Gästskribenten Dick Wase: Vilka befolkade det äldsta Stockholm?

1200-talets stockholmare en gotländsk sork?

I böcker och publikationer, som Fornvännen, visar historikern Dick Wase kunnandet om det medeltida Gotland. Fördjupat med detaljer och även sett i ett vidare sammanhang runt Östersjön. Ett exempel på hur “släktforskning” kan berika historieforskningen.

Boken “Individuella förbindelser mellan Stockholm och Visby och frågan om Visbys betydelse för Stockholms tillblivelse och tillväxt” ger prov på gedigen arkivforskning. Detta till trots finns skriften bara i fem ex. För sanningarna är inte alltid populära hos kungliga hufvudstadens historiska uttolkare. Belyst i denna uppfriskande text.


Spår i Sigtuna

Att man också skulle söka sig från Visby till Stockholm är i allra högsta grad rimligt, eftersom gotlänningarna redan tidigare tycks ha haft täta förbindelser med Sigtuna. Jag förfäktar nämligen bestämt, att de bägge på två runstenar nämnda medlemmarna i frisergillet i denna stad på 1000-talet alls inte varit friser, utan istället nordbor. För Torkel är det tveklöst, men även ”Albop”, kompanjon med sveien Slode, var förmodligen nordbo, då hans namn direkt kan kopplas ihop med det hos gotlänningen ”Arbud” ([H]albot), vilken 1191 avslöt det s k Jaroslavfördraget mellan tyskar, gotlänningar och novgoroder. Särskilt som det hypotetiska namnet ”Albode” inte ens kan beläggas på tysk eller frisisk botten!

Model av Sigtuna runt tusentalet. Före landhöjningen fanns en segelbar led ut i Östersjön, idag Södertälje kanal.

Frisergillet kan alltså hellre tänkas vara ett gotländskt köpmansgille för handel på Västerhavet, med utlöpare i Sigtuna, än ett frisiskt gille. Att gotlänningarna har haft förbindelser sedan långa tider med Friesland och Västerhavet framgår inte minst av att Visbygotlänningen Siggair (uttalasSigdjair) Boot 1201 var en av de ledande medlemmarna i Dordrechts hansa.

Frisernas gille i Sigtuna myt eller verklighet? Oklart i vilken av stenkyrkorna de höll till i.. Foto Ingemar Lindmark

Medeltidens flyttmönster

Märkligt nog är det första möjliga belägget för överflyttning mellan städerna i ”motsatt” riktning, då omkring 1265 svensken Ane [Kante] kan ha flyttat från Stockholm till Visby. Därefter följer dock den ”naturliga” riktningen; omkring 1270 den sedermera Stockholmsrådmannen Detmar Kölner, omkring 1275 Johanns van Werden, o s v.

Stockholm 1570 sett från Brunkeberg

Fram till år 1400 är cirka 48 överflyttningar av Visbybor till Stockholm kända, men i motsatt riktning däremot endast cirka 18.Kontakterna bestod emellertid inte bara av direkta överflyttningar av köpmän (och andragrupper, vilka dock inte givit avtryck i källmaterialet), utan också av de äktenskap som arrangerades mellan släktingar och vänner i de olika städerna. Cirka tolv sådana är kända mellan Visby och Stockholm, med början omkring 1285.

Dessa äktenskap innebar dock inte med automatik att det var hustrun som måste flytta till sin makes hemstad, utan lika ofta var det en ingång för maken att etablera sig i hustruns hemstad. Ett sådant exempel är t ex den i Visby födde gotlänningen Borchard, vilken 1323 var svenskt sigillvittne jämte sin tyske svåger Engelbert Witte. Hans dopnamn, Borchard, visar att redan hans fader i Visby varit gift med en tyska, förmodligen på något sätt befryndad med Engelberts fader,

Stockholmsrådmannen Johannes Witte 1297. Själv var Borchard, enligt vapenskölden, av samma släkt som den sedermera framstående visbygotländska rådmanssläkten Brant.


