Mars 1848: När franska februarirevolutionen kom till Tjärhovsgatans snickeri

Mäster Planks specialitet var likkistor. Men vilka likkistor!

Jag gör inte sådant där fuskverk som Pettersson uppe i Östra Kvarngränd” försäkrade Plank. “Petterssons kistor håller bestämt inte ett halvt år i jorden. Men mina är gjorda med omsorg, starka och bekväma, och står sig till domedag.”

Mäster Plank var född och uppfostrad i snickeriet, och höll styvt på sin värdighet som en riktig ämbetsmästare, som slitit duktigt ont som lärling. “Ont skall en pojke slita, det är snickeriets första lärospån”, menade han. Claës Lundin har berättat mera om Planche & C:o.

Fortsätt läsa “Mars 1848: När franska februarirevolutionen kom till Tjärhovsgatans snickeri”

Den gladlynte gäldenärens berättelse

I Stockholms bysättningshäkte, gemenligen kallat “Bysis”, låstes de in som inte kunde betala sina skulder. Från början hade häktet funnits i dåvarande slottets norra flygel vid yttre borggården, men 1782–1872 låg det på Hornsgatan, i kvarteret Uven större.

Där var Sigge Svenman en gärna sedd gäst. Han stannade aldrig länge, men återkom ofta. “Jag ger bara gästroller”, brukade han säga och erkände att han aldrig hade tråkigt där. Egentligen var det inte så svårt att förstå varför. Till dessa stackare som varit instängda i flera månader, kanske år, kom han ju med färska nyheter från det glada stockholmslivet, och han hälsades alltid hjärtligt välkommen av dem han kallade “vännerna på Söder“.

Fortsätt läsa “Den gladlynte gäldenärens berättelse”

Skandal i societeten 1857: Vicomten duellerade vid Lill-Jans. Lever vidare i fiskrätt

Red Birger Schöldström rapporterade utförligt om skandalen. Själva duellen ägde rum i en skogsdunge, men redan månaden innan hade den den flanerande allmänheten på Drottninggatan kunnat se två utsökt eleganta herrar i färd med att klå upp varann med knytnävar och käppar. 

Den ene var Konungariket Portugals nyutnämnde diplomatiske representant, vicomte Antonio da Cunha de Soto Maior Gomes Ribeiro d’Asevedo e Mello. Den andre var Erik Baker, som ”tåldes inom Stockholms högre societet endast för att han var son till en förnäm engelsman och en ännu förnämare svensk dam”.

Fortsätt läsa “Skandal i societeten 1857: Vicomten duellerade vid Lill-Jans. Lever vidare i fiskrätt”

Tidnings-Boije kamperade utanför Hotel Rydberg, men hade en gång hälsat på kronprinsen

Den 15 januari 1904 skrev DN: “Tidnings-Boije är död, och hela Stockholm talar om det. Åtminstone under några timmar. Johan Fredrik Boije var välkänd av stockholmarna som ett av de sista riktiga stockholmsoriginalen. I en revy av Emil Norlander spelades han av den kände skådespelaren Victor Lundberg, och Norlander beskriver honom i “Rännstensungar o storborgare”:

Den smutsige gamle kolportören med det gråa stripiga skägget, den gröngula gamla ulstern, den buckliga hatten, men framför allt med den väldiga packen gamla smutsiga tidningar, buren halvt under armen, halvt uppå ryggen.

Fortsätt läsa “Tidnings-Boije kamperade utanför Hotel Rydberg, men hade en gång hälsat på kronprinsen”

I februari 1944 bombade ryssen Eriksdalsteatern. Varför det?

För nästan exakt 80 år sen – den 22 februari 1944 – bombades Stockholm av sovjetiska flygplan. Strax före 9 på kvällen fälldes fyra bomber över Eriksdalslunden, nära Skanstull. Ingen dog, men två personer skadades, många fönsterrutor krossades och familjer utrymde sina hem. De som var med glömmer det aldrig.

Frågan är varför vi bombades. Det finns många teorier. Hade planen navigerat fel på väg till Finland och Åland? Var det en varning till Sverige att inte hamna på ”fel” sida under pågående världskrig? Eller – hade det att göra med en rysk spion på Långholmen?

Fortsätt läsa “I februari 1944 bombade ryssen Eriksdalsteatern. Varför det?”

Nordens Casablanca. Vandra bland spioner och Mata Haris, Stureplan – Blasieholmen

Etapp 1: Stureplan- Blasieholmen ”Vi ses vid Svampen”. Med tre spårvagnsstopp runt triangeln var Stureplan en självklar mötesplats, mer än i dag. Stureplan med sina restauranger var under kriget ett vattenhål för flyktingar, journalister och spioner – i vad som kallas Nordens Casablanca, döpt efter agentfilmen med Ingrid Bergman. Flera tusen i underrättelsetjänsterna spanade på varandra. Allt kunde fås för pengar, även kvinnor som svenska … Fortsätt läsa Nordens Casablanca. Vandra bland spioner och Mata Haris, Stureplan – Blasieholmen

Så spådde jag 1999 Stockholms och Sveriges framtid. Och så blev det, i stora drag

Jag skrev i DN strax för jul 1999 artikeln: Nallen framtidens trollstav. Dataindustrin har visionen om den nya sköna världen där mobilen styr ditt liv- 25 år efteråt konstaterar jag att så blev det, i det stora hela. “Vad vad det jag sa” är snabbaste sättet att göra sig impopulär. Tar risken. Vad kommer att hända kommande kvartssekel? Den som lever får se, då jag … Fortsätt läsa Så spådde jag 1999 Stockholms och Sveriges framtid. Och så blev det, i stora drag

DN 1916: Originalens tid förbi på Stockholms gator

Så skriver DN i maj 1916, och beskriver nostalgiskt några ur “det gamla gardet”, med teckningar.

“Halta Bergström”, även kallad “Klas med kryckan” var damernas skräck och polisens svurne fiende. Ingen vet varifrån han kom, men han var från början skomakare – tills han insett att han var för frihetsälskande för det yrket. Vid 54 års ålder hade han redan i åratal hoppat omkring på sin krycka, oftast utan rock och med en galosch på den ofärdiga foten. Han anträffades säkrast vid Blanch eller Norrbro, men var egentligen inte så bofast nånstans.

Fortsätt läsa “DN 1916: Originalens tid förbi på Stockholms gator”

1929: Rapport från tornurmakarens arbete – inget för svaga nerver

Vid 1800-talets slut fanns i Stockholm två stora tillverkare av mekaniska verk till torn- och byggnadsur: G.W. Linderoth och F.W. Tornberg. Tornberg är mest känd för “Tornbergs klocka” vid Nybroplan – klassisk mötesplats för stockholmarna under många år. (Fast det fanns flera klockor som kallades så.) Vid Linderoths unika kalenderur, numera vid Norrmalmstorg, samlades man vid nyår för att se årtalsskylten bytas ut.

Samma urmakare hade även ansvaret för att alla Stockholms kyrktornsur en gång i veckan drogs upp och justerades – ett inte ofarligt uppdrag.

Fortsätt läsa “1929: Rapport från tornurmakarens arbete – inget för svaga nerver”

Berättelsen om Linderoths kalenderur, som nyligen fyllde 132 år.

Från januari 1892 och över 70 år framåt satt på fasaden till Drottninggatan 28 en märklig klocka, som stockholmarna samlades kring vid årsskiftet för att se det nya årtalet ersätta det gamla.

Linderoths kalenderur visade sekund, dag, veckodag, månad och år. Allt utom årtalet uppdaterades automatiskt, men för varje år målades en ny årtalsskiva som vid tolvslaget sattes in manuellt – under högtidliga former och applåder från publiken.

I huset låg G.W. Linderoths urfabrik och urhandel. Linderoth kom 13 år gammal till Stockholm för att bli urmakare, blev några år efter gesällprovet försteman hos urmakare Malmström och övertog vid hans död verksamheten som han drev vidare med sin familj.

