Artur Nilssons öppna spis med hans ljusstake (SMÅA)

I slutet av augusti 1936 togs några patienter in för enklare ingrepp på Maria Sjukhus på Wollmar Yxkullsgatan. Inom en vecka var alla döda. Fallet resulterade småningom i en ny lag, kallad Lex Maria. En av de döda hette Artur Nilsson.

Det började torsdagen den 20 augusti när tonårige Stig Tärnholm från Tungelsta som vanligt jobbade i pappans charkuteriaffär efter skolan – och råkade skära sig i fingret. Det var inget stort sår, men för säkerhets skull åkte man till sjukhuset och fick det lokalbedövat och sytt. Samma dag hade 25-åriga svetsaren Karl Eriksson från Österlånggatan skadat tummen i en cykelolycka på väg hem från jobbet. Även han åkte till Maria och behandlades under lokalbedövning – men återkom senare och lades in med svåra kräkningar och diarréer. På kvällen började även Tärnholm kräkas.

Fortsätt läsa ”Historien om ett egnahem och dess skapare – och lite om Lex Maria”

Från 1911 till 2010 censurerades i Sverige de filmer som skulle visas offentlig. Så säkerställdes att de inte skulle ”strida mot allmän lag och goda seder, vara förråande, upphetsande eller förvirrande för rättsbegreppen.”

Den första offentliga filmvisningen i Sverige hade ägt rum redan 1896 på en stor industrimässa i Malmö, och på Stockholmsutställningen 1897 fanns vad som kallats Stockholms första biograf: ”Lumières Kinematograf i Gamla Stockholm”. Efter utställningen flyttades visningsutrustningen till en ny biograflokal med 63 sittplatser på Kungsträdgårdsgatan 12 (nuvarande 18) där gamla Svenska Panoptikon tidigare hållit till. Entréavgiften var 50 öre för vuxna och 25 öre för barn och programmet varade cirka 15-20 minuter.

Fortsätt läsa ”100 års censur: Den första tidens filmer”