Träsket - målning

Stockholms Stora Träsk: Först fiskrik insjö, sen dynghög, till sist en del av stan

Sommaren 1893 stod landskapsmålaren Axel Fahlcrantz i en bergig utkant av stan, ungefär vid nuvarande Eriksbergsplan, och tittade norrut över det obebyggda Träsket – en utfylld sjö mellan Odengatan och hörnet av Tegnér- och Birger Jarlsgatan.

Ovan syns tavlan han målade. ”Öster om Eriksberg” finns på Stockholms stadsmuseum. (Bild via Stockholmskällan , CC-BY). Kyrkan är Sankt Georgios kyrka i hörnet Odengatan–Birger Jarlsgatan, och på höjden till vänster om den syns Vanadislundens första vattenreservoar, som togs i drift 1879.

Träsksjön var en gång en av Stockholms största insjöar (en annan var Fatburssjön på Södermalm). Vattnet kom från höjderna runt omkring och rann ut genom Träskrännilen, oftast kallad Rännilen, som mynnade i Ladugårdslandsviken (nuvarande Nybroviken) som då norrut sträckte sig ända till trakten av Jakobsbergsgatan.

Sjön kallades även Kattrumpesjön och var en rest av en gammal förbindelse mellan Brunnsviken och Nybroviken. Under 1700- och 1800-talen användes sjön för stadens avfall och latrin, och genom landhöjning och igenfyllningar blev Träsket allt mindre. Åren 1879-1884 fylldes sjön med sprängsten från byggena vid Tyskbagarbergen, och den slutliga igenfyllningen av det som då kallades Träskängen gjordes på 1890-talet, när marken höjdes i nivå med Roslagsgatan.

På den här nutida kartan har man ritat in Stora Träsket från 1805.

Stockholms träsk - karta
Av I99pema, CC BY 3.0 via Wikimedia Commons

Fotot nedan visar utsikten från Eriksbergsområdet år 1909. I förgrunden syns den kåkbebyggelse som snabbt vuxit upp på det tidigare träskområdet. Bostadsbristen var enorm: Under 1800-talets sista decennium hade Stockholms befolkning ökat från ca 250 000 till ca 320 000 personer.

Till vänster syns det nya stora skolpalatset Norra Real på Roslagsgatan, som stod färdigt 1891, och bakom de nybyggda hyreskasernerna anar man Vanadislundens vattenreservoar. Till höger i bild ligger Sankt Georgis kyrka (densamma som på målningen överst).

Träsket - foto 1909
Foto: Heimer, Oscar 1909 (CC-BY) Stockholms stadsmuseum via Stockholmskällan

En av dem som skildrat det hårda livet i Träsket är Wendela Hebbe, som kallats Sveriges första kvinnliga journalist och är mest känd för att ha skrivit de första svenska socialreportagen. Hebbe bedrev vad vi idag skulle kalla kampanjjournalistik: Hon besökte de utsatta i deras hem och startade insamlingar för att hjälpa dem hon skrivit om. Ofta uppgavs de nödställdas adress så att folk kunde komma hem till dem med förnödenheter, och i artikeln om mor Brita beskrivs hur hundratals givmilda trängdes i de branta trapporna till hennes bostad. Man kunde också lämna sitt bidrag på Aftonbladets kontor i Gamla stan.

Ett av dem, ”Arbetskarlens hustru” från 1846, börjar med att journalisten följer två trasiga barn som leker bland bergen och de betande getterna vid Träsktorget (nuvarande Birger Jarlsgatan). Barnen bodde med mor, far och en döende lillasyster i ett eländigt litet trekantigt rum, som de delade med en fattig ”arbetsmänniska”, som familjen inhyst för att få hjälp att betala hyran. Dessutom sov en hemlös kvinna på skrinet.

Bilden visar kåkbebyggelsen vid Stora Träskgatan 1895, (fotograf okänd, CC-BY, Sthlms stadsmuseum via Stockholmskällan.)

Träskgatan - foto 1895


Packaretorgsviken, som i folkmun även kallades Katthavet, var en vik i västra delen av Ladugårdslandsviken. 1830 lades den igen och på dess plats uppfördes 1852 Berzelii park. Om den skriver PA Fogelström i sin bok “Ur det försvunna”:

Katthavet, nu Berzelii park, var en allmän begravningsplats för katter. Där mynnade (södra) Rännilen, kallad Kattrumpeån, som förde med sig orenlighet från trakten. Mitt i sörjan fanns en klappbrygga där man tvättade kläder. Mellan Packaretorget (nuvarande Norrmalmstorg) och Nybron låg stora sopupplag, och under bron höll uteliggare till, ibland drogs några av dem fram döda.

Vid mitten av 1800-talet var förfallet fullständigt.

Livet kring Träsket skildras även i skriften

STOCKHOLMS-MYSTERIER:
Taflor ur mörderskan Julia Kristina Bomans lif
af Pehr August de Maré
Med mörderskans porträtt

Den gavs ut i 10-öreshäften, varje häfte avslutas med cliffhangern: “Nästa häfte utkommer om några dagar”. Men utgivningen verkar ha avbrutits på sidan 95, innan historien var avslutad – och tyvärr innan det aviserade mordet ännu begåtts. Många andra brott beskrivs dock i detalj, liksom hur hjältinnan gång på gång oförskyllt råkade illa ut – från att föräldralös hamna hos kriminella fosterföräldrar i en ruskig miljö, bli oskyldigt misstänkt för barnamord, och fram till att hon 1879 mördade sin styvmor med yxa.

Alla Julias svårigheter verkar ha sitt upphov i hennes barndomsmiljö, Träsket, som Stadsmuséet har gjort en kort video om.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.