Reportage 1925: Vad får skolungdomen i utlandet lära om Sverige?

I februari 1925 granskade DN hur ”sju kulturnationers” skolböcker behandlade Sverige. Utanför Norden (som man kan läsa om här) recenserade man läroböcker från Frankrike, Tyskland, England och Amerika. (Där inget annat anges är bilderna ur artikeln.)

FRANKRIKE: Gustaf Vasa blev lutheran då pengarna tog slut.

Om franska läroböcker skriver DN uppskattande: Den som från sin skoltid minns de ökentorra listor av namn och årtal som verkade gjorda för att utrota allt historiskt intresse hos ett uppväxande släkte, kan inte annat än avundas den franska gymnasistungdomen som får läsa Albert Malets läroböcker.

Fortsätt läsa ”Reportage 1925: Vad får skolungdomen i utlandet lära om Sverige?”

Reportage 1925: Vad får skolungdomen i Norden lära om Sverige?

I februari 1925 granskade DN hur ”sju kulturnationers” skolböcker behandlade Sverige – däribland våra närmaste grannländer, som vi delvis har en gemensam historia med. Läs mera om Nordens historia i Wikipedia och se kartor längst ner på sidan. Övriga ”kulturnationer” Frankrike, Tyskland, England och Amerika kan man läsa om här. (Där inget annat anges är bilderna ur artikeln.)

DANMARK: Svensken är sparsam men stridslysten, och Skånes bönder talar ännu danska

I danska läroverk lär sig skolbarnen i läroböcker av Möller och Busk mer om Sverige än svenska skolbarn lär om Danmark – kanske för att Sveriges historia lättare fastnar i minnet? reflekterar skribenten.

Fortsätt läsa ”Reportage 1925: Vad får skolungdomen i Norden lära om Sverige?”

I februari 1925 hade ”alla” telefon = Dags för telefonköande!

Redan i slutet av 1800-talet hade Stockholm hunnit bli en av Europas telefontätaste städer, trots att Kgl Telegrafstyrelsen så sent som 1877 ansåg att den nya apparaten inte hade någon framtid, främst för att den inte kunde skapa skrivna meddelanden, och aldrig skulle kunna konkurrera med telegram och brev. Det nya påfundet slog dock snabbt igenom, och 1923 automatiserades samtalen så att man själv slog numret till den man ville kontakta istället för att kopplas av telefonist.

Men det kunde vara svårt att komma fram till de populäraste numren. I maj 1924 skrev DN (avundsjukt?) att man i Köpenhamn redan för flera år sedan löst detta problem: I ”noteringen” kunde abonnenterna anmäla sig för att i tur och ordning kopplas fram till ett upptaget nummer.

Och redan i början av 1925 kunde DN meddela att Stockholm snart inte skulle vara sämre.

Fortsätt läsa ”I februari 1925 hade ”alla” telefon = Dags för telefonköande!”

Januari 1925: Var det misshandeln som drev konsertsångarens hustru att dödshoppa från tredje våningen?

Natten till den 21 januari 1925 föll/tvingades/knuffades en kvinna ut genom ett köksfönster på tredje våningen och dog ögonblickligen när hon slog i den cementerade gården. Hon hette Selma och hade nyligen flyttat från Gävle till Gotlandsgatan 74 tillsammans med sin make Erik Holm och en 14-årig fosterson. Paret hade just haft ytterligare ett stormigt uppträde där hustrun misshandlats, och tio minuter efter att polisen larmats fördes konsertsångare Holm till Katarina polisstation som skäligen misstänkt för vållande till sin hustrus död.

DN skrev: ”Gick i döden för att undgå misshandeln” och SvD ställde frågan:

Var hoppet frivilligt?

Fortsätt läsa ”Januari 1925: Var det misshandeln som drev konsertsångarens hustru att dödshoppa från tredje våningen?”

Livet kring Hammarby sjö före Hammarbyleden: idyll med lurande farligheter

För 100 år sedan låg stora delar av nuvarande Hammarby Sjöstad under vatten. Området vid sjön var en lantlig och vacker trakt, med enkla bostäder, krogar och väderkvarnar. På vintern åkte man skidor och skridskor på isen, pimplade och hämtade is, sommartid var sjön omtyckt för bad och båtutfärder, ibland till någon av dess obebyggda holmar. Kring 1890-talet fanns där till och med en flytande holme med stora träd och buskar, som följde med vinden. Men den var farlig att gå iland på, eftersom man lätt trampade igenom den till synes fasta marken.

Och det fanns värre farligheter.

