Strömbadet – populärt kallbadhus eller kloakbad?

Strömbadet var 1884-1936 Stockholms första flytande kallbadhus. Redan från början fanns dock vissa problem.

Strömbadet - Mälardrottningens kloakbad

I SvD årsboks kapitel “Ur Stockholms liv och leverne 1928” finns bilden på “Mälardrottningens kloakbad” som illustration till att det under sommaren funnits anledning att begrunda Strömvattnets dåliga beskaffenhet: Redan i februari drev en storm upp bottenvattnet till ytan med påföljd att fisken dog massvis och en intensiv svavellukt spred sig över trakterna kring Norrström.

Under sommaren fördes en delvis ganska häftig diskussion om Strömbadet. Experter förklarade att Strömmen var »en enda kloak», och frekvensen i badinrättningen nedgick så att det var allvarligt tal om att stänga.

Badet, som egentligen hette Stockholms Bad- och Siminrättning i Norrström, låg strax norr om Riddarholmen. Det öppnades 1884 för att ersätta den Gjörckeska badinrättningen på Riddarholmen, som rivits 1882 för att ge plats åt Norstedtshuset. Strömbadet var byggt helt i trä i pampig nyrenässansstil med många tinnar, torn och kupoler. Det ägdes av Stockholms stad och hyrdes ut till enskilda personer.

Herrar och damer badade åtskilda, och på gamla bilder verkar åtminstone herrarna ofta ha varit nakna. Längs bassängerna fanns 51 omklädningshytter.

Strömbadet bassänger
Strömbadet, fotograf okänd (Public domain) via Wikimedia Commons

Man kom fram till Strömbadet via en gångbro från järnvägsbron, i höjd med Strömsborg på andra sidan bron. Åtminstone enligt reklamen hade badet öppet från “arla morgon till serla afton”, i byggnaden fanns även rakstuga, café och “möjlighet till gymnastisk övning”, och den populära Strömsimningen, en föregångare till dagens Riddarfjärdssimning, utgick från Strömbadet.

Eftersom en av stadens kloaker mynnade ut vid Vasagatan försämrades vattenkvaliteten i bland annat Riddarfjärden allt mer, vilket småningom satte stopp för både Strömsimningen och Strömbadet. Dessutom ansågs den stora träkonstruktionen med sina tinnar och torn förfula utsikten över fjärden och Stadshuset, som invigts 1923. År 1936 revs Strömbadet på plats, eftersom träbyggnaden var för rutten att tåla en transport till renare vatten. Då hade bassängerna i två år varit avstängda med hönsnät.

Behovet av friluftsbad i Stockholm var fortfarande stort, så en ersättningsanläggning planerades på samma plats (troligen med renat vatten). Ragnar Östbergs förslag till badhus innehöll en träskärm som insynsskydd mot järnvägen intill, och ett medborgarförslag var att elektrifiera denna skärm så att den restes när loken nådde broänden, för att åka ned igen när tåget passerat.

Från 1976 gick det åter att bada i Riddarfjärden, med det var för sent för Strömbadet.

Bilden högst upp på sidan visar Strömbadet 1925, av Axel Svinhufvud (Public domain) via Wikimedia Commons. Bilden nedan visar hur det såg ut strax före rivningen 1936, sett mot väst, med Stadshuset till höger.

Strömbadet 1936
Strömbadet 1936, fotograf okänd (Public domain) via Wikimedia Commons

På planritningen över Strömbadet syns nedan:
1) avdelning för gossar och simundervisning, 2) avdelning för kvinnor,
3) avdelning för simkunniga män.

Strömbadet planlösning
Axel Kumlien, Public domain, via Wikimedia Commons

I Stockholmskällan finns en prislista från öppningsåret.

Strömbadet prislista 1884
Prislista 1884, Stockholms stadsarkiv via Stockholmskällan

Badbiljetternas pris varierade beroende på om man var dam, herre, skolungdom eller arbetare. Alla kunde välja mellan att köpa enstaka badbiljett, månadsbiljett eller årsbiljett.

För enstaka bad gällde följande:

HERRAR betalade 25 öre för bad i Stora djupa bassängen för Herrar eller 20 öre för bad i Skolbassänger för Gossar. För 10 öre extra fick de duscha, och för bad i Enskild bassäng betalade de 25 – 50 öre, “beroende på antalet samtidigt badande”.

DAMER betalade 20 öre för bad i Allmänna bassänger för Damer, och för 5 öre extra fick de duscha. Även de kunde bada i Enskild bassäng, på samma villkor som herrarna.

SKOLUNGDOM delades efter kön upp för bad i Allmänna bassänger för Damer och Skolbassänger för Gossar. Dessutom skiljde man på elever från Stockholms Allmänna Läroverk och från Stockholms Folkskolor.

  • Läroverkseleverna kunde välja att bada med eller utan simundervisning, och för 1 öre extra få rätt till handduk(!), men ingen dusch.
  • Folkskoleeleverna betalade mindre, men kunde inte köpa sig rätt till handduk eller dusch, inte heller kunde de välja bort simundervisning.

ARBETARE, slutligen, betalade 5 öre för bad (under vissa begränsade tider) i Skolbassänger för Gossar, och hade aldrig rätt till varken handduk eller dusch.

Simbyxor fanns till salu för 50 öre och uppåt, och att hyra för 10 öre per gång.

För den som vill se hur Strömbadet såg ut finns på Stockholmskällan ett utdrag ur journalfilmen SF från 1908 med en (fullt påklädd) publik vid bassängkanten. Avslutningsvis poserar en medelålders man iförd vit mössa med en lagerkrans runt sin hals.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.