Det hängde på håret. De svenska socialisterna stod på randen till en revolution våren 1917. Tvingat Gustaf V abdikera på samma sätt som tsar Nikolai – efter marsmånadens hungerdemonstrationer och revolt i Petrograd, som Sankt Petersburg hette då.
Missväxt och avspärrning i världskriget förde med sig matbrist och ransonering i Sverige. En månad efter ryska statsvälvningen marscherar hungerdemonstranter i ett antal svenska städer. Hungermarscherna fortsätter under april, som mest 22 april med 10 000 demonstranter utanför riksdagshuset. Fem tusen fabriksarbetarkvinnor tågar en vecka senare nedför Vasagatan som protest mot mjölkpriset .
Stockholms Centralstation klockan tio 13 april 1917
Strax efter tio ångar Malmötåget in på spåret. Ut väller ett trettiotal luggslitna män och några kvinnor. De tycks stela i benen och är otvättade efter fyra dagar på träbänkar i två plomberade vagnar genom Tyskland. Trots jämlika ideal satt Lenin och hans närmast i andra klass.
På perrongen syns ett par män från hemliga polisen. Lenin avspisar journalister som vill intervjua. Han vill obemärkt passera ryska passkontrollen mellan Haparanda och Torneå. Även journalisten Sven Backlund, från Social-Demokraten får ett njet. Han är ditskickad av Hjalmar Branting, vars ickerevolutionära politik inte Lenin gillar.
Resan är betald av tyske kejsaren. Tyskarna tror att fienden Ryssland sluter fred om Lenin kan ta sig dit. Med förhoppning om en revolt mer omvälvande än liberalernas och mensjevikernas maktövertagande i mars.
Ryssarna tycks tvära och misslynta. Tullen i Schweiz tog matlådorna så de har tiggt sig till smörgåsar på stationerna. De har sovit dåligt med kläderna på under resan i Sverige. Dessutom störda av en hop journalister som steg på utanför Södertälje. Frisk luft lindrade sjösjukan på färjan mellan Sassnitz och Trelleborg. Där anslut ungsocialisten Otto Grimlund för att göra Lenin sällskap under resan till Stockholm.
Resan
Polskfödde Yakov Fürstenberg, bjöd på ett smörgåsbord på schangdobla Hotel Savoy. Buffén med älgstek och äkta kaviar gick åt på en kvart. Fast Lenin glömde äta, fullt upptagen att från bolsjeviken Yakov Fürstenberg orientera sig om socialismen i Sverige. Efter exportaffärer i Köpenhamn och sedan i Stockholm var Fürstenberg, även med namnen Ganezy och Hanecki, stadd vid kassa och hjälpte Lenin ekonomiskt. (Stalin avrättade honom 1937).
Tåget inkommer tidig morgon i stora banhallen (som tio år senare ersattes av stora centralhallen vi ser idag).
Sällskapet hälsas välkomna av journalisten Ture Nerman. (I maj kastas han ut från Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti och bildar tillsammans med Zäta Hägglund Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti, senare känt som kommunistpartiet). Hägglund kan inte delta i mötet på centralstationen.
Socialdemokraternas ledare Hjalmar Branting saknas i välkomstkommittén. Har reser med ett tåg från Haparanda, på hemväg från Petrograd/Sankt Petersburg. Där har han knutit kontakter med den revolutionsregering som Lenin planerar att störta.
Vasagatan Centralplan
Denna gråmulna morgon utanför Stockholms Central möts Lenin och uppvaktningen av fotografen Axel Malmström. Han är utskickad av Social-Demokraten, tidningen som under ett par decennier haft Hjalmar Branting som huvudredaktör fram till 1917. Det ryktas att det är riksdagsmannen och redaktören Fredrik Ström som tipsat Malmström. Ström följer sällskapet från stationen till hotell Regina, där han bokat tio rum.
I täten syns en femtioårig herre, med pipskägg och i en för stor yllerock. Ture Nermans elegans bryter av mot det luggslitna sällskapet. Han och Lenin är bekanta sedan en socialistkonferens i alpbyn Zimmerwald 1915. Lenin och hans fru Nadja har i Schweiz levt i i exil tills de steg på tåget mot Sverige.
