Vasaskeppet bärgas

1961 kunde vi på TV följa hur Vasas knektar stack upp huvudena ur vattnet – för första gången på 333 år.

Det här är historien om stormaktssveriges mäktigaste krigsfartyg som sjösattes, seglade en kilometer. Och snöpligen sjönk.

Det började storslaget. Den 10 augusti 1628 samlades tusentals åskådare på kajer och stränder för att bevittna det praktfulla örlogsfartyget Vasas jungfrufärd mot Polen, där konung Gustav II Adolf och den svenska armén befann sig. Ackompanjerat av fanfarer och omsvärmat av småbåtar bogserades skeppet ut ur Stockholms hamn. Utanför Beckholmen hissade matroserna fyra av Vasas tio segel, kanonportarna var öppna och det sköts salut.

Fortsätt läsa “1961 kunde vi på TV följa hur Vasas knektar stack upp huvudena ur vattnet – för första gången på 333 år.”

Mannen som fotograferade när gässen gick över Nynäsvägen – och annan spårvägshistorik

I början av femtiotalet vaggade det omkring gäss kring Sofielundsplan i Enskede. Många av gässens grannar minns dem väl, men de enda bildbevisen för att de faktiskt har funnits togs den 20 november 1948 av fotografen Gunnar Ekelund, som egentligen hade velat bli trädgårdsmästare, men hamnat som fotograf för SS (Stockholms Spårvägar).

På bilden ovan ses en gåsflock på väg att gå över spårvagnsspåret. Trafiken var inte tät på den tiden, och enligt ögonvittnen stod bilar, bussar och spårvagnar andäktigt stilla och väntade på sin tur att få använda Nynäsvägen. Här kan man läsa mera om gässen och hur minnet av dem lever kvar.

Fortsätt läsa “Mannen som fotograferade när gässen gick över Nynäsvägen – och annan spårvägshistorik”

1 maj 1969. Dagen då Farsta var nära ett svenskt Tjernobyl

Det är en varm morgon. Stockholm behöver inte fjärrvärmen från kärnreaktorn i Ågesta, i berget tre kilometer söder om Farsta. Kylvattnet från reaktorhärden pumpas därför upp till ett kyltorn ovan mark. En pump måste bytas fast då kraschar en backventil. Trycket ökar i det trettio meter långa rören. 400 kubikmeter tungt vatten med radioaktiva isotoper rinner ner i reaktorhallen. Teknikerna i skyddsdräkter vadar i vattnet … Fortsätt läsa 1 maj 1969. Dagen då Farsta var nära ett svenskt Tjernobyl

30- och 40-tal: Ensamställda mödrar på mödrahem

I april 1943 hade tidningen SE ett bildreportage från RFSUs hem för ogifta mödrar. Det låg i Tureholm och där kunde mödrarna bo de sista fyra månaderna av graviditeten och tre månader efter att barnet fötts. Under den tiden fick de lära sig att ta hand om småbarn, och för den som sen inte själv kunde ta hand om sitt barn ordnades ett gott adoptivhem.

Här arbetade en föreståndarinna, en kokerska och en städerska och det fanns plats för 15 mammor. Helinackorderingen kostade 1:50 per dag och eftersom det var kristid fick de blivande mammorna extra mattilldelning.

Fortsätt läsa “30- och 40-tal: Ensamställda mödrar på mödrahem”

Sägner, spöken och skrock i gamla Stockholm

I “Gamla Stockholm- Anteckningar ur tryckta och otryckta källor” skrev August Strindberg 1915 om sägner och skrock i Stockholm.

En av dem handlar om stadens tillblivelse: När Sigtuna i slutet av 1100-talet förstördes av esterna berättas det att Sigtunaborna gömde skatter av silver och guld i en ihålig stock och kastade den i sjön, för att anlägga en ny stad där stocken flöt iland.

Det gjorde den på Riddarholmen, och i det gamla Stockholm troddes allmänt, att stocken förvarades i det torn som ansågs vara den äldsta byggnaden i huvudstaden och där nu (på Strindbergs tid) en del av Allmänna pantlånekontorets (Assistansens) säkerheter är magasinerade.

Fortsätt läsa “Sägner, spöken och skrock i gamla Stockholm”

Lungsot, bröstilska och lungröta – när tuberkulos var Sveriges dödligaste sjukdom

I kyrkböckerna kallades det även bröstsjukdom, tvinsot, trånsjuka, håll och styng, och ännu vid sekelskiftet 1900 var det näst efter ålderssjukdomar den vanligaste dödsorsaken. Så sent som på 1930-talet dog årligen nära 10.000 personer i sjukdomen. Det verkligt effektiva botemedlet kom först med antibiotikan på 1940-talet.

