På DNs Namn och Nytt-sida utbröt den 11 augusti 1923 en livlig debatt. Det började med ett läsarbrev som publicerades under rubriken “Kärlek vid trettio?”:

Vi är 6 ungdomar i åldern 20-24 som har s k syjunta. Nu har vi delade meningar om en OGIFT kvinna på 30-35 år kan väcka en mans kärlek. Jag skulle gärna se att även herrarna ville svara ett sanninngens ord. Här är ju alla okända, så någon artighet behöver inte iakttagas!”
/Sign Tvivlande 22-åring.

TVÅ DAGAR SENARE publicerades de första svaren, där många erfarenheter skymtar. Alla män utom en svarade JA, en 30-årig ungkarl tyckte frågan var barnslig och sign Larsson trodde blint på ödet.

Äldst var “38-årig farbror” som tyckte att den mogna kvinnan väcker starka känslor hos en man, eftersom hon är intressant genom sin livserfarenhet, har mera förståelse för livets allvar och bättre kan anpassa sig efter sin omgivning. Även till det yttre är hon, “om hon lever ekonomiskt drägligt”, i sin fulla glans och betydligt farligare för de omdömesgilla männen än den koketta och barnsligt pladdrande lilla 22-åringen.

“Fil kand 25 år” skrev: Att en man kan bli kär i en GIFT kvinna på 30-35 år anser ni tydligen vara all right – det har ni väl läst i romaner – men ni vill inte unna en mans kärlek åt en OGIFT kvinna i denna respektabla ålder. Jag skulle mycket väl kunna bli kär i en dam i denna ålder, om hon är chic, elegant och sant kvinnlig. Tyvärr är många 22-åringar nuförtiden tämligen flyktiga, bortskämda och hjärtlösa koketter som struntar i det elände de ställer till för en del karlfolk.

En tänkande, allvarlig man – ingen tungus! – kan inte intressera sig för dylika små infektionsdjur. Kvinnor mognar först fram mot 30-årsåldern, deras väninnor gifter sig, de blir ensamma och i ensamheten mognar de till tänkande och kloka kvinnor med hjärtat på rätta stället. En sådan kvinna kan betyda något för en man, även om han är mycket yngre, men knappast en 22-åring av samma slag som ni och era “syende” kamrater.

Den enda mannen som svarade NEJ var en 35-årig änkling, som gift sig när han var 25 och hustrun 20: Nej, man blir inte kär i en 30-35-årig flicka, man undrar: Varför är hon ledig vid denna ålder? Har hon något förflutet och varför gled den eller dessa då från henne? Man känner ett obehagligt rivalskap och att man aldrig kan få hennes fulla förtroende. Och om hon inte har något förflutet saknar hon troligen den kvinnlighet och det naiva behag som vi män är så svaga för.

Om jag skulle skaffa mig en ny följeslagerska genom livet – som förut 5 år yngre än jag, alltså 30 år – skulle hon näppeligen kunna tända riktig kärlek hos mig. Den måste man nog söka bland er juntas pigga och sorglösa likar. För hos en 30-åring är det ekonomiska och praktiska det som går först, eller så blir man behandlad som en brottsling som vågar störa en så självständig samhällsmedlem.

Mitt råd: Låt er kvinnliga tjusningsförmåga komma till sin rätt och gift er med en man som älskar er ungdom, och öka ej 30-åringarnas stora kalla skara.

Kvinnornas svar andades en viss bitterhet, utom “En som aldrig tvivlat”, som kort och gott skrev: Tvivla inte, det är så tråkigt. Gift er före 30, annars aldrig. Inte vill någon ha er vid 35.

“För sent ute” visste hur det var: En 35-årig kvinna kan nog bli föremål för mannens åtrå, men aldrig för verklig kärlek. Själv är jag en 35-årig mö med trevligt utseende, ungdomligt sätt och konstnärliga intressen. I yngre år sköt jag upp giftermål eftersom jag ville pröva min förmåga att stå på egna fötter. Det har jag nu gjort och vill gärna ha stödet av en god make, men är för sent ute.

Mannen nuförtiden har gärna ett äventyr med en mogen kvinna – men han gifter sig inte med henne.

DEN 14 AUGUSTI fortsatte debatten: “Stockholmska på semester” svarade att hon var en av dessa äldre kvinnor, och vem kan veta bättre än vi själva? Kanske får vi anstränga oss lite mer än 22-åringar, men nog kan vi förvrida huvuden på karlarna – naturligen på en lite högre åldersskala än förr.

Ni kommer att finna att det är mycket roligare än när man var ung och tog allt så högtidligt. Hur kan ni förresten ställa en sån fråga? Ser ni inte hur unga tidens 30-35-åringar är? Och så förblir vi minst till 40.

Bland männen fanns 27-årig tjänsteman förlovad med 31-årig flicka: JA! Nutida 22-åringar har i de flesta fall ända sen sitt 16-17 år gått ut och dansat, rökt, ogenerat deltagit i s k familjebad osv. De är emanciperade och verkar i många fall äldre än en 30-åring. HON däremot har blivit uppfostrad på ett helt annat sätt: har motvilja mot att bjuda ut sig på offentliga danstillställningar och avskyr familjebaden där hon blir utsatt för närgångna blickar. Med ett ord: mera kvinnlig än sina 22-25-åriga medsystrar. Och vad är icke SANN KVINNLIGHET värd i en mans ögon!

