1924: Det spännande året när både kjolar och frisyrer blev korta – och annorlunda

SvDs årsbok 1924 skrev om årets mode: Den modärna kvinnosilhuetten övergick 1924 mer och mer till den absolut linjal-raka, under höstsäsongen fullt ut genomfört i såväl kappor som klänningar, även stora aftontoaletter. Promenaddräkten har alltmera ersatts av s k “ensemble”, klänning med tillhörande kappa, som skulle nå mellan en tredjedel och en decimeter ovanför kjolens kant.

Kjolens längd var under våren moderat för att på hösten plötsligt övergå till att bli “outrerat kort” (det vill säga strax under knäet).

Fortsätt läsa “1924: Det spännande året när både kjolar och frisyrer blev korta – och annorlunda”

När barnförlamningen härjade

På femtiotalet visste alla barn att om man åt äppelkart kunde man få BARNFÖRLAMNING – liksom (kanske) om man lekte i lövhögar. Särskilt skrämmande var förstås att man inte visste orsaken och att det inte gick att förutse vem som skulle bli sjuk. Bara att det var mest barn, och de flesta kände någon drabbad.

Barnförlamning, eller polio, har funnits länge, men i slutet av 1800-talet blev viruset aggressivare, sjukdomen började gå i epidemier och i motsats till andra infektionssjukdomar ökade polion under det framväxande välfärdssamhället.

Fortsätt läsa “När barnförlamningen härjade”

Vandra Slussen -Mosebacke – Katarina kyrka. En lektion i fattigdomens historia

Katarinahissen Stockholms Eiffeltorn, byggt 1889? Eller snarare: att Eiffeltornet är Paris Katarinahiss – eftersom den invigdes av Oscar II 1883. Visserligen inte 330 meter utan bara 38. Men har å andra sidan en 200 meter lång gångbro med magnifik utsikt. Måltid i krogen Gondolen i stålskelettet under bron. Efter 2027 sänker sig hissen ner till Saltsjöbanans station. Katarinahissens ingenjör Eiffel hette Knut Lindmark, kaptenen som … Fortsätt läsa Vandra Slussen -Mosebacke – Katarina kyrka. En lektion i fattigdomens historia

När nylonstrumpan kom till Stockholm – och andra “strump stories”

När det nya materialet NYLON dök upp i USA fanns i Sverige viss misstro. Bland annat gick rykten om att kvinnor i nylonklänning blev nakna på fotografier…

Efter att ha tjänat stora pengar i första världskriget ville den amerikanske kemijätten Du Pont, världens största tillverkare av krut, dynamit och TNT, förbättra sin image. 1939 resulterade tio års forskning i NYLON!

Den banbrytande uppfinningen trollband publiken på världsutställningen i New York och beskrevs vid IVAs högtidssammankomst i Stockholm som “silkesfibrer med lika stor draghållfasthet som stål”.

Fortsätt läsa “När nylonstrumpan kom till Stockholm – och andra “strump stories””

Vandring Götgatan -Vita Bergen, i maskrosbarnens kvarter södra SoFo

Garbo, Nacka Skoglund, Slas, Dagerman, Fogelström, Grünewald. Alla knapert uppväxa i dessa kvarter. Makalöst framgångsrika men ofta till högt pris. Vi stiftar under vandringen bekantskap med några av dessa, vissa märkta av oro och spirituosa. Vandringen startar från Skanstull T, norrut på Götgatan. Passerar Nytorget och Sofia kyrka. För att landa i Barnängen vid Hammarby sjö, med hospital och barnarbete i fabrikerna. Lärarhandledning. Klicka. Stopp … Fortsätt läsa Vandring Götgatan -Vita Bergen, i maskrosbarnens kvarter södra SoFo

Södra BB och den mörka historien om forna tiders farliga födande

Ovanför huvudingången på gården till Wollmar Yxkullsgatan 27B kan man fortfarande i guldbokstäver läsa: ”Stockholms stads barnbördshus”. Idag ligger här Mariamottagningarna, men när huset 1907 var nytt fanns här Sveriges största förlossningsanstalt. Innan det lades ner i september 1969 hade en kvarts miljon stockholmare fötts där.