Eftersom sjukdomen även spreds via smittad komjölk började man 1937 pastörisera mjölk, dvs hetta upp den så att bakterierna dör. Och på 1920-talet lyckades man framställa ett vaccin mot tuberkulosbakterien, BCG-vaccinet. Innan dess gällde mest vila och frisk luft – ibland vidskepelse.

Fortsätt läsa “Lungsot, bröstilska och lungröta – när tuberkulos var Sveriges dödligaste sjukdom”

Om några av de judiska barn som undantagsvis släpptes in i Sverige 1939

Jag skriver detta brev i yttersta förtvivlan, då jag står helt ensam med mina båda barn eftersom min man sedan 6 månader befinner sig i skyddshäkte i ett koncentrationsläger.

Så står det i brevet från Wien där Wilhelms och Helgas mamma i december 1938 bad att hennes barn skulle få komma till Sverige “en kortare tid”.

Efter Kristallnatten och Novemberpogromerna hösten 1938 intensifierades nazisternas aktioner mot judar. Förföljelser och diskriminering skulle tvinga judarna att lämna landet, men samtidigt skärpte de flesta andra länder sin flyktingpolitik och tog emot allt färre judiska flyktingar.

Fortsätt läsa “Om några av de judiska barn som undantagsvis släpptes in i Sverige 1939”
Tyska skolan 1944

Nazisternas skola i Stockholm – och lite om dess elever och lärare

Ett år före krigsslutet skrev läroverksadjunkt Vilhelm Scharp i DN under rubriken “Tyska skolan organ för nazistpropaganda på lång sikt” att han “med förundran och beklämning” följt skolans tillkomst och utveckling . Bilden nedan visar omslaget till en propagandapublikation som delats ut i skolan och förhärligade tysk ungdomsverksamhet och tysk ungdoms militära insats, i kontrast till motståndarnas undermålighet i ras och kultur.

Hitler

Skolans grundläggande programskrift börjar:

Den tyska skolan är en del av den nationalsocialistiska uppfostringsordningen. Den har till uppgift att i förening med andra folkuppfostringsmedel forma den nationalsocialistiska människan.

Fortsätt läsa “Nazisternas skola i Stockholm – och lite om dess elever och lärare”

Hembiträdeshistoria: Från huskors/hemslavinna/trotjänarinna till yrkeskvinna

Huvudpersonen i Marianne Gillgrens dokumentärklassiker “Frida – en trotjänarinna” skötte hushållet hos “doktorn” ända till 1998, när han vid 104 års ålder dog och Frida fick sin första egna lägenhet. Då var hon 86 år, och tyckte faktiskt att det nog var 20 år för sent. Dokumentären ligger fortfarande på SVTplay, och här kan man läsa mer om forna tiders tjänarinnor.

Frida hade börjat arbeta hos doktorn och hans hustru 1954, vilket var 10 år efter att Sverige fått den s k hembiträdeslagen, som reglerade arbetsvillkoren för hembiträden, och först 1971 ersattes av lagen om husligt arbete.

Fortsätt läsa “Hembiträdeshistoria: Från huskors/hemslavinna/trotjänarinna till yrkeskvinna”

Kapten Rollas dramatiska sista luftfärd – och vad som hände sen

Den 29 maj 1890 annonserade Mosebacke Etablissement i tidningarna: “OBSERVERA! Sista uppstigandet med fallskärm”. Luftseglaren var 19-årige Viktor Rolla, som kallade sig kapten Rolla och av källarmästare Qvintus Mellgren engagerats för att i pausen mellan uppträdanden göra ballonguppstigningar från Mosebacke nedre terrass.

Annons Kapten Rolla

Hängande i linorna under en gasfylld ballong skulle han stiga högt ovan Stockholm, klättra över till en i ballongen fasthakad fallskärm, och sedan sakta singla ned mot staden för att ta emot publikens jubel.

Så var det tänkt. De två första försöken hade inte gått så bra, nu var det dags för det tredje och sista.

