1935: Livet i Markeliushuset – Stockholms (och Sveriges) första kollektivhus

Markeliushuset 1936 (Public domain) via Wikimedia Commons

Idéer om kollektivhus dök upp i början 1930-talet eftersom gifta kvinnor allt oftare ägnade sig åt yrkesarbete. I kollektivhusen skulle vardagen vara enkel. YK-huset på Gärdet ägdes av Aktiebolaget Y.K.-huset med Yrkeskvinnornas klubb och de boende som aktieägare. I Stockholmskällans film från 1939 får man följa en familj med mamma, pappa, ett barn. Deras dag börjar med att de får upp sin frukost på en bricka i kökets mathiss.

Kollektivhus mathiss
Mathissen (Picryl)

Kvinnan ställer fram frukostbrickan medan mannen läser tidningen, och efter frukost ringer hon efter våningens städerska som ska komma och städa medan familjen går ut. Barnet avlämnas i storbarnkammaren, där hon blygt niger för personalen.

En av dem som arbetade för att kvinnor skulle kunna delta i arbetslivet på samma sätt som männen var den socialdemokratiska samhällsdebattören och politikern Alva Myrdal. Hon och arkitekten Sven Markelius var två av dem som såg kollektivhuset som en lösning. Här kunde man rationalisera matlagning, tvätt och barnpassning.

På varje våningsplan fanns förutom sopnedkast även tvättnedkast, där tvätten kastades ner efter att ha buntats ihop i knyten. Den hamnade i källarens tvättinrättning med torkrum samt mangel- och strykrum, och efter några dagar återkom den tvättad, manglad, struken – och lagad om så önskades.

Fyra mathissar per våning servade två lägenhetskök var, med hjälp av en mycket fiffig knappkonstruktion. Man kunde också äta på nedervåningen, där det fanns både restaurang och bar. Och på varje våningsplan bodde en städerska “i eget rum med bad, balkong och kokvrå”.

Kollektivhus Markeliushuset restaurang
Markeliushusets restaurang 1936 (Public domain) via Wikimedia Commons

Det första kollektivhuset invigdes 1935 vid John Ericssonsgatan på Kungsholmen och kallades Markeliushuset efter sin arkitekt Sven Markelius, som också bodde där några år. En del av dess minsta lägenheter hade ingen kokmöjlighet alls, de övriga mycket små arbetskök – närmast kokvrår.

Köket

Arbetskök var något helt nytt. Ända sen bondesamhället hade köken varit ett allrum för matlagning, tvätt, arbete, umgänge och sömn, men nu utvecklades små kompakta kök för att effektivisera hemarbetet. Moderna och rationella kök skulle göra husmödrarna till experter på sitt eget kompetensområde – hemmet. 1944 grundades Hemmens forskningsinstitut (HFI) som studerade arbetsmetoder, inredning och redskap.

I Markeliushuset på Kungsholmen gjordes köken extremt små. Skolköksinspektören Ellen Ekström var en av dem som reagerade, och sa:

Jag skulle vilja stänga in en arkitekt i en sådan kokvrå och låta honom känna på hur det är att laga mat där.

Två (kvinnliga) arkitekter antog utmaningen, stängde in sig i en fönsterlös kokvrå och lagade både lunch och middag till två personer. Efter en timme hade luftfuktigheten stigit från 67 till 96 procent och temperaturen till 29 grader. Testet publicerades och idealet med små kök tappade kraft. Allt enligt boken ”Köket – hemmets hjärta” av Marianne Larsson. Nordiska museets bokserie “Folkhemmets rum”.

Storbarnkammaren

I bottenvåningens storbarnkammare fanns utbildad personal på plats för att ta hand om barnen när föräldrarna var upptagna, såväl dag som natt. Där fanns många lekplatser, ribbstolar, plaskdamm och teaterscen. På takterrassen fanns ytterligare en lekplats – även den med plaskdamm. Dessutom fanns ett isoleringsrum för sjuka barn.

Från början drevs verksamheten i egen regi, men redan 1942 började man hyra ut lokalerna. 1958 invigdes det ”Barnpsykologiska Forskningslaboratoriet”, där man genom en stor envägsspegel och ljudinspelningar studerade hur barn reagerar i olika situationer. Tanken var att komma fram till vad som krävs av daghem och barnträdgårdar.

Kollektivhus storbarnkammare
Kollektivhusets storbarnkammare (Public domain), via Wikimedia Commons

Utställningen 1935

I katalogen “Hem i kollektivhus” maj-juni 1935 visas bilder från Svenska Slöjdföreningens utställning och man beskriver kollektivhusens idé:

Husen passar framför allt för familjer, där båda makarna arbetar och inte har råd med en eller flera tjänare. Inte mindre än 25% av alla gifta kvinnor i Stockholm yrkesarbetar numera, och för en husmor som hela dagen arbetar vid butiksdisken eller kontorspulpeten, i skolkatedern eller bakom sin maskin i fabriken är det omöjligt att ägna erforderlig omsorg och tid åt hemarbetet och barnens vård och uppfostran.

