Enskedefältets skolas historia – från namnstrid, genom krigs- och efterkrigstid

Bild: Enskedefältets skola på 50-talet. Från skolkort

Dick Wase

Dick Wase berättar om sin gamla skola: 

Det började med att den 1933 uppförda skolan orsakade en namnstrid. I Skarpnäck fanns redan en skola som kallades ”Enskede östra skola”, vilket var vad Enskede skola kallades – till skillnad mot den nybyggda Enskede västra skola. Därför beslutade Folkskoledirektionen 1936 att den senare skulle byta namn till ”Enskedefältets folkskola” och den förra till Enskede folkskola.

Under kriget blev skolan en utdelningsplats för ransoneringskort. Sålunda meddelas i SvD 26 juni 1940 att ”inköpskort för tvätt- och rengöringsmedel” under början av juli kunde uthämtas bl a i Enskedefältets folkskola. Undertecknat ”Stockholms stads kristidsnämnd”.

Fröken Ingrid Ljungqvist-Melosch som inte uppskattade att tvingas jobba även på sommaren. Foto SvD.

Samma år fick lärarinnan Ingrid Ljungqvist-Melosch, från Enskedefältets folkskola, komma till tals angående de beordrade beredskapsarbeten som drabbade lärare över sommaren.

Starten i våras var ju mycket brådstörtad; lärarkåren som skulle ta hand om förläggningarna, blev av någon anledning varken informerad eller rådfrågad … Det återstod för oss endast att försöka göra vårt bästa under förevarande omständigheter. För många lärare var det naturligtvis ganska strävsamt att efter ett ovanligt arbetsamt läsår gå direkt ut i ett påfrestande beredskapsarbete.

Under kriget fortsätter skolan att vara ”kortbyrå”, där man torsdag till söndag kunde hämta ut ransoneringskort. Tobakskort kunde dock endast erhållas mot vissa kuponger på kaffekort och först sedan en viss blankett ifyllts. Byråkratsverige var starkt redan då, 1942!

Om någon tror att Enskedefältet bara var en idyll under kriget så finns det en notis i SvD 3 november samma år, att en spårvagn på linje 19, på väg mot Slussen, attackerats mellan Enskedefältets station och Enskede gård, med en sten av ett hönsäggs storlek, varvid en av släpvagnens rutor krossades. Där ni, aktörer i Linköping, Norrköping och Örebro, kan ni hävda att man minsann hade upplopp förr också, eller?

Enskedefältets spårvagnsstation. Foto från Wikiwand.

Man hade också värnpliktiga som övade vid Enskedefältet under kriget. Natten till 22 augusti 1943 blev en värnpliktig skadad genom ett vådaskott när man gjorde ”patron ur”. Skottet hade träffat en pansardörr, rikoschetterat och träffat den skadade i halsen. Han överlevde dock.

Enskedefältets folkskola gick också i spetsen för mer jämställdhet mellan män och kvinnor. I juni 1945 rapporteras att skolan haft en ”verkstadskurs med praktiska hemsysslor och reparationsarbeten” på schemat. Man hade ordnat en utställning av elevernas verkstadsarbeten vilka fått de ”amplaste lovord” av yrkesskolsinspektören.

Det hade tillgått så att pojkar som ej hade valt skolköket kunnat få åtta verkstadstimmar i veckan, medan flickor som valt en dags skolkök istället för två erhållit fyra timmar till verkstadsarbete, där de fick lära sig ”hur man ersätter en sönderslagen fönsterruta, hur man lagar och reparerar (sic) tapeter, hur man slår i tavelkrokar, sätter upp och spänner rullgardiner, stöper ljus, löder och lagar metallföremål etc.” Ansvarig var slöjdlärare Erik Johansson.

1947 inträffade något som kanske är obegripligt för dagens chronoscentrerade*) samhälle. Då innefattade älgjakten även skogarna i Stockholm, inklusive Örbyskogen. En jägare skickade in en insändare till SvD och berättar hur han förvånat fann ett tjugotal ynglingar från Enskede folkskola i Örbyskogen, vilka genomförde en orienteringstävling, mitt under pågående älgjakt. Han fann läraren, som var en ”värdig representant för det berömda kolugnet”, utsträckt på en filt vid Eriksdal, nära Stureby. Han jämförde älgjakten med myggjakt och sa:

Jag hörde ett par skott. Jag kom inte ihåg den saken förut, och sedan jag släppt iväg pojkarna var det ju ingenting att göra åt saken.