Fortsätt läsa “Kapten Rollas dramatiska sista luftfärd – och vad som hände sen”
Katarinahissen tidigt 1900-tal

Stockholmarnas älskade Katarinahiss(ar)

Många av dem som arbetade i hamnen och Stadsgården bodde uppe på Söders höjder. För att underlätta för dem att ta sig till jobbet fick ingenjör Knut Lindmark 1881 tillstånd att bygga en hiss och en gångbro mellan Stadsgården och Mosebacke torg.

Katarinahissen (“Elevatorn”) invigdes den 10 april 1883. Det ryktas att Lindmark var bekant till Gustave Eiffel och inspirerats av hans torn i Paris. Priset var 5 öre för uppfärd och 3 öre för nedfärd, och redan första året hade man nästan en miljon trafikanter. Ursprungligen drevs hissen av en ångmaskin, som 1915 ersattes av en elektrisk motor.

I början av juli 1933 revs Katarinahissen i samband med uppförandet av den nya trafikknutpunkten Slussen. 1935 var den nya hissen färdig, som en del av det nya KF-huset.

Fortsätt läsa “Stockholmarnas älskade Katarinahiss(ar)”
Stockholmspolis och allmänet 1937

Folkets röst om polisen anno 1933: “Vore de ej kitsliga ibland skulle vi nog hjälpa dem”

Det började med en DN-artikel under rubriken “Ensam polis misshandlad av folkhop”. Den 25 juli samlades 200 personer på Nytorget till ett nykterhetsmöte arrangerat av Blåbandsföreningen Framtidshoppet. När en berusad man högljutt började uttrycka sitt misshag över mötet bad en poliskonstapel honom att lugna sig, och till slut att lämna platsen. Mannen fortsatte att skrika en bit längre bort och när konstapeln skyndade dit räddade han sig in på en gård, där han blev anhållen. Men då ingrep ett 100-tal mötesdeltagare för att befria honom.

Fortsätt läsa “Folkets röst om polisen anno 1933: “Vore de ej kitsliga ibland skulle vi nog hjälpa dem””
Menell - förhörsprotokoll

Hur landskanslisten Menell blev utan hem och arbete – och slutligen förvisad till Visby.

Början låter så bra: Johan Alfred Menell föddes den 26 juni 1843 i Qvillinge socken i Östergötlands län som son till Länsmannen Johan Menell. Han arbetade som kanslist i olika städer innan han 1877 kom till Stockholm och erhöll plats hos Fil. Doktor Rudebeck.

Den anställningen upphörde i maj månad 1880 och efter det hade Menell bara tillfälliga sysselsättningar med ”skrivgöromål” i Stockholm, och en kort period i Visby. I juli 1887 häktades han för lösdriveri och för att ha bajsat på Västerlånggatan.

Hur kunde det bli så?

Fortsätt läsa “Hur landskanslisten Menell blev utan hem och arbete – och slutligen förvisad till Visby.”
Vedhandlare i Gamla Stan

Vedhandlare i Gamla Stan – på fyrtiotalet och tjugo år senare.

Thomas Janssons pappa hade vedhandel i Gamla Stan på fyrtio- och femtiotalet. Många år senare läste han en tidningsartikel i DN om vedhandlarens situation i en tid då ved var hårdvaluta. Artikeln är från 1966 och handlar om vedhandlare “S Lundgrens Ved och kol” på Prästgatan.

Bilden ovan är från artikeln, och DN skriver om hur vedhandlaren avvisade alla som inte var stamkunder:

Håll er till den affär där ni brukar handla. Hjälp de frysande, tack och adjö!

Fortsätt läsa “Vedhandlare i Gamla Stan – på fyrtiotalet och tjugo år senare.”

The Stomatol Story – och några andra av Stockholms klassiska ljusskyltar

När den första, ångdrivna Katarinahissen 1933 skulle rivas flyttades Stomatolskylten till Klevgränd 1B, ovanför Stockholms sjömanshem. Där är skylten fortfarande kvar och 2019 hälsade SvD på hemma hos mannen som bor i vindslägenheten under den. Genom takfönstret syns skyltens “S”, men lamporna är som tur är riktade så att de inte lyser in i lägenheten.

Stieg Trenters TV-serie ”I dag röd” utspelar sig i den lägenheten, även om inomhusscenerna är tagna någon annanstans, där det inte är snedtak.