Fortsätt läsa ”Livet kring Hammarby sjö före Hammarbyleden: idyll med lurande farligheter”

Den fruktansvärda historien om Amilonska rånmordet

Söndagen den 18 augusti 1901 anmälde fru Johanna Lovisa Amilon till en polisstation på Söder att hennes make i tre dagar varit försvunnen från hemmet på Skånegatan. Efter några dagars draggningar i Hammarby sjö hittade man i vassen mitt för Hammarby gård en tunna. I denna låg den eftersöktes kropp tillsammans med åtta gråstenar, en tegelsten och en järntacka. DN sammanfattar vad som hänt:

För att hitta något liknande får man gå till utlandets storstäder med deras oerhörda förvildning.

Fortsätt läsa ”Den fruktansvärda historien om Amilonska rånmordet”

Hur funkade rundradion i början? Röster om radio 1925, från Skåneland till Norrbotten

Den 18 januari 1925, några veckor efter den högtidliga invigningen av Radiotjänsts rundradio, gjorde DN en ambitiös ”enquête” med både stockholmare och landsortsbor om hur sändningarna fungerade och vad de tyckte om programmen. Alla verkade överens om att programmen blivit bättre och mera omväxlande sedan Radiotjänst tog över vid årsskiftet. Däremot var man på landsorten så gott som enhälligt missnöjd med Stockholmsstationens sändareffekt, särskilt i de delar av södra och mellersta Sverige där man bara i sällsynta undantagsfall kunde höra sändningarna från Stockholm.

Värmlänningarna övervägde till och med att vägra lösa ut postförskotten på licensavgiften, eftersom de inte hade någon glädje av den. Utlandsstationerna var mycket lättare att få in än de svenska.

Fortsätt läsa ”Hur funkade rundradion i början? Röster om radio 1925, från Skåneland till Norrbotten”

Nyårsdagen 1925 var det premiär för Radiotjänst!

SvD rapporterade om ett nytt inslag i nyårsfirandet 1924/25: Nyårsvaka per rundradio, vilket beskrevs som mycket uppskattat. I årets sista timme kunde man lyssna till den av Svenska Dagbladet anordnade radioutsändningen, där Sven Kjellström spelade violin, Ragnar Hultén sjöng och Guido Valentin uppläste den nyskrivna nyårsdikten: ”Vid årsskiftet”. Efter tolvslaget bringades SvDs läsare/lyssnare en första hälsning på det nya året, och till slut spelade hr Kjellström Bachs trio.

Dagen efter skulle rundradioverksamheten dra igång på allvar, med nybildade Radiotjänst.

Fortsätt läsa ”Nyårsdagen 1925 var det premiär för Radiotjänst!”

Julhälsning från 1924

Den 21 december 1924 hade Dagens Nyheter hela 66 sidor, inklusive en Jultidning. Artiklarna ger en bild av julen för 100 år sen.

Det var kolossalt gott om julgranar det året. Man trodde dock inte att kommersen skulle komma igång riktigt förrän i början av julveckan, så granförsäljarna hade gott om tid att sätta fötter på sina granar. Priserna varierade så pass mycket att det kunde löna sig att se sig om.

DN rapporterar: Igår kunde priset för en gran på halvannan till två meter variera mellan 3 och 5 kr. Och det innebär inte nödvändigtvis att de är dyrare på Östermalm än Norrmalm, utan det kan skilja mellan två försäljare som står sida vid sida på samma gata.

Fortsätt läsa ”Julhälsning från 1924”

1944 – nutid: Vad hände egentligen med Jane Horney? Och vem var hon?

Den 10 september 1944 skulle »Gripsholm» lämna Göteborg, och senast vid midnatt natten innan måste besättningen vara ombord, bland dem den 26-åriga stockholmsflickan Jane Horney som hade mönstrat på som köksbiträde tillsammans med ett par svenska societetsflickor. Men på kvällen såg väninnorna hur Jane fördes iland, upplöst i tårar. Hon sa att det blivit något missförstånd med passet.

Den 29 september samma år greps Jane Horney av svensk säkerhetspolis efter påtryckningar från den danska motståndsrörelsen, som var övertygad om att hon var tysk spion. Den 14 oktober släpptes hon fri, sedan man efter grundliga förhör och undersökningar funnit anklagelserna ogrundade. Hon varnades för att umgås med utlänningar och fick passet indraget, då det inte ansågs önskvärt att hon åkte utomlands. Fyra månader senare försvann Jane för gott.

Fortsätt läsa ”1944 – nutid: Vad hände egentligen med Jane Horney? Och vem var hon?”

1944 var det världspremiär för ”kommunal swing” i Rålambshovsparken: Parkdans!

I augusti 1944 blev Stockholm först i världen med att anordna ”kommunal swing”. I Rålambshovsparken och på Medborgarplatsen ville man framför allt ge Stockholms ungdom billiga sommarförströelser, istället för att hänvisa dem till nöjeslivet på Djurgården, där spriten flödade så att det kunde verka som om dans och sprit hörde ihop. Dessutom var det dyrt: Först betalade man inträde, sedan 30 öre per dans.

Parkdansen däremot hade ett socialt syfte, den skulle vara gratis och ”ha en kulturell prägel”. Därför var det inte bara bugg som gällde utan även folkdans, och en representant från någon ungdomsorganisation skulle hålla ett kort tal, följt av uppträdanden av artister som ungdomarna gillade. Om experimentet föll väl ut kunde man senare även tänka sig att ordna inomhusdans vintertid.

Fortsätt läsa ”1944 var det världspremiär för ”kommunal swing” i Rålambshovsparken: Parkdans!”

1941: Kosackdansösen som hade sabotageverksamhet i sommarstugan

Hösten 1941 grävde polisen upp en komplett radiosändare i en trädgård i Viggbyholm, och inne i huset hittade man sprängämnen och kemikalier. Stugan hyrdes av fru Erika Ottilia Möller, som sagt att hon var författarinna och ville kunna skriva även om nätterna utan att störa grannar med sitt skrivmaskinsknatter. Men hon hade helt andra planer för stugan…

DN intervjuade fru Möllers värdfolk och grannar, som hade ett mycket gott intryck av henne. Hon hade varit bortrest mycket, och i stugan ofta haft sällskap av sin fästman, som hon presenterat som ”dr Hansson, studerande läkare vid Beckomberga”. För säkerhets skull hade värden inhämtat uppgifter på sin hyresgäst och funnit att hon var född estländska, men svensk medborgare sen tio år och skild från en svensk cirkusartist. Hon hade visat kort på hur hon uppträtt som dansös, men också arbetat på restaurang.

Fortsätt läsa ”1941: Kosackdansösen som hade sabotageverksamhet i sommarstugan”

Se upp i backen! Tre/fyra/sju/tio/tusen hål i nacken! Några glimtar ur Stockholms kälkhistoria

I februari 1915 besökte SvDs signatur Bansai ”Himmelsbacken”, som hon som barn tyckt var den brantaste kälkbacken i världen. Bansai hette egentligen Ester Blenda Nordström och har kallats Sveriges första undersökande reporter, mest känd för att ha ”wallraffat” som tjänsteflicka på en bondgård i Södermanland. Den vuxna journalisten såg bara en backe, med ett litet gupp mitt på och en rundad sväng upp på en låg vall. Men barnen åkte fortfarande med samma förtjusning på kälkar, bräder och lådor, på granar – eller ingenting alls.

Himmelsbacken låg i Kronobergsparken, och var en av Stockholms många kälkbackar. Bansai konstaterade att i Stockholm susade kälkar fram i full fart överallt där det fanns minsta tillstymmelse till lutning – i gränder och krokar, på gator och torg.

Fortsätt läsa ”Se upp i backen! Tre/fyra/sju/tio/tusen hål i nacken! Några glimtar ur Stockholms kälkhistoria”

Kriminalreportage 1924: Den vilde torparen som gömde sig i köksskrubben och öppnade eld mot polisen

I februari 1924 sände både DN och SvD ut reportrar till avlägsna Tuna by vid Ljungan söder om Sundsvall. SvD-reportern kallar sig ”en vid innesittande van stockholmare” och beklagar sig över kölden när de måste åka släde – om än med bjällror – för att ta sig ända till det lilla torpet där polisen belägrade en ”vild torpare”. Som belöning skulle journalisterna under de följande dagarna få vara med om både polisförhör och skottlossning.

På förstasidan i DNs stockholmsupplaga kunde man söndagen den 10 februari 1924 läsa om den vilde torparens krig mot polisen: I två dygn hade polisen belägrat torpet för att försöka gripa torparen Hallén i Tunbyn, misstänkt för sedlighetsbrott mot grannfamiljens 13-åriga dotter.

Fortsätt läsa ”Kriminalreportage 1924: Den vilde torparen som gömde sig i köksskrubben och öppnade eld mot polisen”

Stockholmsstudentskan modell 1924/25 – köttfärgsilkesstrumpad jazzjänta?

1873 hade kvinnorna fått rätt att ta examen på filosofisk, medicinsk samt lägre nivåer på juridisk fakultet. Det var 400 år efter Uppsala universitets grundade, och det skulle ta ända till 1925 innan kvinnor även fick tillgång till (de flesta av) de tjänster de utbildat sig till. Ett citat av kommittéordförande Emilia Bromée från den långa debatten: ”Det är riktigt att de flesta kvinnor inte äga förutsättningar att bekläda högre befattningar i statens tjänst, men detta gäller förvisso även flertalet män.”