Bredvid Nerman lyssnar Stockholms borgmästare Carl Lindhagen. Osäkert om damen till höger är Lenins hustru Nadezjda Krupskaja. Den vackra kvinnan bakom honom är älskarinnan Inessa Armand, en revolutionär feminist som efter flykt från Ryssland levt i samma exil som Lenin. Eller snarare tidigare älskarinna för Lenins kärleksliv är komplicerat.
Om man får tro bilden är Lenin och hans uppvaktning på väg norrut på Centralplan, Kanske också för att se Hotel Continental i hörnet Vasagatan /Klarabergsgatan, där Lenin sonderar för en fredsförhandling med ryska och tyska socialister.
Fast på nästa bild passerar de spårvägsspåren söderut på Vasagatan. Det avslöjar skylten Handelsbanken vid korsningen Stora Vattugatan. Idag löper gatan med en bro över Vasagatan. Numera en mörk bakgata genom Klara och en trafikled till i en tunnel.
Så gott som alla manliga medresenärer avrättades av Stalin. Yakov Fürstenberg, som var Lenins fixare både i Schweiz och tågresan till Sankt Petersburg, sköts under stora utrensningen 1937. Medresenären Grigorij_Zinovjev fick ett nackskott samma år. Karl Radek, som avbröt resan och skötte Lenins angelägenheter i Stockholm, rönte samma öde i Sibirien två år senare. Se interaktiv karta 1913.
Vattugatan /Klara Södra Kyrkogata
Varför denna omväg genom tidningskvarteren söder om Klara kyrka? Kanske för att Lenin inte i onödan ville synas i Stockholm. Han och gelikarna ville okända smyga genom ryska passkontrollen i Haparanda / Torneå.
Eller så ville de svenska värdarna få största möjliga uppmärksamhet i pressen? Ryska bekantskapen var en fjäder i hatten i kampen mot de moderata socialisterna under Hjalmar Branting. 13 maj klövs partiet och vänsterfalangen bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, som sedan blev Kommunistpartiet.
I Klara hade tidningstryckerierna nära till järnvägen. Journalister fyllde krogarna. Från Vattugatan såg ryssarna norrut på Klara Västra Kyrkogata med Dagens Nyheter på nummer sex. Enda minnet efter tidningarna är klockan i gatuhörnet.
Lenin litar inte längre på kamraten Branting, som skickligt värjer sig för proletariatets revolution .
Åt andra hållet, mot söder, skymtar Karduansgatan där Svenska Dagbladet höll till.
Vattugatan/Klara Östra Kyrkogata
Kanske kastade Lenin ett öga in på Klara Östra Kyrkogata under vandringen uppför Vattugatan. För där på Hotel Bristol bodde georgiern Josef Stalin i april 1906, där han grundade en livslång vänskap med ukrainaren Kliment Voroshilov. Säkert billig logi men hotellet vart känt för prostitution . Huset med husnummer 5 revs på 1960-talet.
Han och Stalin deltog i Socialistiska världskongressen i Stockholms Folkets Hus, tillsammans med bland andra Hjalmar Branting. I den 90 personer starka delegation fanns Vladimir Lenin, eller Vladimir Iljitj Uljanov som han då hette.
I Stockholmspolisen förhör uppgav Stalin att han var född var född 1879 i Tiflis och hette Ivan Ivanovitz Visarionovitz, Kaukasien. Egentligen hette Stalin Iosif Dzjugasjvili. Han uppgavatt han var politisk flykting och journalist för tidningen Demokratiska Konstitutia.
Lenin förhördes också. Han sade sig ha flytt från Moskva, eftersökt av polisen med risk att skickat till Sibirien. Lenin besökte sedan Stockholm 1907 och 1910 så Klarakvarteren kände han till.
Stalin gjorde en slät figur på Folkets Hus. Talen var dåliga och hanblev näpst av Lenin.
Drottningatan Hotel Regina
Ryssarnas promenad fortsatte till Drottninggatan. Fredrik Ström hade hyrt tio rum på Hotel Regina. Det var nybyggt i jugendstil, som lockade med lyx och bowlingbanor. Det revs 1962 och ersattes med en T-nedgång i nordvästra hörnet på Sergels torg.
