En vecka efter DN-signaturen Péras reportage om turistande damer i Stockholm gjorde hon en uppföljning om skolresebarn i huvudstaden. Den handlade om elever i de högsta klasserna i folkskolor över hela Sverige, från Skåne till Lappland. De hade aldrig förut varit i Stockholm och lärarna hade ansvar för att i sommarhettan lotsa dessa ”vid stadens alla farligheter ovana barn” runt sevärdheterna.

I allmänhet kom de från fattiga hem, och det hade varit lärarens uppgift att under våren skaffa pengar för att täcka en del av resekostnaderna, vanligen genom att anordna en liten tillställning, med någon form av underhållning. Ofta bidrog läraren själv med sång eller uppläsning.

När man visste hur många barn som skulle få åka började underhandlingar med Stockholm om lämplig tidpunkt. Alla skolresegrupper kunde ju inte komma samtidigt, eftersom det måste ordnas logi för dem som inte hade bekanta familjer att bo hos.

Bilden visar skolbarn från landsbygden på besök i Stockholm 1944: Sex flickor ligger nedbäddade i sängar i ett klassrum.

En övernattningsmöjlighet var folkskolan vid Klara västra Kyrkogata. Dit hade de första grupperna kommit redan den 10 juni och de sista brukade åka därifrån omkring den 20 juli. 1925 hade dock tiden blivit utsträckt eftersom diverse sommarkurser också hade behövt övernattningsmöjligheter.

I Klara folkskola bodde den grupp vars stockholmsbesök DN följde: tolv flickor och gossar i 14-15-årsåldern från Eriksberg i Sörmland. Trots att det inte ligger långt ifrån Stockholm hade ingen av dem tidigare varit där. Gruppen leddes av magister Forsberg, som fick hjälp av sin hustru och även tagit med sina barn.

Alla skolbarn hade med sig egen filt och lakan, tvål och matsäck för tre dagar: smör och bröd, ibland också ägg, samt saft. I skolan kunde de också beställa kaffe, mjölk eller choklad samt smörgåsar, och någon gång tänkte man slå på stort och dricka kaffe ute. Fast det var orimligt dyrt: 45 öre koppen, jämfört med 20 öre i skolan, och 12 öre för en smörgås.

Tidigare år hade man haft ett mål lagad mat om dagen, men det blev för dyrt. Resan kostade ändå för hela skaran nästan 200 kr, och då var ändå tågbiljetterna nedsatta från 15 till 4 kronor tur och retur per person. I skolan fick de betala 75 öre natten för en järnsäng med madrass och kudde samt tillgång till tvättställ. Varje barn bidrog med 10 kronor till resekostnaderna.

Resan var fylld av så många upplevelser att barnen kanske ibland glömde att äta. Många av dem hade aldrig åkt tåg förr, de flesta hade aldrig varit i en småstad – än mindre i huvudstaden. Alldeles nytt var det också att åka spårvagn, hiss och ångfärja. Och allra värst var att försöka ta sig över gatan med alla bilar som kom susande från alla håll.

Färden uppför Katarinahissen och över hissbron framkallade kalla kårar utöver ryggen på ungdomarna, och skyskraporna fick dem att baxna.

Bilden visar Stockholmstrafiken på 30-talet samt de två Kungstornen som blev Stockholms första ”skyskrapare”. Tvillingtornen byggdes på var sin sida om Kungsgatan, är 60 meter och 17 våningar höga, och invigdes 1924 och 1925. De var alltså alldeles nybyggda när skolungdomarna från Eriksberg kom på besök.

Men för ungdomarna var förstås allt i stan lika nytt och gjorde ett oerhört intryck på de unga sinnena: vaktparaden, djuren på Skansen, slottet, stadshuset, Haga, museerna…

Slottet måste man förstås se, men hans majestät konungen hade skolbarnen redan flera gånger nigit och bockat för när denne varit på besök hos baron Bonde på Eriksberg. Från NKs takterrass kastade barnen beundrande blickar på det hisnande höga telefontornet. Men smyckena på Nordiska Kompaniet var för dyra.

På Nordiska museet föll barnen i djupa tankar inför Gustaf Adolfs spetsbeprydda – och blodiga – skjorta. ”Den där skjortan var allt bra smutsig”, sa en gosse.

På Biologiska museet beskådades de uppstoppade djuren med större intresse än de var vana vid, och lärarens yngste, en fyraåring vid namn Karl-Gerhard(!) frågade misstroget: ”Finns det såna djur?” Djuret visade sig vara en örn.

Den sista dagen besökte klassen Riddarholmskyrkan, och därefter åkte man hem igen – fast ingen verkade ha hemlängtan.

Av de sevärdheter som skolresebarnen beundrade finns de flesta kvar 100 år senare. Biologiska museet är dock stängt för renovering. Det hade öppnats 1893 och visade skandinaviska däggdjur och fåglar i s k dioramor: uppstoppade djur framför en fondvägg med ett målat landskap, en del skapade av Bruno Liljefors.

2017 stängdes museet för renovering, 2018 förklarades det för byggnadsminne, och 2023 meddelade ägaren Skansen att man hoppades kunna öppna om 2-3 år. Under hösten 2024 inledde föreningen Biologiska Museets Vänner en insamling av minnen från museet.

Tidningen beskriver landsortsbarnen som tillbakadragna och reserverade: De såg allvarliga ut, och på frågan vad som var roligast blev svaren blyga och enstaviga. Avslutningsvis:

Nu får man leva på minnet av storstaden tills man blir stor. Men då kommer man säkert tillbaka.