg samt organisera hemlig kurirtrafik, underrättelseverksamhet och kuriroperationer över den norska gränsen. <GoogleMaps> <Streetviwew>

Norskmordet

Claes Bertil Warholm 23 år gammal sköts den 29 juli 1944 på detta norska militärkontor på Skeppargatan 33. Han var en svensk medborgare, affärsman och dubbelagent. Warholm rörde sig i gränslandet mellan den brittiska underrättelsetjänsten (SOE/MI6), svensk underrättelsetjänst och tyska Abwehr/Gestapo.

Två medlemmar i norska motståndsrörelsen lockade Warholm till den norska militärlegationens lokaler på Skeppargatan 32. Målet var att få honom in på norsk extraterritoriell mark för att förhöra honom om hans uppdrag och förbindelser. Ursprungsplanen uppges ha varit att förhöra och därefter söva honom för transport bort från staden, men under förhöret vägrade Warholm att samarbeta. Situationen urartade och Arthur Pevik sköt Warholm till döds med två skott i hjärtat.

  • 1938 tog Warholm som privatist studenten på Östermalmsgymnasiet två kvarter upp mot Karlavägen. Högskolestudierna drog ut på tiden för han tränade motståndsmän nära Trondheim. Gestapo satte klorna i honom och han blev dubbelagent.
  • Han misstänktes för att vara dubbelagent och för att ha samarbetat med tyskarna.
  • Skytten var den norske motståndsmannen och SOE-agenten Arthur Pevik.
  • Enligt uppgifter om fallet misstänkte Pevik att Warholm hade medverkat till att hans bror Johnny torterades och avrättades i Norge.
  • Arthur Pevik fungerade som livakt åt kronprins Olav efte tyskarnas kapitulation i Oslo,
Kronprins Olav och Arthur Pevik återvänder till Oslo efter tyska kapitulationen

Kanske bidrog Warholm till att Sonderabteilung Lola under beryktade Henry Rinnman torterade och dödade ett antal frihetskämpar. En var Jonny Pevik och därför misstänkte hans bror Arthur att Warholm läckt till tyskarna. Arthur Pevik och Odd Sörli, båda i brittiska SOE Special Operations Executive, avrättade därför Warholm. Kontorets sekreterare Ida Lindebräcke (efter kriget gift med legendariske Max Manus) tog hand om liket, som rullades i en matta och grävdes ner i en mosse på Lidingön. Stoftet hittades inte.

  1. De norska SOE-agenterna Arthur Pevik och Odd Sørli lockade Warholm till den norska militärlegationens lokaler på Skeppargatan 32. Målet var att få honom in på norsk extraterritoriell mark för att förhöra honom om hans uppdrag och förbindelser.
  2. Eftersom en avrättning under svensk neutralitet utgjorde en politisk och diplomatisk skandal, mörklades händelsen helt. Kroppen transporterades ut ur legationen – enligt uppgifter med hjälp av brittiska kontakter – och grävdes ner i hemlighet ute i en mosse/skogsområde utanför staden .Mordet på Skeppargatan
  3. Ursprungsplanen uppges ha varit att förhöra och därefter söva honom för transport bort från staden, men under förhöret vägrade Warholm att samarbeta. Situationen urartade och Arthur Pevik sköt Warholm till döds med två skott i hjärtat.

SvD 1944 09 23

Värtavägen 18. Där bodde studenten

Sveriges regering och myndigheter tystade ner affären för att undvika diplomatisk kris med både Storbritannien, den norska exilregeringen och Tyskland. Ingen ställdes till svars för dödsskjutningen i Sverige. Arthur Pevik återvände senare till Storbritannien och fortsatte sin tjänstgöring. <GoogleMaps> <Streetviwew>

  • Warholm uppges ha verkat i det norska motståndsarbetets miljö, bland annat i Trondheimområdet. Han misstänktes för att ha samarbetat med den tyska säkerhetstjänsten. Hans namn har kopplats till gripanden av norska motståndsmän och till den brutala verksamheten hos Henry Rinnans angivarnätverk, Sonderabteilung Lola. Hur stark bevisningen mot Warholm var är inte klarlagt i de källor jag funnit.
  • Skytten var Arthur Henry Pevik, norsk motståndsman och agent inom den brittiska organisationen SOE (Special Operations Executive). Pevik hade arbetat med motståndsverksamhet i Norge tillsammans med sin bror Johnny.
  • Johnny Pevik greps av tyskarna och avrättades 1943 efter att ha utsatts för svår tortyr. Arthur misstänkte att Warholm hade bidragit till gripandet genom att förråda motståndsrörelsen. Den misstanken anges som ett centralt motiv bakom mordet, men den bör inte förväxlas med ett slutgiltigt bevis för Warholms skuld.
  • Efter skjutningen fördes kroppen enligt uppgifter om fallet bort och gömdes i ett skogsområde utanför Stockholm. Pevik skickades därefter ut ur landet.

James Bond

Se filmen Casiono Royale

Ian Fleming beskriver i Casino Royale (1953) en liknande händelse: James Bonds andra uppdrag som gav honom statusen ”Double 0” är ett mord på en norsk dubbelagent i Stockholm, som arbetade för tyskarna. I romanen säger Bond att han i Stockholm fick döda en norrman som “doubled against us for the Germans” och som hade fått två brittiska agenter tillfångatagna. Uppdraget skulle utföras tyst, och Bond valde därför att döda honom med kniv i hans sovrum

/ Av Ingemar Lindmark

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *