Tyska skolan 1944

Nazisternas skola i Stockholm – och lite om dess elever och lärare

Ett år före krigsslutet skrev läroverksadjunkt Vilhelm Scharp i DN under rubriken “Tyska skolan organ för nazistpropaganda på lång sikt” att han “med förundran och beklämning” följt skolans tillkomst och utveckling . Bilden nedan visar omslaget till en propagandapublikation som delats ut i skolan och förhärligade tysk ungdomsverksamhet och tysk ungdoms militära insats, i kontrast till motståndarnas undermålighet i ras och kultur.

Hitler

Skolans grundläggande programskrift börjar:

Den tyska skolan är en del av den nationalsocialistiska uppfostringsordningen. Den har till uppgift att i förening med andra folkuppfostringsmedel forma den nationalsocialistiska människan.

Fortsätt läsa “Nazisternas skola i Stockholm – och lite om dess elever och lärare”

Hembiträdeshistoria: Från huskors/hemslavinna/trotjänarinna till yrkeskvinna

Huvudpersonen i Marianne Gillgrens dokumentärklassiker “Frida – en trotjänarinna” skötte hushållet hos “doktorn” ända till 1998, när han vid 104 års ålder dog och Frida fick sin första egna lägenhet. Då var hon 86 år, och tyckte faktiskt att det nog var 20 år för sent. Dokumentären ligger fortfarande på SVTplay, och här kan man läsa mer om forna tiders tjänarinnor.

Frida hade börjat arbeta hos doktorn och hans hustru 1954, vilket var 10 år efter att Sverige fått den s k hembiträdeslagen, som reglerade arbetsvillkoren för hembiträden, och först 1971 ersattes av lagen om husligt arbete.

Fortsätt läsa “Hembiträdeshistoria: Från huskors/hemslavinna/trotjänarinna till yrkeskvinna”

Kapten Rollas dramatiska sista luftfärd – och vad som hände sen

Den 29 maj 1890 annonserade Mosebacke Etablissement i tidningarna: “OBSERVERA! Sista uppstigandet med fallskärm”. Luftseglaren var 19-årige Viktor Rolla, som kallade sig kapten Rolla och av källarmästare Qvintus Mellgren engagerats för att i pausen mellan uppträdanden göra ballonguppstigningar från Mosebacke nedre terrass.

Annons Kapten Rolla

Hängande i linorna under en gasfylld ballong skulle han stiga högt ovan Stockholm, klättra över till en i ballongen fasthakad fallskärm, och sedan sakta singla ned mot staden för att ta emot publikens jubel.

Så var det tänkt. De två första försöken hade inte gått så bra, nu var det dags för det tredje och sista.

Fortsätt läsa “Kapten Rollas dramatiska sista luftfärd – och vad som hände sen”
Katarinahissen tidigt 1900-tal

Stockholmarnas älskade Katarinahiss(ar)

Många av dem som arbetade i hamnen och Stadsgården bodde uppe på Söders höjder. För att underlätta för dem att ta sig till jobbet fick ingenjör Knut Lindmark 1881 tillstånd att bygga en hiss och en gångbro mellan Stadsgården och Mosebacke torg.

Katarinahissen (“Elevatorn”) invigdes den 10 april 1883. Det ryktas att Lindmark var bekant till Gustave Eiffel och inspirerats av hans torn i Paris. Priset var 5 öre för uppfärd och 3 öre för nedfärd, och redan första året hade man nästan en miljon trafikanter. Ursprungligen drevs hissen av en ångmaskin, som 1915 ersattes av en elektrisk motor.

I början av juli 1933 revs Katarinahissen i samband med uppförandet av den nya trafikknutpunkten Slussen. 1935 var den nya hissen färdig, som en del av det nya KF-huset.

Fortsätt läsa “Stockholmarnas älskade Katarinahiss(ar)”
Stockholmspolis och allmänet 1937

Folkets röst om polisen anno 1933: “Vore de ej kitsliga ibland skulle vi nog hjälpa dem”

Det började med en DN-artikel under rubriken “Ensam polis misshandlad av folkhop”. Den 25 juli samlades 200 personer på Nytorget till ett nykterhetsmöte arrangerat av Blåbandsföreningen Framtidshoppet. När en berusad man högljutt började uttrycka sitt misshag över mötet bad en poliskonstapel honom att lugna sig, och till slut att lämna platsen. Mannen fortsatte att skrika en bit längre bort och när konstapeln skyndade dit räddade han sig in på en gård, där han blev anhållen. Men då ingrep ett 100-tal mötesdeltagare för att befria honom.

Fortsätt läsa “Folkets röst om polisen anno 1933: “Vore de ej kitsliga ibland skulle vi nog hjälpa dem””
Menell - förhörsprotokoll

Hur landskanslisten Menell blev utan hem och arbete – och slutligen förvisad till Visby.

Början låter så bra: Johan Alfred Menell föddes den 26 juni 1843 i Qvillinge socken i Östergötlands län som son till Länsmannen Johan Menell. Han arbetade som kanslist i olika städer innan han 1877 kom till Stockholm och erhöll plats hos Fil. Doktor Rudebeck.

Den anställningen upphörde i maj månad 1880 och efter det hade Menell bara tillfälliga sysselsättningar med ”skrivgöromål” i Stockholm, och en kort period i Visby. I juli 1887 häktades han för lösdriveri och för att ha bajsat på Västerlånggatan.

Hur kunde det bli så?

Fortsätt läsa “Hur landskanslisten Menell blev utan hem och arbete – och slutligen förvisad till Visby.”