Södra Blasieholmshamnen

1880-tal: Stockholmaren visar sin stad för östgöten

“Klockan slår 7 i Klara nya kyrktorn, som smärt och prydligt reser sig över Norrmalms alla byggnader, till och med högre än Allmänna telefonbolagets genomskinliga tornbur.” Så börjar berättelsen om den infödde stockholmaren CL som på sin sedvanliga morronpromenad stötte ihop med östgöten och lantbrukaren PP, som inte varit i stan på tjugo år, och åtog sig att visa honom en del av det som hänt sen dess.

Fortsätt läsa “1880-tal: Stockholmaren visar sin stad för östgöten”
Skolmatsal 1930

Om skolbespisningen kring mitten av förra seklet, minnen från oss som var med

Sverige och Finland är de enda länder i hela världen som serverar gratis skolmat läser jag – imponerande. Tyvärr har många av oss som var med på 50- och 60-talet mindre positiva minnen från den tidens skolbespisning. Vi som växte upp söder om Söder jämför ibland våra minnesbilder i Enskedebilder.

Bilden visar skolmatsalen i Högalids folkskola, circa 1930. Notera skolköket till vänster i bild med sin stora spis, kopparkärl och ugnar. (Okänd fotograf, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons)

Fortsätt läsa “Om skolbespisningen kring mitten av förra seklet, minnen från oss som var med”

Vandra i Gärdets funkis. Med spioner och SÄPOs förförerskor i Nordens Casablanca

I kröken på Rindögatan, i gluggen mellan husen vidgar sig Ladugårdsgärdet. Att utländska underrättelseofficerare, mer eller mindre anonymt, gärna bosatte sig här under krigsåren var nog inte bara för att här fanns moderna lägenheter. På fälten övade militären och tidiga mornar väcktes hyresgästerna av salvor från skjutbanan. Inkallelser fyllde kasernerna, som nu är museer. Här och var fanns skyttevärn och pjäsplatser, som skydd mot fallskärmsjägare … Fortsätt läsa Vandra i Gärdets funkis. Med spioner och SÄPOs förförerskor i Nordens Casablanca

Död häst i Gröna Lunds eget Romeo och Julia

Många par har funnit varandra på Gröna Lunds dansbana. Där utspelades också ett kärleksdrama i klass med Romeo och Julia. Ninni, dotter till Gröna Lunds ägare Gustaf Nilsson, förälskade sig i John Lindgren – son till konkurrenten Johan Lindgren, som sedan 1926 drev Nöjesfältet på andra sidan Allmänna Gränd. Det var en familjefejd där man grävde diken framför varandras entréer, för Gröna Lunds del också med en död häst ditsläpad … Fortsätt läsa Död häst i Gröna Lunds eget Romeo och Julia

Att följa senaste modet kan vara besvärligt, ibland rentav farligt – åtminstone på 1800-talet

1857 slog professor C. A. Cederschiöld larm om vådorna av krinoliner:

Krinoliner och korta kappor bidrager genom den avkylning som de förorsaka till den tröghet uti livmoderns förrättningar, som är grunden för nu gängse puerperalsjukdom (barnsängssjukdomar). Då det icke är att förvänta att qvinnokönet, såsom detta nu är uppfostrat, skall lyssna till förnuftiga råd är det dags för männen att göra ett nyttigt bruk av sin mycket omtalade, men illa använda »myndighet», för att avsluta detta vansinniga och osmakliga modetyranni, innan skadan blivit obotlig.

Fortsätt läsa “Att följa senaste modet kan vara besvärligt, ibland rentav farligt – åtminstone på 1800-talet”

“Vackra Roosen” – sydlänningen från höga Nord som blev en legend. En riktig snygging.

I serien Originella Stockholmstyper ingår Manne Vesters skrift från 1892 om “Vackra Rosen”, som egentligen hette Rudolf Roos och var en välkänd och älskad gatumusikant, som även sjöng bland annat på Bellmansro (som han kallade Bellmans). Han ville leva ett fritt liv på gator och krogar, hade många vänner och en stor publik som lyssnade på honom när han framträdde.

Fortsätt läsa ““Vackra Roosen” – sydlänningen från höga Nord som blev en legend. En riktig snygging.”
Tjänarinnebladet

Forna tiders tjänarinnor – för inte särskilt länge sen

Radioprogrammet “Vi blev hennes barn – ett program om barnsköterskan som försvann” sändes 1998, men finns fortfarande på sverigesradio.se. F d barnsköterskor och de vuxna barnen berättar där om hur det var att vara/ha uniformerad barnsköterska “i familjen” – ända in på sextiotalet. Den som var van vid barnsköterska klämde in en även i en liten modern lägenhet, där hon fick dela det minsta rummet med barnet.