1925 oroar sig signaturen Bröt-Anund i SvD över nästa generation i allmänhet och de många studentskorna i synnerhet. Han verkar inte gilla de moderna männen heller, och undrar: Kommer det att bli några barn gjorda, och det här med pluggande kvinnor – vad ska det tjäna till?

Fortsätt läsa ”Stockholmsstudentskan modell 1924/25 – köttfärgsilkesstrumpad jazzjänta?”

Det var inte alltid så lätt när kvinnohåret plötsligt skulle vara KORT!

I början av 1925 rapporterade Stockholms frisörmästareförening att cirka 50 damer varje dag offrade sina ”mer eller mindre vackra flätor” i herrfrisersalongerna. Det var ju herrfrisörerna som kunde klippa kort, damfrisörerna var vana vid att skapa eleganta frisyrer av långt hår och tvingades nu skaffa shingelexperter.

De första som hade klippt av sig håret hade varit unga flickor, men nu var de flesta ”patienterna” fruar i 30-årsåldern. Fast en hel del av dem garderade sig genom att vid mera högtidliga tillfällen använda chinjonger. Sådana hade blivit populära redan på 1850-talet, då man byggde stora konstruktioner med löshår.

Fortsätt läsa ”Det var inte alltid så lätt när kvinnohåret plötsligt skulle vara KORT!”

Anno 1886 startade SvD en spalt enbart ”För damerna”.

Den 3 augusti 1886 kunde man för första gången läsa ”För damerna” med introduktionen: Idén att damerna hädanefter skola i Svenska Dagbladet finna en afdelning, som  är afsedd för dem och i hvilken de kunna begära och ge hvarandra upplysningar och råd lika ogeneradt som om de vore i en salong der alla äro bekanta, tyckes ha slagit an, att döma av breven från när och fjärran.

Insända brev skulle tills vidare adresseras  till ”Södertelge”.” Fast det visade sig snart att svaren är signerade Johan Grönstedt. Mer om honom nedan.

Här får man tips av många olika slag .Oväntat få handlar om hjärtesorg, desto flera är av mycket praktisk natur. Nedan följer några frågor och svar (med moderniserad stavning).

Fortsätt läsa ”Anno 1886 startade SvD en spalt enbart ”För damerna”.”

Livet för 100 år sen – ett plock bland småannonserna

Annonserna från hösten 1924 kommer från DN och SvD samt Erik Lindorms bok Gustav V och hans tid. Bilden ovan visar hur man kunde bli av med myggor med hjälp av insektspulver från Tjäders fröhandel på Stora Nygatan: Man lägger det på ett papper och tänder på. Myggorna flyr från röken till ”fönstren åt solnedgången”, så att man kan släppa ut dem. Så väldresserade var myggorna på den tiden. Kanske.

I tiden före nätet användes tidningsannonser även för förebråelser, ibland i ganska mild form:

Den Dam, som i sin förlovningsannons
den 16 utan vederbörligt tillstånd tillägnat sig annans släktnamn, K—e, torde för undvikande av obehag ej vidare benyttiga sig av detsamma.

Fortsätt läsa ”Livet för 100 år sen – ett plock bland småannonserna”

A maze in Stockholm: How to navigate Central Station, T-Centralen / Stockholm City and Cityterminalen

You can plan your journey through SL Stockholms Lokaltrafik (subway, commuter trains), SJ trains, and ResRobot. However, finding your way between trains, subways, commuter trains, and buses can be confusing, even for an experienced traveler. It’s even more challenging for tourists and most difficult for those with physical limitations. What does the info board say? What do you do if the escalators break down, which … Fortsätt läsa A maze in Stockholm: How to navigate Central Station, T-Centralen / Stockholm City and Cityterminalen

När televisionen (äntligen) kom till stan

Redan under 1920-talet hade man gjort svenska provsändningar och 1930 demonstrerades television för första gången i Stockholm på biografen Röda Kvarn. Sen kom kriget. Men även efter krigsslutet var regeringen länge tveksam till televisionen, liksom flertalet politiker – för att inte tala om biografägarna.

Testsändningarna fortsatte medan frågan diskuterades och utreddes. Men i maj 1954 placerade filmbolaget(!) Sandrews under ”Sandrews tv-vecka” ut ett tusental tv-apparater på ett antal offentliga platser i Stockholm. Den svenska publiken kunde nu med egna ögon se det man tidigare bara hade läst och hört om på radio, och deras reaktion var entusiastisk.

Fortsätt läsa ”När televisionen (äntligen) kom till stan”