I februari 1925 öppnades Husmoderns varuhus – Varuhuset för Sveriges husmödrar – i hörnet mellan Klarabergsgatan och Drottninggatan, ungefär där paviljongbyggnaden med nedgången till T-centralen idag ligger.

Det drevs av damtidningen Husmoden och skulle bli kvar på Drottninggatan 46 ända till 1955 då huset revs och tunnelbanan byggdes. Redan samma år återuppstod det som Modehuset Claire på Klarabergsgatan 33(–35) – åtminstone för en tid.

Den stora öppningsannonsen utlovade största möjliga valuta åt kunderna.

En intressant nyhet var resultatet från Husmoderns tävling om den bästa spädbarnsutstyrseln: “standardplagg” som eftersom de masstillverkades kunde säljas till rekordlåga priser.

Man kunde också handla på postorder, och varuhusets extraerbjudanden gick ut som bilagor till tidningen Husmodern. Alla som vid årets slut återlämnade kvitton för sammanlagt 300 kronor från varuhuset fick tidningen Husmodern gratis hela nästa år.

Husmoderns varuhus sålde mest kläder och tillbehör för barn och kvinnor, men även exempelvis linnevaror och sybehör.

1933 lanserades den epokgörande nyheten “sparsöm” som hjälpte amatörsömmerskor att sy skjortor och pyjamas till maken samt sjömansdräkter, golfbyxor och “påknäppskostymer” till barnen.

Tyget var tillklippt, och de besvärligaste delarna (kragar, manschetter, linningar, fickor, knapphål) dessutom färdigsydda.

Det återstod bara att sy ihop plaggen, som kostade hälften av de färdigköpta. Enligt uppgift var det köbildning utanför varuhuset när denna nyhet demonstrerades.

Varuhuset erbjöd även en rad antal övriga praktiska prylar. Nedan några annonsklipp:

I en annons om badkläder erbjöd man även “Bokskuggan“, med vilken man kunde ligga och läsa i solen. Med “All-hel” kunde man förstärka garnet i strumporna så att man slapp en del av de tråkiga arbetet med att stoppa både ylle- och silkesstrumpor. Och Fix-apparaten förenklade konserveringen. Allt demonstrerades på Husmoderns varuhus.

1931 utannonserades en stor “succcérealisation”.

Samarbetet med tidningen Husmodern fortsatte, exempelvis i tävlingen: “Kan ni sy?“, där man kunde vinna hela 100 kronor. Populära “reklamtrenchcoats” i alla storlekar såldes snabbt slut, och naturligtvis hade man även ett stort urval av underkläder.

I slutet av juni 1954 dök det upp en annorlunda annons:

Alla sommarvaror måste bort! Damkonfektion, barnkonfektion, damtrikå, metervaror. tapisserier, parfymerier – allt skall bort till fantastiskt nedsatta priser!

Så här såg det ut i hörnet Drottninggatan-Klarabergsgatan år 1954 – med flagga: Vi måste flytta! Huset rivs för tunnelbanan.

Redan i juli 1955 var det premiär för efterträdaren: Stockholms modernaste modecentrum: Modehuset Claire – “det nya namnet på Husmoderns varuhus” – öppnade i nya lokaler: Det första färdiga huset vid Norrmalms nya affärsstråk, med adress: Klarabergsgatan 33, mitt emot Klara kyrka.

Här fanns “förstklassig damkonfektion, utökade avdelningar för barn- och tonårskläder, fritidskläder, trikå och korsetter. Den populära garn- och sybehörsavdelningen har flyttat med. Vid invigningen visar stjärnmannekänger semesterkläder, alla damer får en present och en blomma, alla barn en ballong.”

I annonsen passade man även på att fira 30-årsjubileum för Husmoderns Varuhus.

Det går fort att flytta, bygga och riva, skriver SvD i juli 1955: I onsdags hölls konditori Kafferepet öppet som vanligt i huset på Klarabergsgatan 42, på torsdagen började huset rivas – och samtidigt öppnades det nya Kafferepet på Klarabergsgatan 33-35. I detta första av de s k evakueringshusen finns plats för en del av de företag som blivit hemlösa genom Norrmalmsregleringen: elva butiker, en damfrisering och ett femtontal kontor har iordningställts.

Husmoderns varuhus har förvandlats till det charmanta modehuset Claire, och frimärksbutik, cigarrbod, fotografiaffär och kappaffär – alla med eleganta skyltar och stora fönster – bildar åt gatan Stockholms nyaste reklamfasad.

Husets bakre vägg, mot Klara kyrka, utformades för att inte störa kyrkogårdens karaktär av rofyllt kyrkorum. Väggen fick delvis samma gula färg som övriga hus kring Klara kyrka och det gamla pompösa gravkoret blev kvar på sin plats intill det nya husets vägg, som det stått invid det gamla.

Från det gamla huset räddades också Två Marcus Larssontavlor som ska sättas upp i de nya portarna. Källargolvet bildade tak till den nya T-banan, och på taket fick hyresgästerna en gemensam trevnadsterrass – “där man kan se hur gammalt och ruckligt Stockholms centrum börjar se ut”.

Den 18 april 1957 beskrev Per Wästberg den “sista säsongen” i gamla Klara i en stor DN-artikel. Ett sammandrag:

I en tid av förvandling flyttar gamla kvinnor som kanske haft en sybehörsaffär som nomader från det ena rivningsfärdiga huset till det andra – allt för att slippa lämna stadsdelen och behöva flytta till Vällingby, Bandhagen eller Rågsved. Till slut hamnar de kanske på en vind vid Malmskillnadsgatan, som är Klaras uppsamlingsläger. På deras dörr står “Utförsäljning”, men sällan orkar någon uppför alla trapporna för att fråga vad de säljer. De säljer band.

Man letar förgäves efter de vanda affärerna, och plötsligt är en väns hus utrymt eller jämnat med marken. Men en stad är inget museum. I hem och affärer, på hotell och kontor är det sista säsongen i Klara – Stockholms största skådespel på sekler. Om det framtida Klara kommer att leva vidare som begrepp vet vi inte. Det nya varuhuset heter Claire, tunnelbanestationen Centralen.

Nu pågår tvångsrealisationer och spektakulära flyttningar: ur ett hotell kommer fyrtio sängar, följda av portierdisken, behängd med det skynke som skyddade nattportierens sovnisch från vestibulen. Hotell Continentals hotelldetektiv övertas av SPAK (Stockholms Pant Auktions Kompani) – lyxpanternas varuhus, en gravvård över de från början rika som blev fattiga.

Men redan efter knappt två år, i april 1957, hade det nya Modehuset Claire slutförsäljning. Det verkar inte ha gått så bra: Annonserna hade alltmer handlat om att man var en av många som tillhandahöll Stilmönster, och i nedanstående utförsäljningsannons anges fortfarande “fd Husmoderns varuhus”.

I juni var det dags för slutspurt: Sista veckan! Allt måste bort – nästan till skänks. Från och med i morgon ytterligare 10% på våra redan fantastiskt nedsatta bottenpriser!

Några dagar senare kom en betydligt mindre annons, i september sänkte man priset till “slumppris”. Sen var det slutannonserat. Som stockholmaren säger:

Man hade tagit ner skylten.