Södra BB kom till som ett provisoriskt barnbördshus i mitten av 1800-talet. Stockholms dittills enda barnbördshus, Allmänna BB, hade stora problem med sjukdomar, framför allt barnsängsfeber. Av då okända skäl var risken för den fruktade febern betydligt större på sjukhus än vid hemförlossningar.

Fortsätt läsa “Södra BB och den mörka historien om forna tiders farliga födande”

Vandring längs Åsögatan till Götgatan. Såriga kändisar i trendiga SoFo

Vandring SoFo, South of Folkungagatan. Inspirerad av SoHo i New York har kvarteren mellan Folkungagatan, Vitabergsparken och Götgatan döpts till SoFo. Med hängställen för spelutvecklare, reklamare, journalister och kulturskapare. Förr fattiga arbetarkvarter, skildrat i Per Anders Fogelström fem stadsromaner. Bekanta dig under promenaden med Carl Larsson, Albert Engström, Slas och Dagerman. Vandringen startar från Folkungagatan, busshållplats Londonviadukten. Som varken är en viadukt eller har något … Fortsätt läsa Vandring längs Åsögatan till Götgatan. Såriga kändisar i trendiga SoFo

I Stockholms arbetsstugor lärde sig fattiga barn hantverk. Nu har de blivit fritis.

Bild: Matteus arbetsstuga 1908 – 1912,
fotograf okänd (CC-BY), Stadsmuseet via Stockholmskällan.

1962 skrev DN under rubriken “Än behövs arbetsstugan”:
Idag driver inga fattiga barn omkring tiggande på gatorna, men den gamla arbetsstugan behövs ändå, eftersom många mammor är dubbelarbetande och arbetsstugan liksom eftermiddagshemmet blir en fristad för skolbarnen.

Den första arbetsstugan var Adolf Fredriks, följd av Katarina, där Maud Westin (på bilden nedan) sedan 1945 är “fritidsmamma” för femtiotalet barn om året. Hennes mor och mormor hörde till de damer som engagerade sig i arbetsstugornas verksamhet i början av 1900-talet.

Fortsätt läsa “I Stockholms arbetsstugor lärde sig fattiga barn hantverk. Nu har de blivit fritis.”

Söndagsläsning 1924: Den nya gymnastiken på väg till Stockholm!

Redan 1904 hade dansken Jørgen Peter Müller publicerat “Mitt System”, som småningom trycktes i 1.500.000 exemplar på 25 språk – och skapade Müller-feber även i Stockholm. Även feta herrar med punschnacke och mage samt korpulenta damer trodde sig här ha funnit Columbi ägg för hälsa och spänstighet: “Sun, water and air”.

Müller hade som barn varit svag och sjuklig, och blev med tiden en entusiastisk ivrare för gymnastik och friluftsliv, mest känd just för “Mitt system”: Gymnastiska övningar att varje dag utföras i hemmet vid öppet fönster av människor med så lite kläder som möjligt, och avslutas med kalldusch.

Fortsätt läsa “Söndagsläsning 1924: Den nya gymnastiken på väg till Stockholm!”

Borgmästartrappan 1690 – 2024

Bild: Digitala stadsmuseet (PD) via Wikimedia Commons.

Inklämd mellan gamla och nya KF-huset ligger en mindre känd, men mycket gåvänlig trappa med det stolta namnet Borgmästartrappan. Våren 2024 räknar man med att nästa generation ska stå färdig: En fyra våningars betongkonstruktion med trappa, teknikrum och accessytor för media, servicerum och korridorer.

Men det började redan på 1600-talet.

Namnet fick trappan från (handels)borgmästare Olof Hansson Törne (adlad Törnflycht), som på 1690-talet ägde ett stenhus på Stadsgården intill trappan, som från början var rak. Bilden ovan visar Stadsgården 14 år 1900, med Borgmästartrappan till höger.

Fortsätt läsa “Borgmästartrappan 1690 – 2024”

Brevet från barnhusbarn nr 11048 Carl Wilhelm Nyberg

1878 när Carl Wilhelm var 12 år skrev han ett brev till Allmänna barnhuset för att fråga efter sin biologiska mor Carolina Rosina, som han inte haft någon kontakt med sen han var två. Han blev intagen på Allmänna barnhuset i Stockholm när han var 11 dagar gammal, som “ambarn”: Istället för att betala tog hans mamma 8 månaders anställning som amma för sitt eget barn och ytterligare ett. Dessutom skötte ammorna diverse sysslor på hemmet, och troligen blev modern kvar där när sonen redan efter fyra månader flyttade för att bli fosterbarn hos torparen Fredrik Carlsson och hans hustru på gården Götheborg i Frötuna, nära Norrtälje.