Fortsätt läsa “Forna tiders tjänarinnor – för inte särskilt länge sen”

Forna tiders skamstraff – trähäst, spansk fiol, stock, påle, stenar… uppfinningsrikedomen var stor.

När brottslingar dömdes till att skämmas offentligt var tanken att allmänheten skulle avskräckas, och den dömde därefter skulle ha sonat sitt brott mot samhället och välkomnas tillbaka till gemenskapen. Vilket förstås var särskilt viktigt i en tid utan sociala skyddsnät, när människorna var mera direkt beroende varandras hjälp än idag.

På medeltiden existerade inte fängelse som straff, bara som häkten eller förvaringsplats för krigsfångar.

Fortsätt läsa “Forna tiders skamstraff – trähäst, spansk fiol, stock, påle, stenar… uppfinningsrikedomen var stor.”

1935: Livet i Markeliushuset – Stockholms (och Sveriges) första kollektivhus

Markeliushuset 1936 (Public domain) via Wikimedia Commons

Idéer om kollektivhus dök upp i början 1930-talet eftersom gifta kvinnor allt oftare ägnade sig åt yrkesarbete. I kollektivhusen skulle vardagen vara enkel. YK-huset på Gärdet ägdes av Aktiebolaget Y.K.-huset med Yrkeskvinnornas klubb och de boende som aktieägare. I Stockholmskällans film från 1939 får man följa en familj med mamma, pappa, ett barn. Deras dag börjar med att de får upp sin frukost på en bricka i kökets mathiss.

Fortsätt läsa “1935: Livet i Markeliushuset – Stockholms (och Sveriges) första kollektivhus”
Långholmens rastgård

Livet på Långholmen 1900 – skildrat av konstaplar, fångar, fängelsedirektörer och skarprättare

Långholmens rastgård 1910, av Georg Baldini
(Public domain) via Wikimedia Commons

Boken om Långholmen – en “varning för dem som gå fria” – börjar med den gamle vaktkonstapeln, som nyligen fått ett litet arv och därför inte längre behövde slita ont som fångvaktare. Nu kunde han berätta mera från sitt gamla arbete, och av gammal vana gick han ned till rådhusrätten och bjöd f. d. kamrater och rådhusvaktmästare på snus.

Fortsätt läsa “Livet på Långholmen 1900 – skildrat av konstaplar, fångar, fängelsedirektörer och skarprättare”

Enskedefältets skola: En skolpojkes tid som bästa elev, glasögonorm och sanningssägare

Skolkorridor i Enskedefältets huvudbyggnad 1960.
Foto: Herbert Lindgren, Stockholms stadsmuseum

Dick Wase berättar om sin skoltid: 

Jag började i Enskedefältets folkskola HT 1962. En av de första berättelser som nådde mig var att en kille åkt i kälke utför berget (där jag så småningom klängde som ”bergsklättrare”) och dött. Senare ändrades den till att det var en docka som smetats in med ketchup som uppbådat ett stort polisuppbåd. När jag blev äldre sorterade jag in det i barns fantasier och myter.

Fortsätt läsa “Enskedefältets skola: En skolpojkes tid som bästa elev, glasögonorm och sanningssägare”

Enskedefältets skolas historia – från namnstrid, genom krigs- och efterkrigstid

Bild: Enskedefältets skola på 50-talet. Från skolkort

Dick Wase

Dick Wase berättar om sin gamla skola: 

Det började med att den 1933 uppförda skolan orsakade en namnstrid. I Skarpnäck fanns redan en skola som kallades ”Enskede östra skola”, vilket var vad Enskede skola kallades – till skillnad mot den nybyggda Enskede västra skola. Därför beslutade Folkskoledirektionen 1936 att den senare skulle byta namn till ”Enskedefältets folkskola” och den förra till Enskede folkskola.

Fortsätt läsa “Enskedefältets skolas historia – från namnstrid, genom krigs- och efterkrigstid”
Kaza bio

Kaza – en kvartersbios tre liv: matinébiograf, rullskridskodisco och internationellt känd musikstudio

I tiden före televisionen spelade biograferna en viktig roll. På Stockholmskällan kan man läsa att det 1950 fanns 108 biografer inom det område som idag är Stockholms stad.

I Enskede fanns på den tiden tre kvartersbiografer: I Gamla Enskede öppnade Enskede Bio redan 1912 och med ungefär tio års mellanrum tillkom sedan Enskede Kvarn och Kaza.

