Kaza bio

Kaza – en kvartersbios tre liv: matinébiograf, rullskridskodisco och internationellt känd musikstudio

I tiden före televisionen spelade biograferna en viktig roll. På Stockholmskällan kan man läsa att det 1950 fanns 108 biografer inom det område som idag är Stockholms stad.

I Enskede fanns på den tiden tre kvartersbiografer: I Gamla Enskede öppnade Enskede Bio redan 1912 och med ungefär tio års mellanrum tillkom sedan Enskede Kvarn och Kaza.

Kvartersbiograferna i Enskede

Enskede Bio fd

Enskede Bio låg på Stockholmsvägen och kallades gemenligen “Muggen”, kanske för att den var så liten, kanske för att den saknade toalett. Där fanns 100 sittplatser på fasta träbänkar. Bion stängdes 1961.

På bilden syns ingången. Numera är den separata maskinistingången borta och bion har enligt uppgift blivit bostad, med högt i tak, egen ingång och trappa samt sluttande golv i stora rummet.

Enskede Kvarn f d

Enskede Kvarn på Nynäsvägen var bio 1926-1962. Den gamla ingången finns kvar, men är numera affär. Och allra längst in i lagerlokalen fanns åtminstone för några år sen resterna av scenen kvar. De var svåra att riva, eftersom det fanns rum inunder.

På bilden syns trappan upp på den f d scenen – och ner under den. Väggmålningen med palmer kommer från en annan verksamhet som fanns här efter bion.

1939 invigdes slutligen Hammarbyplatåns egen biograf ”nya eleganta Kaza med cirka 500 platser och en

alltigenom elegant förnämlig och även originell inredning, som kan motsvara biopublikens krav på en modern, trivsam biograf.

Fast det är barndomens matinéfilmer som många fortfarande minns, numera ofta på Facebook.

När filmen började SKREK alla ungar, och de som kunde visslade i sina biljetter.

Benny såg sin första film där en söndag 1953, sju år gammal. Han minns den tydligt:

Några kostymklädda män traskade fram och tillbaka på en startplatta med en månraket i bakgrunden. Raketen lyfte aldrig, ingenting annat hände – och det var den absolut bästa rulle jag sett, om också den enda…

Kort tid efter min filmdebut inföll “Den Svarta Söndagen”. Utan förvarning höjdes matinépriset från 65 till 75 öre. Vi var många som snopna, utan att ha sett veckans rulle, fick vandra hem och starta tuffa förhandlingar om höjd veckopeng.

Anette och hennes bror gick fram och tillbaka från Kärrtorp: “För vi fick bara pengar till biobiljetterna. Sen lekte vi cowboy och indian på vägen hem.”

Gunilla bodde inte långt Kaza, så hon var ofta där. “Men det som lockade mest (och var gratis!) var den roliga spiraltrappan på bions gavelfasad upp till maskinistrummet.”

Anders : “När man hade en 25 öring köpte man ett korvbröd med senap (s k luffare) i den lilla korvkiosken med mysig fotogenlampa vid trappan ner mot Kaza.”

Ann-Christine : “Ibland såg vi ettföreställningen på Kaza, sprang som galningar ner till Enskede Kvarn på Nynäsvägen – och hann precis till 3-föreställningen så att vi kunde se en film till! När vi sen skulle gå hem var vi lite rädda för det hade blivit mörkt och vi skulle ju ända upp till Hammarbyhöjden.”

Den 13 juni 1965 lades Kaza kvartersbiograf ner. Annonsen från den 10 juni verkar vara den sista.

Kaza står längs ner bland småannonserna, utan varken adress eller telefonnummer – och filmen heter, passande nog. ”Endast de tappra”.

Den 23 juni utannonseras biografens 400 stolar. De skulle säljas på platsen före midsommar, portvakt Andersson var beredd att visa dem. Några av dem verkar dock ha blivit kvar. (Se nedan).

Småningom skulle här bli musikstudio.

RAINBOW club – rullskridskor och bingo

MEN först kom rullskridskor och bingo – en kort, men minnesvärd tid. Det står inte så mycket i tidningen om den verksamheten, men de som var där kommer ihåg.

Anders bodde på Palandergatan 17 från det han föddes 1959 tills familjen flyttade 1971:

Jag minns Kaza samt EMI med Robban Broberg, Gunnar Wiklund, Olle Åkerfeldt, Sven-Bertil Taube m.m. Fick autografer av bl.a. dessa.

En period mellan Kaza-biografen och EMI-studion var där en rullskridskohall, med en stor bana inne i salongen där man tidigare satt och tittade på filmer. Där kunde man hyra rullskridskor och sedan åkte man runt-runt till musik. Det stod ”enarmade banditer” utefter väggarna inne i lokalen som man spelade på. Har ett minne att jag vann en liten hög med poletter (som man sedan fick växla in).

Tänk att det var OK för barn att spela på såna!