Svaret som följde var att läraren alls inte låg ner. Han satt. Dessutom att ingen är skyldig att läsa tidningar och att ingen kunde tro att älgjakt pågick så nära Stockholm. Ni får väl själva bedöma hur skolan hanterade sitt ansvar.

Intressant är också att lärarinnan i Enskedefältet, Siri Luterkort av den mosaiska församlingen, uppmärksammas i tidningarna. Men det berodde förmodligen på att hon var ett av offren för bussolyckan på Essingebron i december 1948.

Är det möjligen någon som läser dessa rader som minns Siri Luterkort? En annan lärare är Emmy Hallström som gick i pension 1952. Minns någon henne?

En stor händelse var då Enskedfältet 1951 vann skolbandyn i Stockholm. Med bättre målskillnad, men samma poäng som Kungsholmen, kunde man lyfta den gigantiska bucklan, (eller?). Mästarna var i alla fall G Andersson, L Bjärgestad, J Christensen, G Sandström, R Sjöström, S Sandh, H Ekström, G Larsson, S Karlsson och B Persson.

1951 bidrog också Enskedefältets folkskola till Sveriges första kvinnliga folkskoleinspektör. Kvinnan ifråga var Anna-Maja Edstam, som var överlärare i ”Enskedefältets skoldistrikt” och som sedan 1946 hade tillhört stadsfullmäktige. Man undrar om det möjligen kunde ha haft en viss inverkan?

Året efter skenade en häst in på Enskedefältets folkskolas (skol)gård. Barnen förstod inte det allvarliga i situationen, utan skrek entusiastiskt. Skolvaktmästaren Elis Forslin lyckades dock få tag på betslet och lugna hästen. Den hade blivit skrämd av en motorcykel.

1952 införde man nioårig skolgång vid Enskedefältet. Samma år besökte två amerikanska scouter skolan, som ”indianer” och berättade inför de engelsktalande klasserna 5, 7 och 8 om sin ”vilda häst”. ”Höjdpunkten nåddes när scouternas ledare Arnold Stiernman plockade fram och satte på sig en indiandräkt – en äkta siouxmundering. Då visste jublet inga gränser i Enskede.”

Amerikanen och scouten Arnold Stiernman som siouxindian vid Enskedefältet 1952. Foto från SvD.
Sten Svensson
Skolans näst största skräck, tillsynsläraren Sten Svensson.

1955 förordnades Sten Svensson till tillsynslärare vid Enskedefältets folkskola. Denne ”skolans näst största skräck” skulle jag småningom få att göra med.

Var det tack vare honom som skolan 1958 fick dela på första priset som bästa skolpolisskola? Fan trot!

Inte heller kan man tro att det var hans förtjänst att Björn Nordemar samma år erövrade gratis bilskola i tillförlitstävlingen för cykel. Idag skulle ingen erövra ett sådant pris, med tanke på att svenskarna är Europas sämsta cyklister! Bästa flicka kom f ö på åttonde plats.

Elisabeth Persson som vann fri körkortsutbildning.

En annan duktig skolpolis var Kent Byström, vilken året efter stoppade en buss från att rulla baklänges i en uppförsbacke genom att rådigt rusa fram och dra i handbromsen då bussen började rulla bakåt – och chauffören hade gått ut med läraren. Han fick motta polisens hederstecken av polismästare Erik Ros ”för visad rådighet”.

Fri körkortsutbildning, av AB Svenska Shell, fick också Elisabeth Persson från Enskedefältets folkskola, 1959 i folkskolornas tillförlitlighetstävling.

Det skadar inte att upprepa, att idag skulle ingen svensk kunna vinna detta pris.


*) Liten språklektion: ”chronoscentrerad” (från grekiskans ”chronos/kronos” = tid) innebär att vara fast i föreställningen att just ens egen tid kommit fram till de absoluta sanningarna och ha svårt att inse att framtiden kommer att omvärdera många av dem.

MERA LÄSNING:
Här berättar Dick om sin tid som skolpojke, bästa elev, glasögonorm och sanningssägare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.