Den 27 juli bör man kolla in vädret extra noga. Om det regnar då kommer det nämligen att fortsätta regna sju veckor framöver. Åtminstone enligt gammal svensk folktro gällande Sjusovardagen, som fram till 1901 var en helgondag i den svenska kalendern.

Historien om Sju sovares dag börjar på 200-talet när romarna bedrev klappjakt på alla kristna. Den finns i flera versioner med något skiftande namn, platser, årtal och andra detaljer, och en liknande berättelse finns i Koranen.

Träsnittet på de sju sovarna ovan är från 1500-talet, och vid samma tid nedtecknades en svensk version av legenden.

Maximianus, Malchus, Marcianus, Dionysius, Johannes, Serapyon och Constantinus levde i den antika staden Efesos i Turkiet när kejsar Decius lät bygga ett avgudatempel och hotade att döda alla som inte dyrkade i det. De sju männen delade då ut sina ägodelar till de fattiga och gömde sig i en grotta i berget Celion. När kejsaren fick reda på detta murade han igen grottan för att låta männen dö därinne, men två män skrev ner de sju männens liv och martyrium och lade in skriften mellan stenarna.

Under kejsar Theodosius II styre några hundra år senare bröt murare upp stenarna för att bygga ett stall. De sju sovarna vaknade då till liv, och trodde att de bara sovit en natt, istället för (ungefär) 200 år. När biskopen och borgmästaren fått höra historien gick de upp till grottan och fann mellan stenarna brevet som intygade männens historia. De sände bud efter kejsar Theodosius för att han skulle få skåda miraklet.

Efter att de sju sovarna talat med kejsaren lade de sig ner och dog. Därefter lät Theodosius resa en förgylld marmorsten på stället och befallde att alla biskopar som inte erkände uppståndelsen skulle avrättas.

Hur uppbygglig historien är kan man fundera över, men Sju sovares dag infördes i svenska almanackan den 27 juli 1680 och fanns alltså kvar fram till 1901.

På Institutet för språk och folkminnen finns många folkliga varianter av helgonberättelsen från olika delar av Sverige. Några exempel:

• Detta var ju sen gammalt en bibliskt historisk dag, då Gud skulle låtit sju kristna män sova i en bergsskreva i så många år att de fick leva, annars skulle de ha stenats.
  (Kvinna född 1875, Västra Torsås)

• Tre män som en böndag gick in i skogen för att stjäla näver sov i 700 år. När de vaknade kände ingen igen dem, deras mynt gällde inte, och de mötte olycka och död som straff för synd.
  (Värmland år 1928)

• Sju lade sig och sov, det regnade. De sov 300 år, vaknade, kände sig hungriga. Skulle köpa bröd, fick se hur länge de sovit. De lade sig i en bergsskreva och dog ”för den kristna lärans skull”.
  (Närke år 1937)

Enligt folktron skulle den som sov länge just den här morgonen bli trött eller sova länge resten av året. Att sova länge betydde ofta efter just klockan sju, och den som försov sig just den dagen riskerade att uppvaktas med ris och skämtpresenter.

En person som sover länge på morgonen kallas fortfarande “Sjusovare”, och det begreppet finns dokumenterat så tidigt som 1649 då domkapitlet i Växjö i en skrivelse kritiserar en man vid namn Lundelius som “dhen siusoffwaren och tidzspillaren”.

Bönder har i århundraden använt dagen för att förutspå vädret: Regnar det på sjusovaredagen fortsätter regnet i sju veckor, med risk för missväxt och nödår. Och det kanske inte är helt gripet ur luften, åtminstone inte om man som i exempelvis Danmark firar dagen den 27 juni. Statistiskt sett förblir nämligen de kraftiga vindbälten högt upp i atmosfären som bestämmer vädret på jorden ofta stabila i veckor på samma sätt som de är i slutet av juni.

Men det kunde finnas bot! Åtminstone sas det i Södermanland år 1936 att om Botviddagen (den 28 juli) bjöd på bättre väder kunde vädret “botas”:

Det sjusovare fele, de kan Botvid hele.

På DNs Namn och Nytt levde Sjusovardagen kvar långt efter att den försvunnit ur almanackan:

1923 läser den förtvivlade bonden i sin BONDEPRACTICA om sjuveckorsregnet. 1926 får en sjusovare kaffe på sängen, trots att han fortfarande “drar timmerstockar”. Paraplyet står berett vid sängen. 1934 är ingen sjusovare med på bilden, utan en – möjligen morronpigg – fiskare vid Norrström, samt en arg abborre.

1940 års sjusovare verkar allmänt tveksam till att gå upp. Och 1944 verkar han helt enkelt stanna kvar i sängen.

1955 presenteras hela legenden i en version med smultron(!).

Men så sent som 27 juli 1997 var dagen fortfarande omnämnd, dock utan bild eller vers, bara med ett lakoniskt:

Idag: Sjusovardagen.
Regn nu stannar sju veckor.

I den finländska kalendern finns sjusovardagen kvar och firas numera som en karneval i särskilt Hangö och Nådendal. Då väljs någon känd person till sjusovare, blir kastad i vattnet eller får en hink vatten över sig. I Hangö bärs sjusovaren genom staden i en säng. De som går med i paraden är oftast pyjamasklädda.