Katarina Norra skola byggdes 1895 och var en av de första skolorna som utrustades med skolbad. I mitten av 1800-talet hade man insett att renlighet var viktigt för hälsan, men många hem hade dåligt med tvättmöjligheter. Nu kunde barnen i skolan få lära sig hur man sköter den personliga hygienen – både praktiskt och teoretiskt.

Det allra första skolbadet fanns sedan vårterminen 1891 i Storkyrkoförsamlingen, i slutet av samma år följt av Kungsholms skola och Johannes skolhus vid Roslagsgatan. Och några år senare kom Katarina nyaste skolhus vid Tjärhovsgatan, vars bad hade vit kakelbeläggning, vilket gjorde det lättare att hålla rent.

Badet i Katarina var dessutom större än tvättbaljorna i Storkyrkoförsamlingens folkskola och de små cementbassängerna i Kungsholms – så grådaskiga att man inte kunde urskilja om de var smutsiga eller rena. I Norra Katarina fanns förutom bassäng tvagningsrum med 24 små badkar i rad samt 20 runda handfat. I badkaren har sedan dess generationer skolbarn från olika skolor skrubbat varandras ryggar innan de fått gå i bassängen för att lära sig simma.

Bilden ovan: Katarina Norra skola 1910,
fotograf okänd (CC-BY) via Stockholmskällan.

I Klara och Jakobs skolor fick skolbarnen under vintern istället bada i allmänna badhus, i regel var tredje eller fjärde vecka. Barn med utslag eller andra åkommor läkarundersöktes före badet, och första terminen undersöktes i Kungsholms skola 40 barn, varav 20 sedan inte fick delta i badandet.

I mitten av 1800-talet hade man även insett att mätta elever klarade sig bättre i skolan. Vissa skolor erbjöd de fattigaste barnen gratis skolmat, ofta bestående av en portion gröt och mjölk, senare tillkom soppa.

Enligt en undersökning från 1908-9 var vart sjätte barn i Stockholm undernärt. I november 1908 skriver DN:

Många av våra skolbarn svälter, och gratisbespisning måste i betydlig grad utökas. De senaste tio-tjugo åren har visserligen en storartad allmän och enskild välgörenhet utövats mot de fattigaste barnen, men de allra flesta får middag på allmän bekostnad bara varannan dag – och i hemmet bara kaffe och en smörgås.

I nuvarande dåliga tider griper nöden kring sig bland de sämst ställda. De initiativ som nu tas måste hälsas med glädje.

Redan i slutet av november hade DNs upprop skrivits på av 120 “hjälpare”, en givare hade skickat in 1000 kronor, men vanligen betalade man 5 – 50 kronor. En del familjer antecknade sig för ett barn 3- 4 dagar i veckan, andra ett eller flera barn varje dag. Flera restaurangägare tog sig an 4-5 barn. I Katarina norra fick 200 barn mat varannan dag, men ytterligare 114 barn skulle behöva bespisas, därav 46 av “särskilt trängande skäl”.

DN gjorde bildreportage vid Katarina Norra: Bilden visar Katarina norra skolas bespisningssal med barn som nu får varm mat en gång varannan dag, men så innerligt väl behövde få det varje dag. Hjälp dem och de många som inte alls fått vara med. Ni kan icke öva en vackrare barmhärtighet än genom att ta en av dem som er skyddsling och låta honom äta sig mätt vid ert bord.

Bleka och klena ser de ut, men alls icke betryckta och nedslagna. Men vad de äter! Läraren berättar hur en liten blek pojke kan äta tre portioner efter varann, var och en tillräcklig för att mätta en fullvuxen karl. Men så får han också endast tre lagade mål mat i veckan.

Överläraren hoppades nu att den burgna familj som tecknat sig för att mätta ett barn även skulle se till att det inte fryser. Eftersom skolan knappt hade medel att lindra den allra mest skriande nöden fick varje lärarinna i sin klass utse ett par mest behövande: “Om vi lät föräldrarna begära mat för sina barn skulle vi bli överlupna med ansökningar som vi ej kan bevilja.”

Kungsholms folkskola har redogjort för exempel på behövande barns omständigheter, tidningen gör en “axplockning”:

• Olof har en tvåårig bror, hans far har varit arbetslös i 8 månader och bara fått arbete enstaka dagar. Modern är klen och väntar tillökning.
• Signe har mycket klena lungor. Modern är ofta borta och skurar och då får Signe och hennes två syskon ingen lagad mat, utan får reda sig själva.
• Lille Oskars far har inget arbete, och modern är rymd. Så gossen får nästan svälta.
• Elsas mor är fabriksarbeterska och ska ensam försörja sig och sin flicka på 15 kronor i veckan. Hon är borta från 5 på morgonen till 7 på kvällen, och flickan får klara sig med endast litet kall mat.

Artikeln avslutas:

Att barn inte får något alls att äta tillhör undantagen – men i tusentals fall får de otillräckligt, och oftast bara kaffe och bröd. Sådana barn skriker inte av svält, men de blir bleka och håglösa, dåliga skolbarn och senare dåliga medborgare.
Med vår sjunkande nativitet har vi icke råd att låta oss på detta sätt åderlåtas.