Fortsätt läsa “Brevet från barnhusbarn nr 11048 Carl Wilhelm Nyberg”

Mamsell Josabeth blev känd först 50 år efter sin död – 36 år senare hedrades hon med egna trappor

Josabeth Fredrica Paulina Sjöberg var en obemärkt ensamstående kvinna med begränsade medel som levde i olika uthyrningsrum på Södermalm. Tolv rum blev det under 40 år, enklare ju närmare ålderdomen och den absoluta ensamheten hon kom. Hon försörjde sig som musiklärarinna, och hade egna möbler att inreda sina rum med: pinnsoffa med lapptäcke, runt bord, högt skåp och byrå med spegel, samt gitarr och klavikord, senare utbytt mot taffelpiano.

Allt känner man igen från hennes akvareller. För på fritiden tecknade och målade hon sin omgivning – fast inte alltid precis som den såg ut under hennes tid, utan som hon föreställde sig “den gamla goda tiden”.

Fortsätt läsa “Mamsell Josabeth blev känd först 50 år efter sin död – 36 år senare hedrades hon med egna trappor”

Den vindlande historien om Lokattens trappor genom århundradena

Lokattens trappor har varit stängda sen 70-talet, eftersom de var i så uselt skick. Men nu, i slutet av 2023, är de på gång igen – efter 50 års paus.

Krogen Lokatten, som trapporna fått sitt namn av, låg vid Stadsgårdens förnämsta hamnplats, och redan på 1600-talet fanns trätrappor därifrån och upp mot Katarinaberget. Området kring Slussen var då hjärtat av Stockholm. Båttrafiken var väsentlig för staden, och det var viktigt att kunna ta sig nerifrån hamnkvarteren upp till Södermalm. Stampubliken var sjåare och sjömän från världens fyra hörn, men krogen har även besökts och besjungits av Carl-Michael Bellman.

Fortsätt läsa “Den vindlande historien om Lokattens trappor genom århundradena”

Vandra Drottninggatan litterärt, del 1 från Norrtullsgatan till Kungsgatan. Wägner, Strindberg med flera …

Vandra tre gånger: nätvandra i lugn och ro, vandra på stan och sedan väcka minnen hemma. Stop 1 Norrtullsgatan 14, Strindbergs barndomshem Gmap GMapStr Norrtullsgatan 14. Strindberg växte på en malmgård sedan ersatt av ett tivoli och Allmänna Barnhuset. Ur Tjänstekvinnans son: “Så stoppas böckerna i väskan och man går. Utanför porten på Norrtullsgatan är det mörkt än. Varannan oljelykta vinglar på sina rep för … Fortsätt läsa Vandra Drottninggatan litterärt, del 1 från Norrtullsgatan till Kungsgatan. Wägner, Strindberg med flera …

När hantverket gick i arv: Tapetserare Pettersson började jobba hos pappa som 14-åring – och blev kvar i 80 år

1915 startade Gustav Pettersson en tapetserarverkstad, som tio år senare flyttade till Nytorgsgatan. Där ligger den ännu kvar, fast sen 1980 på andra sidan gatan, i ett gult stenhus med tjocka väggar och små fönster. Utsikten över Stockholms inlopp syns i en liten glugg mellan Stockholms minsta hus och en stor gammal klädfabrik.

Gustavs son hette Bengt och hans mamma tyckte att han skulle bli optiker, men det kände han inte för. Optikern fanns dessutom i “fel” del av stan, för Bengt var och förblev en riktig söderkis. Så direkt efter att ha gått ut Katarina Norra började han som lärling i pappans verkstad och småningom fick han mästarbrev.

