”Miraklet i Södertunneln” – det stora tunnelraset 1965

När väckarklockan den 10 november väckte 19-åriga Anki märkte hon att hennes Kjell inte kommit hem från sitt kvällsskift. När hon ringde hans arbetsgivare fick hon veta att tunneln rasat och han var en av två saknade.

Det stora tunnelraset inträffade under bygget av Televerkets kabeltunnel från Hammarby industriområde, under Hammarbykanalen och vidare upp under Ringvägen till Gotlandsgatan.

Bilden ovan visar ett räddningsschakt i Hammarby, av Jan Björsell (Public domain) Wikimedia Commons.

Klockan 23 på kvällen den 9 november gav en bergvägg vika på Hammarbysidan, taket på tunneln störtade in och drog med sig enorma mängder vatten och slam rakt ner i den öppna tunneln, som fylldes nästan helt – ända från Hammarby ned mot det djupaste stället, 42 meter under jord och ungefär där Folksamhuset ligger, och ytterligare några hundra meter uppåt fram till Ringvägen.

Två män hade blivit instängda, och det tog ett och ett halvt dygn innan man fick reda på om de levde. Då hade man från Ringvägen borrat ett hål och skickat ner ett snöre med papper och penna. Och kunde hissa upp meddelandet som sen gick genom pressen:

Både Sören och Kjelle är justa. Skicka ner lite käk. Hur ska ni ta upp oss och var? Hälsa Ann­Christin och Ingrid.

De båda männen befann sig bortom det djupaste ställen, så långt norrut i tunneln att de klarade sig undan vattnet. Men där var de instängda av en ogenomtränglig propp av lera, slam och bråte.

Att borra ett så stort hål att männen skulle kunna evakueras genom det var inte att tänka på. Sådana borrar fanns inte 1965. Istället beslöt man att pumpa ut så mycket vatten som möjligt och sedan gräva en öppning mellan slamproppens överdel och tunnelns tak, där slammet inte var så hårt packat.

Södertunneln män
Bild: Olle Johansson, (Public domain) via Wikimedia Commons

Som expert tillkallades dykarbasen Per Edvin Fälting, känd från bärgningen av regalskeppet Wasa några år tidigare. Hans metod att använda vattenstrålar med högt tryck för att spola undan sand och slam visade sig effektivt även i tunneln. Ny Teknik beskriver mera ingående den tekniska delen av räddningen.

2014 berättar Kjell Tudare (f d Nilsson):

När gubbarna hade sprängt klart för dagen åkte min kamrat Sören och jag ned i tunneln för att förbereda nästa dags sprängningar. Klockan var tio på kvällen, och en timme senare var vi klara med vårt jobb. Då hörde vi plötsligt en dov knall och vatten och sand började forsa in i tunneln. Tunneln var tre gånger tre meter i diameter och det fanns glödlampor var tjugonde meter. Det blev mörkt och kallt och vattnet steg. Och vi visste ju inte hur länge luften skulle räcka.

Mediabevakningen blev snabbt intensiv. Sveriges Radios bil syns på bilden ovan, och Aktuellts reporter Bo Holmström kröp till och med in i tunnlarna för att intervjua de instängda. Många år senare berättade han i programmet ”Det stora tunnelraset – Miraklet i Södertunneln” att han hade stannat på väg till jobbet för att kolla om det hänt nåt. Och det hade det: ”Tunneln har rasat, gubbar är instängda!”

Hemliga svenska rum del 3 handlar om ”Det stora tunnelraset” (SVT):

Ingmar Holmer var chef för det tekniska arbetet och elinstallationerna och såg att den stora pumpen inte fungerade utan sannolikt hamnat snett så att den sög luft. Han tog sig ensam ned genom det drygt 40 meter djupa serviceschaktet för att få ordning på utrustningen, och berättar i Ny Teknik:

”Jag höll på att stryka med när vågen av vatten, slam och grus kom rusande, och fick kasta mig upp på hisstaket för att inte sköljas med.” Många problem uppstod på vägen, och när man grävde rasade det här och där. När man påträffade dynamit i tunneln var explosionsrisken visserligen noll, men ”det blev stora rubriker i tidningarna”.

Radion hade en mikrofon som man skickade ner för att kunna prata med de instängda. Frun och fästmön kom till platsen, liksom Kjelles pappa från Skåne, och Kjell och Anki kallade varandra gullunge och älskling. Han sa: ”Vi ska ha barn när vi kommer upp.” och hon svarade med eftertryck: ”Jaa, tvillingar.” Hela Sverige lyssnade, men det var inget de tänkte på – då.

Sveriges Radios Radiofynd kan man höra Kjell Nilsson berätta för reportern nerifrån tunneln:

Det är bara 5-6 grader varmt, så vi sover en halvtimme och sen hoppar vi runt ett tag. Innan vi fick kontakt med omgivningen trodde vi att vi var sålda när vattnet steg så fantastiskt fort. Sören sjöng för mig och jag försökte hänga med så gott jag kunde. Det bästa av allt var när vi fick prata med frun och fästmön.

Det tog 4,5 dygn innan de båda kunde komma upp.

14 dagar senare var de tillbaka på arbetet i tunneln och lite senare var det dags för middag med dans för 1000 personer i Stadshuset. När grodmännen från Stockholmsbrandkåren fick veta att inte alla var bjudna dit avstod de från Stadshuset och fixade en egen fest med långbord på Baldakinen. Där var alla 15 med, utom de som hade jour och fick fira med kaffe och tårta på jobbet.

Södertunneln grodmän
”Grodmännen” i aktion, ur DN 1965-11-14

Nästan 50 år senare berättar Anki att hon kommer ihåg hur två snälla polismän kom hem till hennes och Kjells lilla etta med bara kallvatten och fotogenelement. Under räddningsarbetet fick hon sova i en arbetarbarack vid olycksplatsen, och 23-åriga reportern Annika Hagström, som ”inte var så framfusig som de andra reportrarna”, fick sova i samma våningssäng, för att snabbt kunna rapportera till tidningen. En dag kunde hon meddela: ”Nu är nog räddningen nära förestående, för Anki har papiljotter i håret.”

I januari 1966 gifte sig Anki och Kjell, han var då 26 år och hon 19. Men redan 1970 begärde hon skilsmässa. I efterhand tror hon att hon var för ung för barn och eget hus, och hon for illa av all uppmärksamhet. Hela svenska folket hade ju lyssnat på parets privata samtal i radio och det kom elaka kommentarer. Anonyma brev hotade paret med helvetet, eftersom de bodde ihop och pratade om att skaffa barn – utan att vara gifta. I flera decennier vägrade Anki att prata med någon om olyckan. Kjell klarade pressen bättre, och fortsatte att jobba i tunnlar.

Men kärlekshistorien slutar inte där. 2011 hade Anki blivit änka och tog efter en tid mod till sig. Hon ringde till Kjell – som omedelbart igen hennes skratt. 2013 gifte de om sig.

Så sent som i oktober 2021 kom en ny radiodokumentär, där Kjell och Anki pratar med Annika Hagström om ”Det stora tunnelraset och kärleken”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *