DN firade med stort bildreportage: När våra pappor roade sig på Gröna Lund. I Bellmanshuset på Djurgården var fyra gubbar på besök, som representanter från en förgången tids nöjesliv. Där fanns svärdslukaren Ludvig Rosaschco, Jean Nissen, “impressario för folk med abnormiteter”, Thiodalf Lütze som ägde ett vaxkabinett, och så Kasper på Skansen, som hette Alfred Horst och året därpå skulle fylla 80 år.

Alla var de i ungdomen tivoliattraktioner och skulle under jubileumsveckan hjälpa till att skapa en bild av dåtidens Gröna Lund. Andra attraktioner var en ormtjuserska samt “tatuerade damen”.

Tidningen skriver att även loppdrottningen Violet kanske skulle komma med sin loppcirkus. Hon fanns i Köpenhamn och var tämligen ensam om sin specialitet, åtminstone i Skandinavien.

Loppcirkusen kom mycket riktigt till jubileumsveckan, och för att locka besökare annonserade man i tidningen, fast på ett ovanligt kreativt sätt. Den 31 augusti fanns i SvD under “Förlorat” nedanstående efterlysning av en hanloppa lystrande till namnet August.

Dagen därpå hade tidningen en artikel om den förlorade loppan. Många läsare hade tagit annonsen på stort allvar (eller ville skämta tillbaka?) och besökt Gröna Lund med infångade loppor: “Gröna Lund blev igår föremål för en verklig loppinvasion.” De mest olikartade människor dök upp med det efterlysta artistdjuret. Enligt loppcirkusens direktör var de dock alla bedragare, ty ingen av Augusts dubbelgångare lystrade till sitt föregivna dopnamn.

Kaspergubben Alfred Horst var en f d universalartist, som bland annat varit lindansare hos cirkus Wulff i Genève. Han kunde berätta att på den tiden var en varieté- eller cirkusartist en all round man, som kunde göra i stort sett vad som helst, som ekvilibrist, jonglör, eller Pelle Jöns. Nu var man specialiserad på en sak, där man då kan bli fenomenalt djärv och skicklig.

När benen inte längre lämpade sig för lindans skaffade sig hr Horst en marionetteater, som senast för två år sedan var på Gröna Lund. Sedan några år var hr Horst en helgattraktion bakom kasperskåpet på Skansen, och under jubileumsveckan 1923 skulle han vara direktör för den gamla varietéteatern som då återupplivades och visade bland annat en gammal akrobat och en bondkomiker.

“Der Gäulerkönig” (hästkungen) hr Jean Nissen var även “impressario för folk med abnormiteter”. Han mindes med stolthet då han i Stockholm en gång fått visa de tre lilleput-damerna för de då mycket små prinsessorna Margareta och Märta. Tyvärr satte inte nutiden sådant pris på abnormiteter som 80-talspubliken, men i Amerika lär man ha kvar sitt barnasinne, sa hr Nissen och visade stolt upp en stor tavla “med fina abnormiteter” som han under åren varit impressario för: “jättedamer, fläckiga damer, tatuerade damer, sammanvuxna tvillingar, jättar och lilleputtar”.

I sin ungdom var hr Nissen akrobat och jockey, och till hösten kommer en film där han trots sina 65 år spelar vild cowboy.

Svärdslukaren (och buktalaren) hr Ludvig Rosaschco var 70 år och hade brännmärken i ansiktet efter det enda missöde han säger sig någonsin ha drabbats av, en gång när han skulle sluka eld – en annan specialitet.

För ett par år sedan hade han demonstrerat sina svärdslukarfärdigheter inför en samling intresserade läkare på Läkarsällskapet. Nu var det dags att visa åskådarna vid jubileumsveckan hur han utan problem stack sabeln ända ner i magsäcken. “Lika lätt som att äta en smörgås”, sa hr Rosaschco.

Han föddes i Småland med norsk mamma och italiensk pappa. Sedan sitt tolfte hade han bland annat varit jonglör. Nu var han säkert den äldsta artist som hade kvar sitt gamla yrke, och i Sverige lär det bara finnas ytterligare en svärdslukare.

Under jubileumsveckan kommer hr Horst att visa Oraklet i Delfi på Kasperteatern , men hr Lütze kommer av utrymmesskäl inte att visa sitt vaxkabinett, endast ett panorama med bilder från 80-talet.

Thiodalf Lütze tillhörde en gammal artistfamilj från Tyskland, och var en av Europas styvaste akrobater. Som ung lindansare gjorde han iklädd paljetterad trikå konststycken på lina från kyrktorn, och i Sverige uppträdde han bland annat på Mosebacke och Berns.

Tillsammans med sin mor hade han sedan övertagit Tivolit vid Alkärret (där Spårvagnsstallarna idag ligger), som då hade bland annat menageri, anatomiskt museum och karuseller. Där var han direktör tills det efter utställningen 1897 slogs ihop med Gröna Lund.

Hela Gröna Lunds historia, med många bilder, finns på deras hemsida.