I slutet av september 1925 gjorde DN ett stort reportage om en grupp kvinnor som utförde ett osynligt arbete – märkbart endast om det INTE gjordes ordentligt. För morgonresenärerna var det en självklarhet med städade vagnar utan stänk och skräp och med rena fönster. Och spårvägarnas städerskekår slarvade inte ifrån sig sitt arbete. De flesta hade varit i tjänst länge, en i över tjugo år och flera sen före storstrejken 1909.

Detta tuffa nattarbete utfördes uteslutande av kvinnor, till skillnad från i andra länder där det oftast sköttes av män – med sämre resultat, sades det. Med kvinnor blev det bäst och billigast. Socialstyrelsen hade utrett lämpligheten av kvinnors nattarbete, men för städerskorna vore det nog ännu värre om levebrödet togs ifrån dem – med risk för både tårar och svält.

Fortsätt läsa ”Spårvagnsstäderskorna – kvinnoarmé i träskor”

Vid slutet av sommarsäsongen 1925 bjöd DN på ”en höstrevy med kårers och företags sommarhem”. Många löntagare hade inte råd att tillbringa sin ledighet på pensionat eller vistas vid badort. I början av 1900-talet började därför yrkes- och fackföreningar samt en del större företag erbjuda olika typer av semesterhem där alla kunde ha råd att bo några dagar. De finansierades och utformades på olika sätt.

1906 hade ”någon” till personalen skänkt en tomt att användas till ett semesterhem för personalen vid Stockholms norra spårvägsbolag. Tomten hade avsöndrats från egendomen Hemmarö i Länna socken och donatorn hade inte fått vara särskilt anonym – eftersom han kom i tidningen.

Fortsätt läsa ”Om föreningars och företags semesterhem sommaren 1925”

En vecka efter DN-signaturen Péras reportage om turistande damer i Stockholm gjorde hon en uppföljning om skolresebarn i huvudstaden. Den handlade om elever i de högsta klasserna i folkskolor över hela Sverige, från Skåne till Lappland. De hade aldrig förut varit i Stockholm och lärarna hade ansvar för att i sommarhettan lotsa dessa ”vid stadens alla farligheter ovana barn” runt sevärdheterna.

I allmänhet kom de från fattiga hem, och det hade varit lärarens uppgift att under våren skaffa pengar för att täcka en del av resekostnaderna, vanligen genom att anordna en liten tillställning, med någon form av underhållning. Ofta bidrog läraren själv med sång eller uppläsning.

Fortsätt läsa ”Sommaren 1925: Skolbarn från landsorten på Stockholmsbesök – för allra första gången”

1 augusti 1925 skriver SvD om rekordvädret: Flera åskdagar än något år sedan 1736, tre gånger mera regn än vanligt i Stockholm. Och ”Stockholm är varmare än Paris!”

DN vände sig till Dr Tillgren för några goda råd vid +40 grader Celsius. Klaga inte över värmen, det gäller bara att anpassa sitt liv efter väderleken, sa doktorn och påpekade att sommarkläderna ju nuförtiden (1925) ändå är lättare och luftigare än förr, särskild damernas. Man får bara se till att klänningarna inte är så tunna att solen bränner igenom dem. Vid segling är det effektivaste sättet att hälla en hink vatten över varann, men näst bäst är en våt baddräkt – och den kan man även bära under kläderna om man bara klär sig därefter.

Fortsätt läsa ”Stockholm sommaren 1925: Rekordvärme och turister från landet”