Fortsätt läsa “The Stomatol Story – och några andra av Stockholms klassiska ljusskyltar”
Jacob Guntlack skillingtryck

Jacob Guntlack – den kriminelle charmören som skrattade hela vägen till Hammarbyhöjdens galgbacke


Jacob Guntlack var en av 1700-talets mest beryktade tjuvar och mästerrymmare. I häktet inför sin avrättning 1771 skrev han sitt livs historia, troligen via diktamen eftersom han antagligen var analfabet. Biografin gavs ut 1776 med titeln:
“Den Uti Smediegårds-häktet nu fängslade ryktbare Bedragaren och Tiufwen Jacob Guntlacks lefwernes-Beskrifvning af honom själv författad”.
Den blev mycket populär och översattes småningom till både tyska och danska.

I en lista över dödsdömda fångar på Smedjegården står det lakoniskt: “Den 16 januari 1771: Tjuven Jacob Guntlack hängd utom Staden, 26 år. Nöjd och frimodig.”

Fortsätt läsa “Jacob Guntlack – den kriminelle charmören som skrattade hela vägen till Hammarbyhöjdens galgbacke”
Träsket - målning

Stockholms Stora Träsk: Först fiskrik insjö, sen dynghög, till sist en del av stan

Sommaren 1893 stod landskapsmålaren Axel Fahlcrantz i en bergig utkant av stan, ungefär vid nuvarande Eriksbergsplan, och tittade norrut över det obebyggda Träsket – en utfylld sjö mellan Odengatan och hörnet av Tegnér- och Birger Jarlsgatan.

Ovan syns tavlan han målade. ”Öster om Eriksberg” finns på Stockholms stadsmuseum. (Bild via Stockholmskällan , CC-BY). Kyrkan är Sankt Georgios kyrka i hörnet Odengatan–Birger Jarlsgatan, och på höjden till vänster om den syns Vanadislundens första vattenreservoar, som togs i drift 1879.

Fortsätt läsa “Stockholms Stora Träsk: Först fiskrik insjö, sen dynghög, till sist en del av stan”
Stånddrabantens hus

Berättelsen om den filosoferande bensamlerskan som en gång bodde i Stånddrabantens hus

På en klippa i hörnet av Jungfrugatan och Ladugårdslands Tullgata (Tyskbagargatan) låg en av Ladugårdsgärdes äldsta träkåkar. Huset sägs ha byggts på 1600-talet av en sjöman som hade italienska villor som förebild. Östra sidan var något högre än den västra och var nog tänkt som en slags torn, men i kammaren kunde man inte stå rak.

En av berättelserna i August Blanches “Bilder ur verkligheten”, tryckt 1890, alltså efter hans död, handlar om den gamla gumman som en gång bodde i det som kom att kallas Stånddrabantens gård.

Fortsätt läsa “Berättelsen om den filosoferande bensamlerskan som en gång bodde i Stånddrabantens hus”
Stenläggning 1898

Stockholms mödosamma väg mot storstad – med riktiga gator och trottoarer!

I sin bok “Ur det försvunna” skriver Per Anders Fogelström att det från början inte verkade vara någon ordning alls på Stockholms gatunamn och -nummer. Exempelvis var 1494 den officiella benämningen på Götgatan “Allmänningsvägen som löper från yttre södra port och upp till korset och kapellet och näst östan reparbanan.” Inte särskilt användbart för den som ville hitta dit.

Men det verkade heller inte vara meningen, för när ett förslag kom 1723 att sätta upp namnskyltar på husen och göra en förteckning över husen varnade många för att en främmande då snabbt “kunde räkna ut hur många hus som fanns i staden”. Vilket ansågs olämpligt ur försvarssynpunkt.

Fortsätt läsa “Stockholms mödosamma väg mot storstad – med riktiga gator och trottoarer!”
Kungsträdgården inför 700-årsjubileet

På 1900-talet blev Kungsträdgården folkets Kungsan – och mycket folk har det samlats där.

Ordet Kungsan dyker upp i tidningen 1956 i Hagge Geigerts “Varieté Kungsan – Kungsträdgårdsprogrammet som även skulle ut till några landsortsstäder”. Och i juni 1957 radar Kar de Mumma upp exempel på hur allt blir allt sämre (redan då!), bland dem att Kungsträdgården har blivit Kungsan.

1953 var det dags för Stockholms pampiga 700-årsjubileum. Det inföll egentligen året innan, eftersom den äldsta kända källan som nämner “Stockholm” är från 1252, men firandet sköts upp ett år för att inte krocka med Helsingfors sommar-OS 1953.

Fortsätt läsa “På 1900-talet blev Kungsträdgården folkets Kungsan – och mycket folk har det samlats där.”