Tidigt på morgonen den 30 juni 1925 ödelades Svenska Teatern helt av en rasande eldsvåda. Det var en av huvudstadens och landets främsta och mest populära scener och rykten startade omgående:
Var branden anlagd?

Det fanns märkliga omständigheter: järnridån, som skulle hindra bränder att sprida sig, verkade ha varit öppen, i ett fönster hade ett gåtfullt ljus skymtat den natten och ett antal obehöriga visade sig ha nycklar till huset. Dessutom dök ett mystiskt anonymt brev upp hos polisen med påståendet att denna usla teater brunnit eftersom ”barns moral förstördes genom de skabrösa pjäser som spelades där. Snart kommer turen till de andra dåliga secenerna. Giv akt.”

Säkert är att branden blev dråpslaget mot Albert Ranfts teaterimperium.

Fortsätt läsa ”30 juni 1925: När Svenska Teatern brann – och teaterkungen Albert Ranfts imperium gick under”

På annandagen nådde påskkravallerna sin kulmen: Ett massuppbåd av poliser till fots, på häst och i radiobilar rensade Söders gator med hjälp av sablar, ridpiskor och batonger. Vid midnatt hade sex personer fått tas om hand på Södersjukhuset medan ett fyrtiotal anhållits. Götgatans trottoarer började rensas precis samtidigt som folk strömmade ut ur biograferna. Många oskyldiga råkade därför illa ut när poliser med dragna sablar rensade trottoarerna utanför Medborgarplatsen medan två beridna poliser i bredd skingrade folkmassorna på Götgatan mellan Folkungagatan och Skånegatan.

Fortsätt läsa ”Bland swingpjattar och ligister – Söderkravallerna påsken 1948”

Varför är där ingen is till punschen? skrev Povel Ramel till revyn ”Ryck mej i snöret” 1964 – och tecknade en mörk bild av ”den gamla goda tiden”. I juni 1925 verkade det vara nära att stockholmarna skulle bli utan is till punschen – den skulle åtminstone bli betydligt dyrare.

Den 14 juni 1925 meddelade ”Is-Jonsson”, alias direktör Josef Jonsson vid Stockholms Is-aktiebolag, att stockholmarna fick bereda sig på höjda ispriser. Blidvintern hade gjort så gott som all isupptagning i Stockholms omgivningar omöjlig, och nu gapade isupplagen nästan tomma. Man måste skaffa is från annat håll, och från Isbolagets stora upplag vid Kramfors och Sandöverken gick fartygstransporter till Stockholm.

Fortsätt läsa ”Is-kris, is-krig och konst-is. Sen kom kylskåpet.”