Även för ensamstående självförsörjande personer erbjuder huset många fördelar. Äter gör man antingen på restaurangen eller i bostaden, där man kan välja mellan att laga egen mat eller få hemleverans direkt till kökets mathiss. Av husets personal kan man få städning, tvätt, mangling, lagning, förutom barnpassning – även nattetid, på barnavdelning eller i bostaden.

Det kan ju låta som om det skulle bli dyrt, men enligt katalogen har man: “genom att hyresgästerna bildat en bostadsrättsförening lyckats hålla hyran lägre än i andra bostadshus med motsvarande läge och klass.” Möjligen jämför man dock med lägenheter som har jungfrukammare och hembiträde.

I utställningen har man tillsammans med kända heminredare möblerat åtta lägenheter med förslag på hur olika kategorier skulle kunna möblera och bo i de olika lägenheterna.

Bilden av vardagsrummet är från visningslägenhet nr 6, det barnlösa välbeställda paret som var de enda som inrett sitt hem traditionellt med stor vardagsrumssoffa.

Kollektivhus vardagsrum
Kollektivhusets vardagsrum ur SvD

  1. Den frånskilda premiäraktrisen har 1 barn, som sover i barnavdelningen, men har lekplats bakom soffan “under de timmar, då moderskärleken berövar honom nöjet att rusta om i den kollektiva barnavdelningen”.
    /Årsinkomst 8.000:- , årshyra 1.300:-, grundavgift 1.680:-
  2. Telefonarbetaren och hemsömmerskan med 3 barn har ingen balkong. Tonåringen har eget rum och föräldrarna sover i vardagsrummets dubbelottoman. De två yngsta sover på barnavdelningen, men har lekplats i hemmet.
    /Årsinkomst 5.000:- , årshyra 1.300:-, grundavgift 1.680:-.
  3. Den ensamstående arkitekten använder alkoven som arbetsplats och sover i vardagsrummets egenhändigt konstruerade “vändsoffa” (som han hoppas kunna ta patent på).
    /Årsinkomst 4.000:-, årshyra 900:-, grundavgift 1.069:-.
  4. Tjänstemannen och kontoristen har 2 barn, som sover på barnavdelningen, men har lekvrå i hemmet. Hustrun sover i sovrummet, mannen i vardagsrummets bäddsoffa.
    /Årsinkomst 6.000:-, årshyra 1.100:-, grundavgift 1.375:-.
  5. Docenten och amanuensen planerar inga barn de närmaste fem åren, utan ägnar sig åt sina karriärer. De har varsitt skrivbord – hans stort, hennes mindre. Hustrun sover i alkoven innanför balkongen, mannen i vardagsrummets bäddsoffa. Middag äter de i restaurangen.
    /Årsinkomst 12.000:-, årshyra 1.300:- grundavgift 1.680:-
  6. Korrespondenten och avdelningschefen har inga barn, men mycket umgänge. De har ingen balkong, och deras inredning är mera traditionell, med stor vinkelsoffa i vardagsrummet (se bilden ovan) och sovrum med dubbelbädd.
    /Årsinkomst 10.000:-, årshyra 1.300:-, grundavgift 1.680:-.
  7. Den ensamstående expediten har en liten, balkonglös lägenhet med prisvärda möbler, och sover i en ottoman.
    /Årsinkomst 2.000:-, årshyra 600:-, grundavgift 764:-.
  8. Den ensamstående måleriarbetarens lägenhet är den allra minsta. Den har varken balkong, kök eller mathiss, och ett minimalt toalettrum. Han sover i bäddsoffa och äter vid bardisken i kollektivhusets restaurang.
    /Årsinkomst 3.000:-, årshyra 500:-, grundavgift 612:-.

Sist i katalogen finns en kupong, där man kunde anmäla sitt intresse för kommande kollektivhus.

Hur gick det sen?

Markeliushuset finns fortfarande kvar och är sen 1992 ett lagskyddat byggnadsminne. På hemsidan finns mycket information, även om husets spännande historia. Från början fanns 57 lägenheter, varav nio på endast 15 kvm, utan både kokvrå och mathiss. En del av dem slogs ihop under 90-talet så att alla lägenheter nu är minst 33 kvm. Några har till och med fått dubbla balkonger.

Åtminstone fram till 2007 kunde de boende på John Ericssonsgatan 6 beställa upp mat från restaurangen. DN besökte det året ett “födelsekalas som avslutade restaurang Saalzers era”, där födelsedagsbarnet i god tid beställt middag till sina gäster. På slaget 19 tändes en lampa bakom det lilla fönstret i köket och signalerade att maten var klar.

Det är bara att skjuta upp luckan och ta fram brickorna, säger Bengt och kollar om kökspersonalen skickat med glaset. I detta ska man lägga pengar eller kreditkort. Hur smidigt som helst.

Efter 2007 blev det bageri och kafé i stället för restaurang och Propellerbar.

Bilden visar Markeliushuset i februari 2010 med skylten efter den mångåriga lokalhyresgästen restaurang Saltzers och dess pub Propellern. Skyltens propeller snurrade när puben var öppen.

Kollektivhus restaurangskylt
Sinikka Halme, (CC BY-SA 4.0) via Wikimedia Commons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.