Likvisningar var bland gamla Stockholms mest omtyckta gratisnöjen, och allra förnämast var förstås kungliga lik. Den sista kungliga likvisningen som åstadkom en folkrörelse av det gamla slaget var Karl XIV Johans. Visningen pågick en hel vecka, 17—24 april 1844, två gånger om dagen: klockan 11 – 2 och 5 – 8 på eftermiddagen.

Trängseln var enorm. Både på yttre borggården och på angränsande platser rådde den vildaste oordning, folkmassorna bröt igenom soldaternas led och åtskilliga av åskådarna blev skadade eller förlorade kläder eller andra tillhörigheter.

Fortsätt läsa ”Stockholmarnas gratisnöjen: Likvisningen som lärde oss att ”göra queue” på franskt vis”

För nästan exakt 80 år sen – den 22 februari 1944 – bombades Stockholm av sovjetiska flygplan. Strax före 9 på kvällen fälldes fyra bomber över Eriksdalslunden, nära Skanstull. Ingen dog, men två personer skadades, många fönsterrutor krossades och familjer utrymde sina hem. De som var med glömmer det aldrig.

Frågan är varför vi bombades. Det finns många teorier. Hade planen navigerat fel på väg till Finland och Åland? Var det en varning till Sverige att inte hamna på ”fel” sida under pågående världskrig? Eller – hade det att göra med en rysk spion på Långholmen?

Fortsätt läsa ”I februari 1944 bombade ryssen Eriksdalsteatern. Varför det?”

När byggmästare Jansson sänkte lönen från 10.50 till 8.50 per 1000 tegel lade över 400 av stadens murare ner arbetet. Företeelsen var så ny att tidningarna stavade det ”strike”, med fotnoten: *) ”det engelska ordet ”strike” uttalas som strejk”.

Det började med att ett åttiotal mureriarbetare tågade genom staden – och samlade ihop allt flera.

Fortsätt läsa ””Murarne göra strike* i Stockholm!” den 5 juli 1869 – innan ordet ens fanns på svenska.”

En fruktansvärd olycka inträffade den 23 maj 1866 på Norra Smedjegatan. I åtta månader hade man arbetat på att bygga ut katolska församlingens kapell – S:ta Eugenia – och förse det med ett högt torn, för att sålunda göra det till en riktig kyrka. Man hade just kommit så långt att man skulle sätta in en träkupol för klockorna när det hände.

Arbetarna hade de senaste dagarna oroats av sprickor i pelarna närmast det gamla kapellet och strax efter middagspausen såg de som arbetade på marken sprickan vidga sig och hörde ett högt dån.

Fortsätt läsa ”Direktrapport från 1866: Katastrof vid kyrkbygge! EXTRA NYHET!”

När väckarklockan den 10 november väckte 19-åriga Anki märkte hon att hennes Kjell inte kommit hem från sitt kvällsskift. När hon ringde hans arbetsgivare fick hon veta att tunneln rasat och han var en av två saknade.

Det stora tunnelraset inträffade under bygget av Televerkets kabeltunnel från Hammarby industriområde, under Hammarbykanalen och vidare upp under Ringvägen till Gotlandsgatan.

Fortsätt läsa ””Miraklet i Södertunneln” – det stora tunnelraset 1965”

Våren när statsminister Hammarskjöld fick öknamnet ”Hungerskjöld” var potatiskravallerna på Södermalm bara ett i raden av hungerupplopp.

I Sverige började det med en improviserad strejk i Västervik den 16 april. Stora grupper missnöjda drog genom staden och vandaliseringen hängde i luften när Frans Johan Gustafsson, ”Röde Frans” kallad, klev upp på en potatislåda på torget och lyckades övertyga massan att gå hem för att senare samlas i nykterhetslogens lokaler. Där antogs en resolution med krav på höjda löner och ökat inflytande över livsmedelspolitiken, och under de följande veckorna formulerades liknande resolutioner i nästan varje större stad.

Fortsätt läsa ”1917 – Nästan revolution i Sverige: Hungerdemonstrationer, potatisuppror och junikravaller.”

Lördagen den 18 mars 1848 samlades tusentals nyfikna utanför De la Croix’ salong vid Brunkebergstorg. Man förde oväsen och hurrade, men det rådde ingen större oordning – ännu. När massan rörde sig vidare var den unge Claës Lundin en av många nyfikna som följde med för att se ”hvad det skulle bli af”. 1904 berättar han i sin bok ”En gammal stockholmares minnen” vad som hände sen:

Fortsätt läsa ”Mars 1848: Revolutionsdyningar i Stockholm! 22-årigt ögonvittne berättar.”