Skolaga

Ett uppseendeväckande fall av skolaga 1914

En artikel på DNs förstasida rapporterar i mitten av juni 1914 att en 13-årig gosse i Gustaf Vasa folkskola stämt sin överlärare. Den stora frågan var:

Är hans skador följden av aga eller av gossens våldsamma motstånd?

Uno Jansson, son till en änkefru i Vasastaden, ska ha blivit så strängt agad av skolans överlärare, hr J J Dalström, och en annan lärare, hr K Eklund, att han enligt läkare torde få men för livet.

Fortsätt läsa “Ett uppseendeväckande fall av skolaga 1914”
Skolmognadsprov 1966

Samlade minnen från skolmognadsprov – och lite fakta

De som blev skolmognadsprovade i mitten av förra seklet kommer fortfarande ihåg precis hur det var. Inte så konstigt, om man tänker på att det var deras “första självständiga kliv ut i livet”. Ingen förskola här inte! För första gången skulle de få träffa fröken och sitta i skolbänk, precis som de stora barnen.

Lena kommer ihåg att mamma hade tänkt vänta ett år: Jag var född i november, alltså bara 6 år, och dessutom liten och spinkig. Och en granne hade sagt att man gärna kunde vänta ett år, eftersom det var så många (fyrtiotalister) som skulle börja 1953 . Men det var nog snarare så att grannens barn inte fått godkänt på provet…

Fortsätt läsa “Samlade minnen från skolmognadsprov – och lite fakta”

Flickor på uppfostringsanstalt runt förra sekelskiftet

Under andra hälften av 1800-talet fanns en stark tro på institutioner som lösning på fattigdom och sociala problem, och en rad barnhem grundades. Enligt en utredning från 1897 var ungefär vart fyrtionde barn placerat i fosterhem eller på barnhem och fattighus.

I arkiven finns berättelser om en del av dem som hamnade på uppfostringsanstalt. Först försökte man stävja barnens olater med den beprövade uppfostringsmetoden aga, både i hemmet och i skolan. Den som agade skulle göra det på rätt sätt: lugnt och metodiskt – aldrig i ilska. Om det ändå inte hjälpte tog man till anstalten.

Fortsätt läsa “Flickor på uppfostringsanstalt runt förra sekelskiftet”

Strömparterren på Helgeandsholmen. 1840-talets brokiga sällskapsliv i stadens nya park

I maj 1833 kunde man läsa i Aftonbladet: Några knorrade för konditor Abraham Behrens var invandrad jude från Tyskland. Mest knorrade sockerbagarna, för skråets regler hindrade servering. Nya professionen konditor var inte så noga reglerad. Behrens hade redan gott namn för nyss öppnade Hotel Garni i kvarteret Rosenbad vid Drottningatan. Egentligen första hotellet för bättre folk i Stockholm. Lite högre upp på gatan drev han … Fortsätt läsa Strömparterren på Helgeandsholmen. 1840-talets brokiga sällskapsliv i stadens nya park

Om Årsta Holmar och dem som bodde där

Bilden ovan visar Årstabron under byggnad 1927-29 (Picryl). Numera finns två parallella järnvägsbroar över Årsta holmar, men de tre öarna kan fortfarande bara nås med båt. Ändå har människor bott där ända sen 1700-talet, och en trädgårdsmästarfamilj lyckades försörja sig i ett halvt sekel.

Fram till 1730-talet hade Årsta holmar tillhört Årsta gård. Då såldes de obebyggda holmarna till en privatperson för 600 daler, och ett slags arrende betalades sedan till Årsta ända in på 1800-talet. Den timrade envåningsgården med orangeri och fruktträdgård byggdes i mitten av 1700-talet som bostad till Christer Robsahm, som också startade det första sockerbruket i Tanto. Snickarglädjeverandan mot norr och sjön tillkom dock senare.

Fortsätt läsa “Om Årsta Holmar och dem som bodde där”

“Danvikens mysterier” 1889 – en f d patients dramatiska avslöjanden inifrån hospitalet

Överbild: Danvikens hospital 1915,
Nacka digitala bildarkiv (PD) via Wikimedia Commons

I en skrift från 1889 berättar “en svensk medborgare” om sina två år på hospitalet, vars namn en tid var synonymt med “dårhus”. (Nedan på moderniserad svenska – och utan frakturstil):

En tid var Danviken samtidigt med hospital ett slags “asyl” för brottslingar, sjuka och konvalescenter. Därpå blev det en “inrättning” för s k hederligt folk som inte kunde betala för sig, alltså ett slags fattighus. Samma disciplin som under hospitaltiden tillämpades, inklusive prygelstraff – “patienterna” var rättslösa fångar.

Fortsätt läsa ““Danvikens mysterier” 1889 – en f d patients dramatiska avslöjanden inifrån hospitalet”

När Palinska huset brann 1873 fick Stockholm äntligen en riktig brandkår

I det gamla Stockholm levde människorna i ständig skräck för att elden skulle komma lös. Husen var oftast byggda i trä och stod tätt, och man behövde eld för både värme och belysning. Lite slarv eller otur – och katastrofen var ett faktum. En hel stadsdel kunde brinna ner, med dödsoffer och hemlösa som följd.

