När Allmänna Barnhuset skulle tömmas blev det en lång och mödosam resa

På Allmänna barnhuset bodde barn som saknade försörjning och fick undervisning tills de kunde klara sig själva, vid ungefär 12 års ålder. Men dödligheten var hög, och 1785 ändrades inriktningen: Istället för att vara ett hem för 300-350 barn skulle man förmedla barn till fosterföräldrar, i huvudsak på landsbygden, där de skulle arbeta i jordbruket. Det ansågs vara både hälsosammare och billigare.

Men först måste huset förstås tömmas på de barn som 1785 bodde där. Den 24 september åkte nästan hälften av alla barnen till Ljusdal i Hälsingland, där nya fosterföräldrar väntade på dem.

Fortsätt läsa “När Allmänna Barnhuset skulle tömmas blev det en lång och mödosam resa”

Barnhusbarn 6235 Sven Axel minns: “Barntanten Elin var den enda som nånsin kramade mig.”

Stiftelsen Allmänna Barnhuset grundades 1633, då kronan skänkte mark och pengar till det första barnhuset i Sverige. Vid 350-årsjubileet 1983 intervjuade SvD den forne barnhuspojken Sven Axel Grönlund, som då var 78 år och hade levande barndomsminnen.

Sven Axel föddes i maj 1906 i Katarina församling och togs redan den 6 augusti “mot 500 kronor” in på Allmänna Barnhuset vid Norrtullsgatan. Den första fostermodern fick han efter fyra månader, men änkan Lång i Nygård lämnade tillbaka honom redan tre månader senare, trots att han var frisk och kry. Så fortsatte det: Under de första sex åren hade han sju olika fosterhem.

Fortsätt läsa “Barnhusbarn 6235 Sven Axel minns: “Barntanten Elin var den enda som nånsin kramade mig.””

Vandra litterärt på Drottninggatan del 2. Från Kungsgatan till Gustav II Adolfs torg.

En bra början: Vandra litterärt Drottninggatan del 1. Från Norrtullsgatan till Kungsgatan. Elin Wägner, Strindberg med flera Starta vandringen från korsningen Kungsgatan – Drottninggatan. Stopp 1. Krysset Gamla Brogatan. PUB, revoltmakarna Lenin och Anckarström Gmap GMapStr F.d. PUB Drottninggatan / Kungsgatan. Unge västgötaknallen Paul Bergström sålde färdigsytt med sådan framgång att han köpte halva och sedan hela kvarteret mellan Hötorget och Drottninggatan. 1925. Paul Bergström … Fortsätt läsa Vandra litterärt på Drottninggatan del 2. Från Kungsgatan till Gustav II Adolfs torg.

1818: När den obekväme litteratören JO-anmälde Stockholms polismästare

Strax före jul 1816 försvann en bonddräng mystiskt under en resa till Stockholm, där han skulle sälja varor åt sin husbonde. Man visste att han fått skjuts av tre bonddrängar, och vid Stora Nygatan hade någon sett dem gräla om priset. Efter det hade ingen sett drängen – varken död eller levande – men polismästare Wannqvist var ändå säker på att de tre vännerna hade lurat iväg och rånmördat honom, och grep dem raskt.

I februari 1818 hade fortfarande ingen kropp hittats, och den unge stridbare litteratören Carl Gustaf Walberg polisanmälde polismästare Wannqvist för olaga arrestering och våld mot oskyldiga.

Fortsätt läsa “1818: När den obekväme litteratören JO-anmälde Stockholms polismästare”

Husmoderns varuhus och rivningarna i gamla Klara

I februari 1925 öppnades Husmoderns varuhus – Varuhuset för Sveriges husmödrar – i hörnet mellan Klarabergsgatan och Drottninggatan, ungefär där paviljongbyggnaden med nedgången till T-centralen idag ligger.

Det drevs av damtidningen Husmoden och skulle bli kvar på Drottninggatan 46 ända till 1955 då huset revs och tunnelbanan byggdes. Redan samma år återuppstod det som Modehuset Claire på Klarabergsgatan 33(–35) – åtminstone för en tid.

Den stora öppningsannonsen utlovade största möjliga valuta åt kunderna.

Fortsätt läsa “Husmoderns varuhus och rivningarna i gamla Klara”

Så var det att jobba på Stockholm Ban

Carl-Oscar visste inte vad han ville bli när han 1936 blev konfirmationskamrat med sonen till en postkontrollör, som rekommenderade statens “lilla, men säkra kaka” och erbjöd sig att försöka hitta ett jobb åt den unge konfirmanden. Två dagar senare började Carl-Oscar i brevbäringen på Stockholm 1, och han blev kvar på Posten fram till pensioneringen 1983. På Postmuseum finns hela hans berättelse: Från »pinne « till »ux«. Nedan en del av minnena, samt blandade bilder från Postmuseum.

Efter några dagar fick jag gå själv, utan handledare. I ett kvarter med nästan bara gamla hus utan hiss blev jag “pinne” som man kallade brevbärare som inte alternerade med de andra i laget. Varje dag bar jag ut posten på morgonen, och ibland ytterligare någon gång.

Fortsätt läsa “Så var det att jobba på Stockholm Ban”

Barnhusbarn år 1861: Gustaf Alberts mamma Carolina ammade in honom på Allmänna barnhuset

Gustaf Albert var bara 4 veckor gammal när han 1861 lämnades in på Allmänna barnhuset. Så gjorde många ogifta mödrar som såg små möjligheter att kunna försörja sina barn. Men det kostade ganska mycket att lämna ett barn till Allmänna barnhuset. 1903 betalade Nils Gotthards mamma exempelvis 500 kronor för att få sin son intagen.

Ibland kunde man få hjälp från fattigvårdsnämnden, men det fanns också en möjlighet att “amma in” barnet. Så gjorde Gustaf Alberts mamma Carolina Länngren. Det innebar att mamman anställdes som amma på barnhuset för att under 8 månader amma sitt eget och andra barn. Ammornas barn blev inte kvar lika länge – Gustaf Albert lämnades efter fyra månader till en fosterfamilj.

Fortsätt läsa “Barnhusbarn år 1861: Gustaf Alberts mamma Carolina ammade in honom på Allmänna barnhuset”