Nere vid Årsta äng (nuvarande Fredsborgstorget) hade på 1890-talet fru Kristina Lovisa Hammarström en mataffär. Fast enligt ett protestbrev från (en del av) grannarna var det mest öl hon sålde, och hon hade flera gånger blivit åtalad för olaglig handel med maltdrycker. Detta skapade enligt brevet oreda och stök i området – kanske allra värst var att “både män och qvinnor, som i flera år åtnjutit understöd av kommunen, nedlagt sina slantar där för öl”.

Enligt 1893 års “tiolitersförordning” fick lanthandeln inte utan särskilt tillstånd sälja mindre kvantitet än tio liter vid varje försäljningstillfälle. Men den regeln verkar inte följas här, enligt grannarna.

Grannarnas klagobrev

Till ordföranden i Bränkyrka Kommunalnämnd!
Sedan den 1:sta Oktober 1893, då den nya lagen trädde i kraft, har andra köpmän på platsen liten eller ingen ölförsäljning, men detta ställe har blivit en tillflyktsort för alla dem i trakten som önskar köpa en mindre kvantitet. Bodens övriga varor, som skummjölk, grädde och bröd, är oftast utsålda vid kl. 8 – 9 f. m., men ölförrådet uppgår oftast till flera hundra buteljer, särskilt i slutet av veckorna.

På grund av det anförda anhåller undertecknade att kommunalnämndens ordförande måtte vidta de kraftigaste åtgärder som enligt lagen står till buds, på det att denna olagliga försäljning av maltdrycker måtte upphöra.
Liljeholmen den 21 september 1894

En av de 38 undertecknarna heter P. A. Berlin. Han är den enda som uppger exakt samma adress som handelsboden, nämligen “N:o 1 Årstaäng” (den så kallade Kilen), och hans namn kommer att dyka upp igen.

En månad senare beslöt Brännkyrka kommunalnämnd att det var skäligt att förbjuda hustru L Hammarströms ölförsäljning till avhämtning. Förbudet skulle dock underställas Kungliga Maj:ts befallningshavande i länet, (dvs länsstyrelsen), som därför fick ett protokollsutdrag.

Hustru Hammarströms försvar

Den 31 oktober ber fru Hammarström Länsstyrelsen (Konungens Befallningshavande) att upphäva kommunens beslut att förbjuda hennes ölhandel, detta eftersom lagen är otydlig och brevet kommer från en grupp illasinnade grannar och personer, “vilka med religionen på läpparna i tid och otid häckla om allt som icke är dem till lags.”

Hon hänvisar till ett bifogat brev från närboende grannar, som intygar hennes oklanderliga vandel (se nedan), och avslutar:

Jag står visserligen under tilltal för överträdelse av Kongl. Kungörelsen angående handel med maltdrycker den 2 juni 1893, men utslaget är ovisst, då Åklagaren stöder sig på en i flera delar otydlig Författning, som lämnar rum för olika tolkning. Dessutom står nästan alla socknens handlande under samma tilltal som jag.

Jag innehar behörig rättighet till utövande och diversehandel här på platsen, och regelbundet fullgör jag mina förpliktelser till Kronan och Kommunen. Jag anser att detta hinder för mitt näringsfång är oberättigat och bör undanröjas, helst när det är tydligt att här allenast ett kotteriintresse intrigerat.
Årstaäng den 31 oktober 1894.
Christina Lovisa Hammarström
född Lindholm

Ur grannarnas försvarsbrev:
På begäran af Hustru Lovisa Hammarström vilja undertecknade härigenom intyga att bemälda Hustru Hammarström under sin långvariga vistelse i vårt omedelbara grannskap, städse gjort sig känd för hedrande vandel och exemplariskt ordningssinne samt icke vid sin handels utövande med lagstridig ölförsäljning vållat eller befrämjat osedlighet eller annan oordning inom vårt samhälle. Hon har tvärtom vid utlämning av maltdrycker visat sig mera noggrann än andra, och icke tillåtit förtäring, varken inom eller utom den lägenhet hon bebor.
Årstaäng den 26 Oktober 1894.

En av de fyrtiotal som undertecknat brevet är “B G Blom, Husägare för egendomen No Kilen vid Årsta Äng Liljeholmen”. Ett antal av undertecknarna har skrivit egna kommentarer, bland annat:

• Enligt mitt förmenande är det mera stilla vid Kilen No 1 nu än det varit de senaste 11 år som jag varit bosatt här.
  /Gustaf Strandberg, Vega, O.Haglund årstaäng No 2
• Enligt min uppfattning har bemälda Fru Hammarström ej gjort sig på något sätt skyldig till befrämjande af osedlighet.
  /E. A. Karlsson, Anneberg
• Undertecknad intygar att osedlighet ej blivit begånget i vårt grannskap av nämnda fru Hammarström.
  /V. Alwin (?) Alfridaberg
• Undertecknad får härmed intyga vad beträffar Osedlighet hos fru Hammarström att hon har varit redbar på de 10 år jag känt henne.
  /J F Johansson Edlalund

Det anonyma brevet – och reaktionen

Medan allt detta hände var fru Hammarströms man Per August Hammarström på besök sin födelseort, Edsberg i Örebro län. Där fick han den 12 november ett anonymt brev, i upprörd ton och med flera bläckplumpar. Brevet finns arkiverat, eftersom mannen bifogade det när han skrev till sin hustru, som i sin tur lämnade in det som bevis på hur illa hon behandlas av det “kotteri” som hon menar försöker göra livet surt för henne. Hon misstänker att brevet är skrivet av en granne vid namn P. A. Berlin – som ju även undertecknat det första brevet, med protesten.