29-årig ungkarl tyckte synd om “er små synålstanter” som undrar om en kvinna vid 30-35 kan väcka en mans kärlek. JA, långt förr än ett “barn” på 22. Vänd er till era äldre syster för att veta vad verklig kärlek är. Först vid 30-35 år är kvinnan mogen att skapa ett lyckligt hem.

Dagens enda nekande svar verkar bittert: Naturligtvis kan en kvinna aldrig drömma om att väcka en mans kärlek dagen efter att hon fyllt 29 år 364 dagar – om hon är OGIFT. Som gift däremot har hon – till stor sorg för sin man – alla möjliga förutsättningar, ända tills hon fyllt 80.

Om ni kunde ana hur besynnerliga skapelsens herrar är när det gäller kärleken. Vill ni uppväcka en mans eviga kärlek är det bäst att passa på innan det är för sent – vid ungefär 22. /Två gifta kvinnor (54 år)

DEN 15 AUGUSTI kommer det skribenten kallar “den stora skrällen”! Svimma icke! Jag är 40 och relativt nygift. Till mitt 36e år tittade inte en karl åt mig, så kom en som blev pin kär i mitt fula jag. Efter ett år som gift är min man lika förälskad. Rik är jag inte, utan fattig och obetydlig, men lycklig. /En lycklig gammal fru

En kvinna svarade på den 35-årige änklingens fråga om varför en kvinna är ledig vid denna ålder: Hon kan ju exempelvis genom döden ha förlorat “sin själs älskade”, men ändå efter några år finna en man som väcker hennes kärlek och älskar tillbaka. Om en man verkligen upphör att älska en kvinna som är 5 år äldre än han trodde är det ju bara bra att bli honom kvitt.

Och vi betackar oss för ljumma hushållerskekänslor. En flicka på 22-25 kan visst vara vacker och full av ungdomlig charm, men saknar just “detta vissa” som väcker den stora allvarliga kärleken till liv. /Darling

“Lyckliga Lave” visste besked: Min älskling (36) har en 20-årings kvinnliga älsklighet samt en god portion livserfarenhet, vilket allt framkallat kärlekens glöd hos mig.

DEN 16 AUGUSTI försäkrade “En erfaren sjöman: Lägg bort dina tvivel, du hulda mö! En kärlek i 20-årsåldern blir i många fall endast sommarflört. En 30-års kvinna däremot, som uppväcker en mans kärlek, besitter så många fängslande företräden framför en yngre att mannen strävar efter att göra sig värdig hennes känslor. Men på ett villkor: Han får inte vara yngre, utan jämnårig eller 5-6 år äldre.

20-åringar tröttar i längden ut en man med sin barnslighet och inskränkta syn på livet. Jag är själv 30 och skall jag en gång på heta stenen så ska det vara med en jämnårig kvinna. Ingen borde gifta sig under 28-30 år, för då tröttnar man lätt på varann.

En sjukskötare hade “lärt kärlek hos kvinnor i 18 år” och var nu sedan 2 år kär i en 30-åring: Först i 30-årsåldern vet en kvinna vad kärlek är. En 22-åring tror sig älska en man bara han är snygg och dansar flott. En förståndig man känner sig mer dragen till en 30-åring.

Slutligen konstaterade sign H A: Att en kvinna i 30-årsåldern i många fall kan väcka en mans kärlek torde vara lika odisputabelt som att hon i måhända lika många fall inte kan det.

Det beror på både henne och mannen.

NAMN OCH NYTT kommenterade: Därmed anser vi frågan tillräckligt belyst. De som i likhet med 22-åringen ställt sig tvivlande utgör knappt en procent av alla bidragsgivare. De är alltså i hopplös minoritet, och deras skäl har varit mer än lovligt klena.

Även Namn o Nytt lägger sin röst för 30-35-åringarna, eftersom nutidens kvinna förstått att lägga minst tio år till sin ungdom, och då är ju tio års erfarenhet bara ett värdefullt och förtjusande plus!

Bidragen fortsatte ändå att strömma in, men eftersom inga nya synpunkter dök upp avslutade Namn och Nytt några dagar senare debatten med en optimistisk dam i 30-årsåldern:

Snälla 22-åring, det är som om ni levde i våra mormödrars tid! Min egenkärlek som sorgligt nog tycks vara lika stor som “22-årings” får sig en törn. Jag tycker mig nämligen från 20-årsåldern ha utvecklats till det bättre, både i yttre och inre hänseende.

Om ej 22-åring är gift vid den för henne beklagliga 30-35-årsålder bör hon ej förtvivla; lägg sig inte till med nuckfasoner, var god och glad samt ha en smula anpassningsförmåga så har hon säkert lika stora chanser att erövra en mans hjärta som “Nöjd och glad 30-åring“.