Giftermålen avslöjar handelsförbindelser

Naturligtvis gömmer sig bakom dessa flyttningar och ingiften reella och viktiga handelspolitiska hänsyn. Hela detta förfarande ingick nämligen i ett mönster av att skapa hållbara och säkra nätverk inom handeln. I det var äktenskapet en av de främsta garantierna för att förbindelserna skulle hålla, och det dikterades naturligtvis i första hand av ekonomiska skäl även om vi inte ska utesluta att känslor av kärlek också kunde existera – likväl som att makar kunde finna sig avsky varandra efter någon tid). Till exempel på en betydande Visby-Stockholmsk släktkrets var den som formerades runt Stockholmsrådmannen Johannes Geismar.

Wisborgs slott vid hamnen i Visby, tillsammans med ringmuren illustrerar stadens storhet. Från medeltid till svensktid.
Pleskowsigill

Ett giftermål mellan en faster till Stockholmsborgaren Johannes Rentlage och Visbyborgaren Tideman Merseke var del av detta, då Rentlage var gift med en dotter till Geismar. Kanske var det detta band som på något vis också banade väg för äktenskapet mellan en annan dotter till Geismar, Alheid, och den i Visby boende Johannes Pleskow, har haft omkring 1305.

Detta då släkterna Pleskow och Merseke har haft närmare band med varandra, vilket utvisas av Johannes Pleskows äldre broders, Visbyrådmannen Arnold Pleskow, äktenskap med den cirka 25-30 år yngre dottern till Tideman, omkring år 1320. Genom detta äktenskap knöts den Pleskowska släktkretsen (en av den hanseatiska tidens viktigaste även i Lübeck) till nätverket. Johannes Pleskow och Alheid Geismar var föräldrar till Johannes Pleskow, som 1324 följde sin i änkeståndet nyblivna moder till Lübeck, och Geseke, som först var gift med den visbygotländske rådmannen Gerhard van Ekste och sedan med den från Visby till Lübeck och Stockholm utflyttade Johannes Kastelle.


Gotland länk mellan Lübeck och Stockholm

I den Geismarska kretsen ingick också den visbytyska släkten Swarte. Omkring 1305 flyttade Rembold Swarte till Stockholm sedan han gift sig med Johannes Geismars brorsdotter. I Visby blev Rembolds bägge bröder, sedermera rådmannen Detmar och borgaren Johannes Swarte, kvar. Intressant är även att en syster till Johannes Geismar, Elisabet, som levde ännu 1353, varit gift med en svensk bergsman och mor till svensken Johannes Nordberg. Detta ovanligt tidiga tysk-svenska äktenskap, därtill i bergslagsmiljö, tvingar oss även att omvärdera hövitsmannen Engelbrekt Engelbrektsson, vilken faktiskt i ljuset av detta nog hellre ska ses som bördig svensk, med tyskt agnatiskt påbrå.

Det är verkligen inte otroligt att denne Johannes Nordberg faktiskt var Engelbrekts farfar (eller möjligen farfars far). En tredje dotter till Johannes Geismar (han hade inga söner) gifte sig 1304 med Bertold Schriver van Eldaksen i Lübeck. De utnyttjade 1309 släktnätverket då de köpte fastigheten Huxstrasse 41 i Lübeck av Ida, änka efter Arnolds och Johannes’ Pleskow farbror, Visbyrådmannen Markward Pleskow.

Mer om sjöfarten i Östersjön i allmänhet och Visby- Stockholm i synnerhet i nästa artikel från Dick Wase.

REFERENSER

  • Koppe, Wilhelm, 1933: Lübeck-Stockholmer Handelsgeschichte im 14 Jahrhundert.Neumünster.
  • Stockholms rådhus och råd I-II, Stockholm 1912.
  • Wase, Dick, 2007: Individuella förbindelser mellan Stockholm och Visby. Del 1 & 2. Acta
  • Orientalis VIII & VIIIb. Stockholm. 2019. Invånarna i medeltidens Visby. Acta orientalis XV. Stockholm.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.