I de medeltida stadslagarna fanns föreskrifter för att stoppa bränder. År 1661 fick Stockholm sin första brandordning: Vid brand måste husets värd ”låta giva skri”. Då började kyrkklockorna ringa, Brunkebergsåsens vårdtorn signalerade med klockklang, lurblåsning, flaggor och lyktor, och Skeppsholmens brandsalutbatterier larmade med ett visst antal kanonskott om i vilken stadsdel det brann.

Fortsätt läsa “När Palinska huset brann 1873 fick Stockholm äntligen en riktig brandkår”

Firar vi nationaldagen 6 juni för att det var då vi miste Finland och Norge? Skansen har svaret

I stället för 17 maj borde norrmännen fira 6 juni. För det var detta datum 1905 som Stortinget förklarade unionen med Sverige upplöst. Oscar II fick sparken helt enkelt. Förmodligen befann sig kungen då i Göteborg, där åtskilliga ättlingar gav begreppet landsfader en annan innebörd. Den dagen sjösattes nämligen från Lindholmen pansarskeppet HMS Oscar II, lagom till det förväntade kriget med broderlandet. I enlighet med ”Brödrafolkens … Fortsätt läsa Firar vi nationaldagen 6 juni för att det var då vi miste Finland och Norge? Skansen har svaret

Tysta Mari och Lagerlunden – och andra kaféer i 1800-talets Stockholm

I slutet av 1600-talet började Sverige importera kaffe och de första kaffehusen öppnades i Stockholm i början av 1700-talet. På 1800-talet blev kaféerna allt populärare. Där serverades även alkohol (öl, vin och sprit var mycket billigare än kaffe). På 1880-talet fanns mer än 800 kaféer i Stockholm som serverade alkohol – och ett trettiotal där man bara kunde dricka kaffe.

I Nya Stockholm skriver Claes Lundin 1890 om Stockholms många kaféer.

Fortsätt läsa “Tysta Mari och Lagerlunden – och andra kaféer i 1800-talets Stockholm”

Vinterkväll Norrbro 1867. Planschen med gement folk och festande kung i illuminerade slottet

Lagom till julen 1867 annonserar Stockhoholms Dagblad Färglitografi tryckt på Papier Carton hos berömda firman Lermicier i Paris kunde tidningen berätta. Konstnären Carl Johan Billmark bor där, avbrutet av korta besök i Stockholm för att teckna och fotografera. Litografi är en konstnärlig teknik på stentavlor – där han är en mästare. En växande borgarklass vill hänga planscher på väggarna, för målningar som hos de rikaste … Fortsätt läsa Vinterkväll Norrbro 1867. Planschen med gement folk och festande kung i illuminerade slottet

Medeltidsmuseet blev inget garage, utan visar fornfynd på plats. Åtminstone ett tag till.

Medeltidsmuseet ligger under Norrbro med ingång från Strömparterren och är uppbyggt kring Gustav Vasas stadsmur från 1530-talet. I slutet av 1970-talet tänkte man här bygga ett underjordiskt garage för riksdagsmännens bilar, men först skulle arkeologerna undersöka platsen.

Utgrävningarna på Helgeandsholmen 1978–1980 blev de hittills mest omfattande i Stockholms innerstad och fantastiska fynd gjordes. Länsstyrelsen beslöt att de skulle bevaras som fasta fornlämningar. Runt om dem, med muren som ryggrad, byggdes Medeltidsmuseet – först kallat “Museet i Riksgropen”.

I november 2023 stängs det tills vidare. MEN NU FINNS PROTESTLISTA!

Fortsätt läsa “Medeltidsmuseet blev inget garage, utan visar fornfynd på plats. Åtminstone ett tag till.”

Planschen Norrbro 1840, med politisk dynamit i noblessens snobbränna

Norrbro 1840. En skenbar idyll baserad på Ferdinand Tollins teckning. Stenbroarna, som binder samman Helgeandsholmarna med Lejonbacken och Gustav Adolfs Torg invigdes 1807. Hela 19 meter bred och var ännu 1840 stadens enda gata med huggen sten. Därför populärt strög där fint folk visar upp sig i senaste mode. Kanske inköpt i nybyggda bazaren, som löper längs denna snobbränna på Helgeandsholmen – som sin tids … Fortsätt läsa Planschen Norrbro 1840, med politisk dynamit i noblessens snobbränna

I Stockholms Helvete – där bödeln bodde 😨

Ovan: fd Helvetesgränd, Larssons Ateljé 1902 (CC-BY)
Stockholms stadsmuseum via Stockholmskällan.

I Fogelbergs bok ”Ur det försvunna” kan man läsa om gamla gatunamn som under årens lopp ”snyggats till”: Dy- eller Sumpgränden ersattes med det mer storstadsmässiga namnet Biblioteksgatan, och där Träsket legat och Träskrännilen runnit fram anlades Jarlaplan och Birger Jarlsgatan. Katthavet (där kattor dränktes) blev Berzelii park och där Eldkvarn brann speglar sig nu Stadshuset i den forna Lortfjärdens renade vatten. På samma sätt blev Fyllbacken på Söder en del av Götgatan och Helvetesgränd i Gamla Stan försvann 1885 in i Prästgatan.

Men hur hade en gata kunnat få namnet Helvetesgränd, speciellt som den var en fortsättning av Prästgatan?

Fortsätt läsa “I Stockholms Helvete – där bödeln bodde 😨”