Herr Hammarström
Den quinna som Hammarström lämnade efter sig vid Årstaäng No 1, hade varit önskligt om vi här sluppit detta vilddjur i människoskepnad, /…/ då vi blivit upplysta om att HH är i okunnighet om hennes senaste bedrifter så vill vi härmed underrätta HH något om detta. Det första är att hon för sin krogrörelse har 3n åtal, det 4de kommer till vinter tinget. För det andra har Kommunalstyrelsen beslutat att hon icke vidare får fortsätta med ölhandeln på grund av den osedlighet som följer med densamma – men detta oaktat så fortsätter hon med detsamma. Så vida uppgifterna är sanna så är hon redan antecknad hos den detektiva polisavdelningen för uppmärksammande av osedligt levnadssätt /…/

H. H. bör ha fulla skäl att för alltid skiljas ifrån sin plågoande, då vi vunnit säkra upplysningar att hon i det föregående övat samma dåliga levnadssätt. Och då hon nu till vintern har att möta en 200 kronors böter och saknar medel, så är ju följden fängelse.
Ett vänligt
Gif akt

Maken verkar ta det relativt lugnt, skickar det anonyma brevet vidare till hustrun och kommenterar:

Edsberg den 18/11 94.
Innan jag berör saken något närmare skall jag invänta närmare upplysningar. Skulle det vara sanning så har det avskyvärdaste inträffat, är det hopspunnen lögn så är det med rikt bovstreck att söka utforska.
Brevskrivaren börjar med att omtala att du har 3 åtal för försäljning av öl, att ett 4de skall komma till vintertinget och att du har att böta minst 200 kronor, och som du saknar medel så talar han om fängelse för böternas avtjänande. Att du är stämd för öl det vet ju jag förut men hur många stämningar du har fått sedan jag reste vet jag ju inte.

Brevskrivaren säger också att Kommunalstyrelsen beslutat att du icke vidare få fortsätta med ölhandeln för den osedlighet som följer med densamma. Det sista det sämsta och vederstyggligaste vill jag för närvarande ej vidröra. framtiden kommer ju möjligtvis att utvisa vad som är sanning eller lögn.

Det finns bröd på andra håll än i Bränkyrka för både dig och mig och skulle helst se att bliva detta samhälle frånvarande. Om man kan få det bättre på annat håll så är det ju dumt att vara på sämsta stället.
Vad skall man tro folk om nu för tiden? Bäst att lita på sig själv att taga saken lugnt.

Ajö farväl för denna gång. Skriv några rader till mig, jag reser ej hem ännu, jag får väl trassla mig fram med kläderna jag har så länge.
Många Hälsningar
En trogen Make
P. A. Hammarström

Mera försvar

Även hyresvärden vitsordade Fru Hammarström, och även han nämner i sitt intyg P A Berlins namn.

Intyg
På begäran får undertecknad intyga, att Fru Lovisa Hammarström som av mig hyrt lägenhet i N:o 1 Kilen, Årsta äng i Bränkyrka församling, varit till min fulla belåtenhet som hyresgäst och att ingen inom egendomen boende hyresgäst – utom Skomakaren Per Adolf Berlin – haft något mot henne att anmärka.

Vad gäller försäljning av maltdrycker, har jag aldrig sett någon oordning sedan hon hyrt hos mig, utan dess bättre råder nu lugn.
Stockholm den 19 November 1894.
G. A. Tholén
Vice wärd.

Den 20 november ifrågasatte fru Hammarström kommunens beslut att förbjuda hennes ölhandel i ett brev till Greve Lagerbielke.

Herr Grefve Lagerbielke!
Till Herr Grefve, såsom främste man i kommunalen vågar jag ställa dessa rader för den händelse de skulle kunna äga något inflytande å den förklaring Nämnden skall avgiva med anledning af beslutet om min ölhandel. /…/
Att i dylikt fall särskilja det rätta ifrån det orätta tarvar i första rummet oväldig omdömesförmåga.
Ödmjukast
Louisa Hammarström

Längst ner har hon tillfogat, med annan penna (och möjligen något ettrigare handstil):
“Enligt tjänsteintyg och pastor i församl. finnes här ingen person med namnet C. A. Holm som i angivelseskriften påstår sig vara störd av min handel.”

Beslut – och slut

Efter att ha tagit del av alla fakta och skrivelser i målet fastslog slutligen Kungliga Befallningshavande (Länsstyrelsen) 1895 förbudet för fru Hammarström att sälja öl. Fru Hammarström hade då ännu den 22 Februari icke fullföljt sin förda besvärstalan och dessutom vid Swartlösa härads vinterting den 18 Januari blivit tilltalad för fortsatt ölförsäljning.

Kristina Lovisa och Per August Hammarström levde som gifta livet ut och bodde mestadels i Liljeholmstrakten där Per August dog 1925. Kristina Lovisa Hammarström avled 1933 i Katarina församling.

Svenskan i alla skrivelser är moderniserad.
Originalen finns på Stockholmskällan.