Men det kan alltså inte ha varat mer än nåt år, för jag har ju minnen av EMI-studion och Robban Broberg mfl innan vi flyttade 70/71.

Den 19 mars 1967 rapporterar DN om invigningen av RAINBOW Arena:

Full rulle på gamla Kaza.
Bilden visar svenska mästarinnan i konståkning på riktiga skridskor, Britt Elfving, som var på Kaza och försökte sig på rullar.

Häromdagen var det premiäråkning på det nya golvet, av förhoppningsfulla unga damer i tyllkjolar. Klubben ”Rullarna” har funnits i tio år, har 40-tal medlemmar och har nu alltså fått en speciell rullskridskolokal.

RAINBOW heter den forna bion och där finns även bordtennisbord och möjlighet till badmintonspel. Eller också kan man nöjas sig med att äta varm korv, dricka läsk och lyssna till juke-boxen.

På förmiddagarna ska barn få lära sig åka rullskridsko, på eftermiddagarna när skolan är slut blir det fritt fram för skolungdomen.

Några enarmade banditer nämner tidningen dock inte.

Hur gick det sen? Någon enstaka annons dyker upp med inbjudan till rullskridskor på RAINBOW ARENA, men annars verkar det mest ha varit Bingo som gällde.

Och i början av oktober 1967 finns en sista(?) annons där “även Rainbows medlemmar är välkomna att spela Bingo i Spårvägens lunchrum vid Blåsut T”. Det markerar nog slutet på Rainbow Arena.

Men minnena lever kvar.
Lilvor och hennes kompis Maria var där och åkte rullskridskor:

Vi hjälpte även till med småsysslor när det var bingo, och fick en slant för det. En gång rullade vi ända ner till Ålle vid Skanstullsbron och in på Ålle: Men där blev vi stoppade av tanterna som jobbade där för där ska man GÅ o inte fara fram som tokar!

Musik: Abbey Road/EMI, och Baggpipe

Sen blev här musikstudio. I juni 2018 skriver Stockholm Direkt om ”Stockholms dolda hitstudio”:

I Skärmarbrink ligger en av landets mest legendariska musikstudios, diskret samtidigt som den är fullt synlig. På Palandergatan har det legat musikstudio sedan 60-talet, då byggd som en exakt kopia av legendariska Abbey Road i London. I 40 år styrdes stället av skivbolagsbjässen EMI och antalet världsstjärnor som passerat genom dörrarna skulle fylla ett lexikon.
Sedan millennieskiftet har stället bytt regi flera gånger och idag heter det Baggpipe.

Baggpipes hemsida finns en del bilder inifrån den fd bion, bland annat skymtar man två gamla rödklädda biofåtöljer (som tydligen inte såldes 1965).

Under några år fanns risk att studion skulle rivas och ersättas av bostadsrätter. Men många protesterade, bland annat såna som vuxit upp på eller nära Palandergatan och kunde minnas både biografen, rullskridskohallen och EMI-studion, där ”vi hängde utanför och fick autografer från bl.a. Robban Broberg, Sven-Bertil Taube, Olle Åkerfeldt mfl.”

Förutom de två stora inspelningssalarna finns tolv mindre studiorum, analoga och digitala arbetsplatser för låtskrivare och producenter. Här skapas musik i alla genrer och många musiker kan träffas.

Bland annat berättas det att Ulf Lundell en gång stod utanför och rökte tillsammans med Trio me Bumba, och svor över en låt som skivbolaget ville att han skulle göra, men som han inte riktigt tyckte passade honom. Han frågade Trio me Bumba, men de ville inte heller ha den. Till slut k om den ändå med på Lundells platta.

Den hette ”Jag trivs bäst i öppna landskap”.

Efter Marie Fredrikssons död hörde hennes familj av sig och frågade om man kunde ha en minnesplats vid studion, eftersom hon hängt där så ofta. Dit kom sedan människor långväga ifrån för att skriva i gästboken, särskilt som begravningen hölls i stillhet.


I april 2022 skriver DN att den anrika musikstudion i Skärmarbrink räddats från nedläggning – och nu siktar mot nya världshittar, efter tre år av nedläggningshot:

Nu fortsätter verksamheten i huset där Lady Gaga, Beyoncé, Britney Spears, Rihanna och Abba har skapat ny musik.

Under de 53 år som gått sedan musikbranschen 1969 flyttade in efter bion – först skivbolaget Abbey Road/EMI, därefter Baggpipe Studios – har hundratals artister och låtskrivare arbetat här.

Exempelvis har fem av de sju svenska Billboardettorna som skapats i Sverige av svenska artister inspelats här (Björn Skifs och Blue Swedes låt ”Hooked on a feeling” och fyra Roxettelåtar).

Här sjunger Björn Skifs ”Hooked on a feeling”.

MERA LÄSNING om Kaza finns på Enskedebilder.com.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.