Fortsätt läsa “När hantverket gick i arv: Tapetserare Pettersson började jobba hos pappa som 14-åring – och blev kvar i 80 år”

Finn ChatGPTs ljug om Mosebacke vattentorn

ChatGPT är bra på mycket. Men faktakollen är ofta åt helskotta. Finn felen i chatrobotens svar på frågan: “Berätta om Mosebacke vattentorn”. ChatGPT svarade: “Mosebacke Vattentorn är en ikonisk byggnad som ligger på Södermalm i Stockholm, Sverige. Det är ett vattentorn som byggdes för att förse området med rent vatten. Här är några intressanta fakta om Mosebacke Vattentorn: Mosebacke Vattentorn är inte bara en historisk … Fortsätt läsa Finn ChatGPTs ljug om Mosebacke vattentorn

Skolbad och skolmat i Katarina Norra och andra folkskolor vid förra sekelskiftet

Katarina Norra skola byggdes 1895 och var en av de första skolorna som utrustades med skolbad. I mitten av 1800-talet hade man insett att renlighet var viktigt för hälsan, men många hem hade dåligt med tvättmöjligheter. Nu kunde barnen i skolan få lära sig hur man sköter den personliga hygienen – både praktiskt och teoretiskt.

Det allra första skolbadet fanns sedan vårterminen 1891 i Storkyrkoförsamlingen, i slutet av samma år följt av Kungsholms skola och Johannes skolhus vid Roslagsgatan. Och några år senare kom Katarina nyaste skolhus vid Tjärhovsgatan, vars bad hade vit kakelbeläggning, vilket gjorde det lättare att hålla rent.

Fortsätt läsa “Skolbad och skolmat i Katarina Norra och andra folkskolor vid förra sekelskiftet”

Barnhusbarn: De hemliga konvoluten som kunde förändra livet för barn med “okänd mor”

“Jag har många mammor, men någon riktig mamma har jag ändå inte” skrev ett trettonårigt barnhusbarn som bad att få reda på vem hon egentligen var, efter att ha måst byta fosterhem många gånger. I Allmänna barnhusets väldiga arkiv finns förseglade konvolut med livsberättelser om barnen som föddes av “okända” föräldrar.

Att en far kunde vara okänd är ju inte så konstigt, men mellan 1778 och 1917 hade ogifta mödrar enligt det så kallade ”Barnamordsbrevet” rätt att få sitt barn inskrivet i kyrkoboken som ”fött av okänd mor”. På så sätt ville man minska antalet mord på utomäktenskapliga barn. Modern kunde föda anonymt på annan ort och sedan lämna barnen till en institution för att kunna fortsätta sitt liv.

Fortsätt läsa “Barnhusbarn: De hemliga konvoluten som kunde förändra livet för barn med “okänd mor””

Pantbankshistorier: Om Stampen, “farbror” och “gubben”

Alfred Ander är känd som den siste som avrättades i Sverige, den enda gången man använde den nya giljotinen . Mindre känt är att han påbörjade sin brottsliga bana när han tio år tidigare avslöjades som cykeltjuv av en uppmärksam pantbanksexpedit.

Cyklarna i Stockholm hade registreringsnummer, och när Ander försökte “stampa” på en stulen cykel noterade biträdet att numret var för lågt för att stämma med Anders historia om hur han fått tag i den, och ringde polisen. Med numrets hjälp spårades den rätte ägaren som fick tillbaka sin cykel medan Ander fick två månaders fängelse på Långholmen. Där satt han också de sista två månader före avrättningee i november 1910.

Fortsätt läsa “Pantbankshistorier: Om Stampen, “farbror” och “gubben””

Den obekväma eldsjälen Anna Lindhagen och hennes lilla museum

Vid porten på Fjällgatan 34 finns en blå kulturhusskylt om “Stigbergets Borgarrum” samt skylten “ANNA LINDHAGENS MUSEUM”. Det var hon som skapade det lilla museet högst upp i huset som visar hur en tjänstemannafamilj bodde omkring 1860. Det är öppet på söndagar och för grupper. (Bilder: Ingemar Lindmark)

Anna Lindhagen (1870–1941) är nog mest känd för att ha startat koloniträdgårdsrörelsen i Sverige, och hon arbetade för att bevara Stockholms gamla miljöer, med små stugor och täppor. Hon var också djupt engagerad i bland annat kvinnlig rösträtt, arbetstidsreglering och barns rättigheter. Hennes far Albert Lindhagen ledde projektet att förvandla småstaden Stockholm till en storstad.

Fortsätt läsa “Den obekväma eldsjälen Anna Lindhagen och hennes lilla museum”