Fortsätt läsa “Kaza – en kvartersbios tre liv: matinébiograf, rullskridskodisco och internationellt känd musikstudio”

Gästskribent f d chefredaktören Jan G Andersson: Sanna historien om statsminister Tage Erlander – från Tage Erlander

Swix Röd. För det välvallade glidet i språket är det en passande etikett på journalistveteranen Jan G Andersson i Kalmar. Som överlevande chefredaktör är han unik i skakiga A-pressen. Hela 17 år på den posten i Östra Småland. Samhällsredaktionchef åren det stormade på Aftonbladet. Pensionering? Den hejdar inte Jan G Andersson. Ledarskribent i Sydöstran. En bok – Politisk Dagbok 1986- 2021 – ur vilken denna … Fortsätt läsa Gästskribent f d chefredaktören Jan G Andersson: Sanna historien om statsminister Tage Erlander – från Tage Erlander

Gästskribenten Dick Wase: Vilka befolkade det äldsta Stockholm?

1200-talets stockholmare en gotländsk sork? I böcker och publikationer, som Fornvännen, visar historikern Dick Wase kunnandet om det medeltida Gotland. Fördjupat med detaljer och även sett i ett vidare sammanhang runt Östersjön. Ett exempel på hur “släktforskning” kan berika historieforskningen. Boken “Individuella förbindelser mellan Stockholm och Visby och frågan om Visbys betydelse för Stockholms tillblivelse och tillväxt” ger prov på gedigen arkivforskning. Detta till trots … Fortsätt läsa Gästskribenten Dick Wase: Vilka befolkade det äldsta Stockholm?

Tyska terrorister mördade 70 stockholmare på Blasieholmen

Vrålen från de fastkedjade männen som brändes inne på holmen ekade över Nybroviken natten till den 17 juni. Män dolda i munkjackor sågs tända på träskjulet. Hättebröder kallades dessa tyska borgare för sina spetsiga huvor. Innan hade de rott över de torterade fångarna från slottet på Stadsholmen till Käpplingeholmen, som Blasieholmen kallades då. Året var 1389, eller möjligen 1392 för vi känner bara till illdådet från två … Fortsätt läsa Tyska terrorister mördade 70 stockholmare på Blasieholmen

Slakthusområdet

Slakthusområdet – sista chansen att se hur de gamla byggnaderna såg ut 2021

Stockholm växer – Söderstaden kan man följa framväxten av den nya Söderstaden, bestående av Globenområdet, Slakthusområdet och Gullmarsplan-Nynäsvägen. I Slakthusområdet kommer många av de gamla husen att bevaras, men användas till något helt annat. År 2023 planerar man att bygga de första nya bostäderna i området.

Våren 2021 passade vi på att fotografera en del av de gamla husen som de såg ut just då.

Fortsätt läsa “Slakthusområdet – sista chansen att se hur de gamla byggnaderna såg ut 2021”

Nu ska nya Söderstaden ersätta gamla Slakthuset, som skapade rubriker 1912

Söderstaden är ett av Stockholms nya stadsutvecklingsområden, och består av tre olika delar med olika karaktär: Slakthusområdet, Globenområdet och Gullmarsplan-Nynäsvägen. Läs mer om Söderstaden och se karta här.

Slakthusområdet ska bli en “urban stadsdel där bostäder, handel och arbetsplatser samverkar med mat, kultur och upplevelser.” Nattklubben Slakthuset och klubb- och kulturlokalen Slaktkyrkan är redan i full gång.

Förra gången Slakthuset var ett storslaget hypermodernt projekt var 1912 när den imponerande slakthusanläggningen invigdes.

Fortsätt läsa “Nu ska nya Söderstaden ersätta gamla Slakthuset, som skapade rubriker 1912”
Medborgarhuset 1945

Medborgarhuset i stockholmarnas hjärtan

2017, samma år som Medis återinvigdes efter fyra års renovering, utkom även boken ”Medborgarhuset i stockholmarnas hjärtan” av Astrid Hasselrot. Vi som gick i simskola och gjorde årliga simprov på Forsgrénska badet (kallat Medis) har blandade minnen därifrån.

Men Medborgarhuset var så mycket mera, i boken skildras ett Sverige i miniatyr. Och Per-Albin Hansson lär ha övervägt beteckningen ”medborgarhemmet” innan han bestämde sig för det mera slagkraftiga ”folkhemmet”.  (Bilden ovan är från 1945.)

Fortsätt läsa “Medborgarhuset i stockholmarnas hjärtan”
Påskhälsning 1884

1882: Strindberg berättar om gamla tiders påskfirande

Men först beskriver han våren i Stockholm: Till påsk är gatorna vanligen fria från is och snö, lärkan har hörts på Ladugårdsgärdet och bofinken har blåst revelj i Humlegården. Ströet ryker i trädgårdarna, kyrkogårdarnas nyklippta träd sväller i knopp, man börjar måla ångbåtarna vid Skeppsbron och oljefärgen doftar i solskenet i kapp med tjäran. Blåsippor har utbjudits på Djurgårdsslätten, rädisor uppträtt på Munkbron och Hötorget. Och stockholmarnas gamla favoritblomma hyacinthen blommar i fönstren.

Fortsätt läsa “1882: Strindberg berättar om gamla tiders påskfirande”