På DNs förstasida (Stockholmsupplagan) fanns i juni 1910 ovanstående bild från skolavslutningen på Katarina barnbespisnings hushållsskola. Till höger om flickorna står en kagge, som visar sig vara en så kallad koklåda. Efter examen fick flickorna nämligen inte bara betyg, en kokbok samt fem guldtior i premier, utan även en koklåda, “särskilt avsedd för mindre bemedlade hem.”

Pengarna fick alla hushållsskolans elever som ersättning för den ekonomiska uppoffring det inneburit för föräldrarna att låta dem gå i skolan istället för att arbeta och tjäna pengar. Men när de nu som 14-åringar tog examen hade de flesta redan platser som tjänarinnor, medan några få skulle till Färsna hushållsskola för att ytterligare utbilda sig i konsten att sköta ett hem.

Koklådan på bilden var ett billigare alternativ till de koklådor som fanns att köpa, och som i regel kostade 20-25 kronor, åtminstone om de skulle hålla värmen “tillräckligt länge för att vara till nytta i ett arbetarhem”. Den billigare lådan höll 55 graders värme i hela tolv timmar, och bestod helt enkelt av en strömmingskagge, invändigt beklädd med tidningar och till hälften fylld av bitar av tidningspapper. I den ställdes ett runt emaljerat kärl med maten, ovanpå det en kudde och sen ett lock, som man kunde få från en snickare för 1 kr.

Eftersom det brukade vara ont om plats i en arbetarfamiljs kök hade hushållsskolans elever sytt blommiga överkast till koklådan, som skulle träs över kaggen och förvandla den till en sittplats.

Denna enkla apparat hade uppfunnits av Sigrid Göransson, som var dotter till brukspatron på Sandvikens järnverk, och den hade prövats en längre tid i Sandvikens sociala hushållsskola. Där fick man framför allt lära sig att med hjälp av arbetarhemmens enkla köksutrustning laga närande och god mat “av för dessa hem lämplig standard”. Arbetarna – speciellt de ogifta – kunde köpa sina måltider från hushållsskolan, och en tid levererade man matportioner även till brukets sjukhus. Skolan var välbesökt, men stängdes efter några år i samband med att folkskolan började med skolköksundervisning.

Fröken Göranssons behändiga apparat sparade även pengar. Maten behövde ju bara ett uppkok innan den placerades i koklåda – och inte behövde mera gas eller ved. Maten brändes inte heller vid, och med hjälp av en stålsikt i kokkärlet, eller med två kärl, kunde man hålla flera rätter varma samtidigt.

Alla dessa praktiska egenskaper gjorde att den nya koklådan borde kunna genomföra en revolution om den användes i varje arbetarhem. Artikeln avslutas:

.. och kunde den – vilket den säkert kan – inskränka den ständiga och förslappande kaffedieten bland de lägre klasserna, så skulle den därmed ha fyllt en vacker mission.

Även i Bonniers månadshäfte hittar man 1915 en artikel om den praktiska koklådan – och matdosan, avsedd endast för koklådan.

I många år har vi tåligt importerat tysktillverkade koklådor, först på senaste tid har vi fått koklådor av inhemsk tillverkning. Ändå är idén till koklådan ursprungligen svensk: i tyska kokböcker stöter man ofta på uttrycket “Schwedische Kochkisten”. Det är nämligen våra hederliga gamla svenska hölådor som varit förebilden till alla dessa koklådor av olika typer, som numera — och det med rätta — är så moderna.

Så skriver Bonniers månadshäfte, och fortsätter: Firman Julius Slöör i Stockholm har en förstklassig koklåda. Den är av trä, invändigt beklädd med plåt och mycket lätt att hålla ren. Två storlekar finns, den större är delad i två avdelningar och avsedd för ett något större hushåll. De kostar 35 resp 22 kr och då ingår förutom matdosor-kokkärl en värmeplatta av täljsten som upphettas över spisen, gaslågan eller i kakelugnen. Tack vare denna platta kan man till och med grädda puddingar, färser och kakor i koklådan. En asbestplatta hör också till, som läggs direkt under locket så att värmen i kokkärlet bibehålls.

Nackdelen med denna koklåda är att den är så låg att den som använder den måste ligga på knä eller sitta på huk. Eftersom den är för tung att lyfta upp på en stol är ett praktiskt tips därför att förse kokskåpet med fötter eller till och med underskåp, där ju matdosorna sedan kan förvaras.

En mindre koklåda av papp, “sparasken” har utformats av skolkökslärarinnan Ester Norén och säljs tillsammans med en av henne författad kokbok. Sparasken kan rekvireras hos fru Gima Olsson på Hantverkargatan.

Under krigsåren på 1940-talet var det viktigt för samhället att alla sparade energi, och ransonering gällde. Då kunde koklådorna komma väl till pass, och användes framför allt till långkok.

Kok-Lotta var en modern och vidareutvecklad typ av koklåda, som anpassade sig efter varje kokkärls form. Det fanns ingen risk att spilla eller bränna sig, eftersom kärlet först placerades på bottenplattan, därefter anpassades ringen. I köpet ingick ett recepthäfte med 30 recept, utprovade av experter.

Glöm inte: Ni gör både er själv och samhället en tjänst.

Återförsäljare var Wibergs maskinaffär på Drottning Kristinas väg i Stockholm, och 1940 års reklambroschyr finns på Kungliga biblioteket (och kan läsas via Stockholmskällan).

I Wikipedia kan man läsa att propagandan för koklådor var särskilt intensiv i början av 1900-talet. På 1920-talet lanserades elektriska koklådor, och under de båda världskrigen var koklådor särskilt vanliga.

Med tiden började man dock uppmärksamma att den långa koktiden förstörde matens vitaminer, ändå var koklådor ganska vanliga ända in på 1950-talet.

Så står det i Wikipedia.

Men i tidningen Land fanns förra året en artikel med rubriken “Smartlaga maten i koklådan från förr”: I utvecklingsländer finns varianten Wonderbag som gjort luften friskare, eftersom inte all mat måste lagas på en rykande eld. Och i västvärlden används koklådan som en tidsbesparande och energisnål hjälp, särskilt vid strömavbrott eller på resa.

Principen är ju enkel. Maten, grytan och locket värms tills allt är rykande hett, och ställs sedan i koklådan så att kokningen fortsätter. Man kan göra långkok utan att slösa energi, och i varmt klimat slipper man få hela köket uppvärmt av spis eller ugn. Precis som en termos kan lådan förstås också hålla kyla, exempelvis vid strömavbrott. Känslig medicin kan kylas ute om natten och sedan i den isolerade lådan förbli kall under dagen. Lågteknologi när den är som bäst.

Och så kan man förstås även idag bygga en låda själv. Land ger detaljerade instruktioner och delar med sig av lämpliga recept.