I februari 1885 inkom till sign J.B.Ws DN-spalt “Hufvudstadens arbetare” en brevfråga :

Vad har Stockholm att bjuda en ung och rask arbetare?
Till- eller avråder ni honom att begiva sig hit?
N.N. Timmerman /N.N. Murare /N.N. Skräddare

SVAR: En hövlig fråga betingar ett hövligt svar, vilket följer här. Var och en som har ett par friska och starka armar blir i Stockholm erbjuden arbete med en lön som ibland är högre, ibland lägre än den som erbjuds i landsortsstäderna. Den ogifte arbetaren kan få sin mat billigt, billigare än i vissa landsortsstäder – även om den på torg och i bodar är något dyrare.

Med bostad är det värre. För ett eget rum måste man räkna med att betala mellan 12 och 18 kronor i månaden. Men de arbetare som aldrig skriver, sällan läser och inte sätter så stort värde på ett fridfullt hem kan packa ihop sig 5-6 stycken i ett rum. Då krävs förstås ett av den större och dyrare sorten.

Det är tydligt att arbetaren i Stockholm är viktig och eftertraktad av många. Han hinner knappt hit förrän 60 goodtemplarloger och ett tjog andra livskraftiga föreningar ropar till honom: “Kom till oss och svär den absoluta nykterhetens fana, så är ni trygg!”

Samtidigt lockar bortåt 200 krogar: “Den är en karl som kan tåla ett glas. Kom till oss! Här fås märg i benen!” Och krogarna ligger märkvärdigt nog just där arbetaren har sin väg och de är öppna hela dagen: Lyckas de icke fånga honom om middagen så tar de honom nog om kvällen.

I slutet av 1883 hade 160 lokaler rättighet att servera öl utan inskränkningar, medan 369 endast fick sälja alkohol tillsammans med mat. I praktiken gjordes dock ingen skillnad, utan öl serverades till både matgäster och andra – även i polisens närvaro. Så är det inte landsortsstäderna, och nu lär en av stadens mest nitiska nykterhetsföreningar ha beslutat att ge ut en förteckning över lokaler som får servera öl endast till spisande gäster, och sedan se till att författningen blir åtlydd – med eller utan polismyndighetens biträde.

Andra som är ute efter arbetarens pengar är Stockholms sparbank, som arbetarna har noga reda på, och postsparbanken, som de så lite känner till, samt andra banker och sparkassor som alla säger samma sak: “Sätt in ert överskott, en tio-öring då och då ger er en gång oberoende och därmed aktning och anseende. Hit med tio-öringarna!”

Även varietéer, panoramor, “lyckans stjärna”, “Kasper” på Djurgården och närmare 600 ölställen tycker väldigt mycket om arbetarens krona och tio-öring: “Har man icke mer, så vad betyder en sådan bagatell? Tio öre kan man ju både ha och mista.”

“Tänk på din skapare i din ungdom!” är budskapet från 64 kyrkor, kapell och gudstjänstlokaler som varje vecka uttalar nådens, tröstens och varningens ord i allraminst 175(!) predikningar och andliga föredrag: vår lutherska statskyrka, frikyrkliga lutheraner, baptister, metodister, separatister, mähriska bröder, judar, romerska katoliker, grekiska katoliker, reformerta, swedenborgare, irvingianer, sjunde-dagsadventister, första-dagsadventister, positivister, mormoner, samt frälsningsarmén.

Om vi multiplicerar 175 predikningar med 52 veckor och lägger till 5 per hundratal för högtider, fester och allmänna möten får vi det ansenliga antalet 9555 predikningar på ett år. Så om den unge mannen från landsorten inte hittar till himlen så beror det sannerligen icke på bristande ledning.

En ung man har i Stockholm talrika tillfällen både till utbildning och förslöande nöjen: å ena sidan erbjuds kurser och föreläsningar vid arbetareinstitut, arbetareförening och aftonskolor, å den andra lockar Berns, Blanch och Strömparterren med supning ackompanjerad av förledande gratismusik.

Härtill kommer teaternöjen, som kan vara bildande och förädlande, men också simpla och demoraliserande. Enligt all erfarenhet brukar det dock sällan vara teatrarna som mest frestar den unge arbetaren från landsorten att förslösa sina penningar.

Den unge mannens framtid kan gestalta sig på olika sätt. Å ena sidan kan han, med snygg dräkt och städat skick, vid god hälsa och gott humör skapa sig ett vackert bo – om än litet. En god maka, förhoppningsfulla barn, redbarhet och anseende samt en fridfull ålderdom. Å andra sidan kan han iförd trasor, med röd näsa och skröplighet av många slag, hotas av en dyster tillvaro med Grubbens eller Dillströms inrättning lurande i bakgrunden.

I verkligheten kan det förstås inträffa att den redlige och ordentlige råkar ut för olyckor och sjukdomar och att slarvern har en oförskämd tur, men detta brukar vara undantag.

Så till svaret på er fråga: Avråder vi er från att komma hit?

Visst icke – klok man råder sig själv: Är ni en svag stackare? Stanna hemma – eller kom hit och bli dillströmmare. Men om ni vet vad ni vill och har förmåga att bekämpa frestelserna kommer ni nog att ha framgång – både här och på hemorten.

Nu kan ni fatta ert beslut, ty ni vet vad Stockholm har att erbjuda.