Fortsätt läsa “Berättelsen om Linderoths kalenderur, som nyligen fyllde 132 år.”

Harry Ahlberg – Den bortglömde Stockholmsskildraren i Köpenhamn

Författaren Harry Ahlberg fick fina recensioner men aldrig något stort genombrott – möjligen för att han inte beskrev Söders höjder som en idyll, utan som det var. Han föddes 1920 på Tavastgatan och hans pappa Gustaf tillhörde tullpackhuslaget i Stadsgården: Iförd svart skärmmössa och med sin bruna unicabox i näven försvann han med de andra farbröderna nedför Mariaberget tidigt om mornarna. Tills han dog i en blodsjukdom när Harry var fem.

Harry hann aldrig riktigt lära känna honom, men minns “en mild far – kanske för att han var sjuk“. Han sattes på Maria barnkrubba medan mamman gick som hjälp i familj.

Fortsätt läsa “Harry Ahlberg – Den bortglömde Stockholmsskildraren i Köpenhamn”

Axel von Fersen + Marie Antoinette. Sant? Vandra med greven i Stockholm, från barnaåren till lynchningen

Från Nationalmuseum till Riddarhuset. 1,5 km. 27 mars 1785. Då ger drottning Marie Antoinette liv till en son, döpt Louis Charles. Som kung kallad Louis XVII. Han dog i ett fängelse, kanske dräpt, tio år gammal. Vem är pappan, Louis XVI eller greve Axel von Fersen d. y? Officiellt är Louis XVI fadern men hans dagbok närde skvallret : ”Drottningen har i dag nedkommit med … Fortsätt läsa Axel von Fersen + Marie Antoinette. Sant? Vandra med greven i Stockholm, från barnaåren till lynchningen

“Allt om rökning”: 1932 års etikettsregler för rökare – manliga respektive kvinnliga

Husmoderns presentbok “Etikett och god ton” innehåller regler för livets alla(?) skiften. Ett kapitel handlar om rökning. Boken utkom i två delar och ingick i Husmoderns bibliotek. Husmodern var en veckotidning “för de svenska hemmen” som gavs ut mellan 1917 och 1988.

Det skulle ta lång tid innan rökningens farlighet var officiellt fastslagen. Enligt en annons från 1930 skyddade Lucky Strike till och med mot halsirritation och hosta, eftersom “tobaken rostades i stället för att soltorkas” som för andra märken.

Många regler för rökare fanns det i boken. Nedan några av dem.

Fortsätt läsa ““Allt om rökning”: 1932 års etikettsregler för rökare – manliga respektive kvinnliga”

1924: Det spännande året när både kjolar och frisyrer blev korta – och annorlunda

SvDs årsbok 1924 skrev om årets mode: Den modärna kvinnosilhuetten övergick 1924 mer och mer till den absolut linjal-raka, under höstsäsongen fullt ut genomfört i såväl kappor som klänningar, även stora aftontoaletter. Promenaddräkten har alltmera ersatts av s k “ensemble”, klänning med tillhörande kappa, som skulle nå mellan en tredjedel och en decimeter ovanför kjolens kant.

Kjolens längd var under våren moderat för att på hösten plötsligt övergå till att bli “outrerat kort” (det vill säga strax under knäet).

Fortsätt läsa “1924: Det spännande året när både kjolar och frisyrer blev korta – och annorlunda”

När barnförlamningen härjade

På femtiotalet visste alla barn att om man åt äppelkart kunde man få BARNFÖRLAMNING – liksom (kanske) om man lekte i lövhögar. Särskilt skrämmande var förstås att man inte visste orsaken och att det inte gick att förutse vem som skulle bli sjuk. Bara att det var mest barn, och de flesta kände någon drabbad.

Barnförlamning, eller polio, har funnits länge, men i slutet av 1800-talet blev viruset aggressivare, sjukdomen började gå i epidemier och i motsats till andra infektionssjukdomar ökade polion under det framväxande välfärdssamhället.