Lenins besök kantas av anekdoter, mer eller mindre troliga. En är att portiern för den påvra klädselns skull vägrade att släppa in sällskapet. Fredrik Ström som beställt de tio rummen betalade då vistelsen i förskott.
Efter frukosten träffade Lenin ryska emigranter. Sedan ville han hälsa på sin gamle bekant Zeth Höglund på Långholmen. Vilket inte hanns med för mycket skulle bestyras.
DN 14 april berättar om den fyra timmar långa konferensen Lenin hade med sina svenska partivänner. Han och hans förtrogna diskuterade revolutionen med Ture Nerman, Fredrik Ström och Karl Kihlbom, som var redaktör för Stormklockan. I maj lämnade de tre Socialdemokraterna och bildade Socialdemokratiska Vänsterpartier, sedermera Kommunisterna.
Enligt Fredrik Ström agiterade Lenin: “Den sociala revolutionen skall genomföra den verkliga friheten och demokratin. Den proletära diktaturen betyder centralisation av kraften men får icke upphäva demokratin … Branting är klokare än ni, men hans politik är felaktig. Han är småborgare, mensjevik, och tror på Ententen, i stället för på proletariatet. Men ni har den rätta revolutionära andan, och geist är förmer än form och metod. Historien kommer lära er den rätta metoden. Historien är en fördömt god läromästare.”
Lenin satte skräck i Brantings socialdemokrater. En var friherre Erik Palmstierna som inte lyckades övertyga en uppringd Branting med budskapet “Du känner ju Kerenskij [den ryske regeringschefen]. Säg honom, att Lenin kommer med nästa tåg och måste nedskjutas eller inspärras när han passerar gränsen.” Historien kunde ha fått en annan vändning och Branting tagit sin blivande utrikesminister på allvar.
Hötorget
Det sägs att reskamraten Karl Radek (1939 avrättad av Stalin) fick Lenin att prova ut kostym och skor på Paul U Bergström vid Hötorget. Men en överrock och underkläder ville Lenin inte köpa. Med argumentet att han skulle till Petrograd för att göra revolution, inte att starta en herrekipering.
Är Lenins besök på PUB sanning eller en skröna? En annan anekdot säger att det var bokbinderiarbetaren Nils Björkman som stod för inköpet på PUB, eller Paul U Bergström som handeln då kallades. Med en kropp liknande Lenins fungerade Björkamn som provdocka för köpet av en kostym och en rock med sammetskrage. Ekiperingen sägs förevigad på fotografier då Lenin kom i Ryssland.
Varuhuset bygges ut och fick fasaden mot Hötorget 1925. 1917 fanns bara den del som låg närmast Kungsgatan. En vecka före Lenins besök beskrev Dagens Nyheter lokalerna.
1920 anställdes Greta Gustafsson på PUBs hattavdelning. Hon mannekängade där och blev känd som Garbo.
Avresa från Stockholms Central
Ryssarna skyndade i kyliga regnet samma kväll ner till Stockholms Central, för att hinna med sextåget till Haparanda. De ledsagades av svenska vänstervänner, där i täten sågs riksdagsmannen Fredrik Ström och journalisterna Ture Nerman och Otto Grimlund. Åskådare på perrongen betraktade svenskar och ryssar med revolutionsband i knapphålen ska hand. . Ingen Lenin finns med i rapporten från de två spanande poliserna. Däremot sade de sig har sett en man med namnet Vladimir Uljanov.
Inifrån kupéerna hördes revolutionssånger, fönster öppnades och folket utanför stämde in i Internationalen. Marseljäsen tystnade då Lenin visade sig i ett fönster och höll ett glödande tal på ett språk som få förstod. Avskedet präglades av säregen stämning då ångloket drog iväg tåget. En i sällskapet blev kvar i Stokholm, skriftställaren Sadek, som tillsammans med de vänsterradikala krafterna var utsedd att arrangera en fredskonferens i Stockholm.
Tåget ankom till Haparanda tidigt 15 april. En tavla på stationen är uppsatt en påminnelse. Stor trängsel rådde med folk och gods, för detta var Rysslands andningshål västerut.
Över tillfrusna Torneälven, som är gränsälv till tsarryska Finland, fraktas revolutionärerna i slädar.