Fortsätt läsa “När barnförlamningen härjade”

Vandra Slussen -Mosebacke – Katarina kyrka. En lektion i fattigdomens historia

Katarinahissen Stockholms Eiffeltorn, byggt 1889? Eller snarare: att Eiffeltornet är Paris Katarinahiss – eftersom den invigdes av Oscar II 1883. Visserligen inte 330 meter utan bara 38. Men har å andra sidan en 200 meter lång gångbro med magnifik utsikt. Måltid i krogen Gondolen i stålskelettet under bron. Efter 2027 sänker sig hissen ner till Saltsjöbanans station. Katarinahissens ingenjör Eiffel hette Knut Lindmark, kaptenen som … Fortsätt läsa Vandra Slussen -Mosebacke – Katarina kyrka. En lektion i fattigdomens historia

När nylonstrumpan kom till Stockholm – och andra “strump stories”

När det nya materialet NYLON dök upp i USA fanns i Sverige viss misstro. Bland annat gick rykten om att kvinnor i nylonklänning blev nakna på fotografier…

Efter att ha tjänat stora pengar i första världskriget ville den amerikanske kemijätten Du Pont, världens största tillverkare av krut, dynamit och TNT, förbättra sin image. 1939 resulterade tio års forskning i NYLON!

Den banbrytande uppfinningen trollband publiken på världsutställningen i New York och beskrevs vid IVAs högtidssammankomst i Stockholm som “silkesfibrer med lika stor draghållfasthet som stål”.

Fortsätt läsa “När nylonstrumpan kom till Stockholm – och andra “strump stories””

Vandring Götgatan -Vita Bergen, i maskrosbarnens kvarter södra SoFo

Garbo, Nacka Skoglund, Slas, Dagerman, Fogelström, Grünewald. Alla knapert uppväxa i dessa kvarter. Makalöst framgångsrika men ofta till högt pris. Vi stiftar under vandringen bekantskap med några av dessa, vissa märkta av oro och spirituosa. Vandringen startar från Skanstull T, norrut på Götgatan. Passerar Nytorget och Sofia kyrka. För att landa i Barnängen vid Hammarby sjö, med hospital och barnarbete i fabrikerna. Lärarhandledning. Klicka. Stopp … Fortsätt läsa Vandring Götgatan -Vita Bergen, i maskrosbarnens kvarter södra SoFo

Södra BB och den mörka historien om forna tiders farliga födande

Ovanför huvudingången på gården till Wollmar Yxkullsgatan 27B kan man fortfarande i guldbokstäver läsa: ”Stockholms stads barnbördshus”. Idag ligger här Mariamottagningarna, men när huset 1907 var nytt fanns här Sveriges största förlossningsanstalt. Innan det lades ner i september 1969 hade en kvarts miljon stockholmare fötts där.

Södra BB kom till som ett provisoriskt barnbördshus i mitten av 1800-talet. Stockholms dittills enda barnbördshus, Allmänna BB, hade stora problem med sjukdomar, framför allt barnsängsfeber. Av då okända skäl var risken för den fruktade febern betydligt större på sjukhus än vid hemförlossningar.

Fortsätt läsa “Södra BB och den mörka historien om forna tiders farliga födande”

Vandring längs Åsögatan till Götgatan. Såriga kändisar i trendiga SoFo

Vandring SoFo, South of Folkungagatan. Inspirerad av SoHo i New York har kvarteren mellan Folkungagatan, Vitabergsparken och Götgatan döpts till SoFo. Med hängställen för spelutvecklare, reklamare, journalister och kulturskapare. Förr fattiga arbetarkvarter, skildrat i Per Anders Fogelström fem stadsromaner. Bekanta dig under promenaden med Carl Larsson, Albert Engström, Slas och Dagerman. Vandringen startar från Folkungagatan, busshållplats Londonviadukten. Som varken är en viadukt eller har något … Fortsätt läsa Vandring längs Åsögatan till Götgatan. Såriga kändisar i trendiga SoFo