The Stomatol Story – och några andra av Stockholms klassiska ljusskyltar

När den första, ångdrivna Katarinahissen 1933 skulle rivas flyttades Stomatolskylten till Klevgränd 1B, ovanför Stockholms sjömanshem. Där är skylten fortfarande kvar och 2019 hälsade SvD på hemma hos mannen som bor i vindslägenheten under den. Genom takfönstret syns skyltens “S”, men lamporna är som tur är riktade så att de inte lyser in i lägenheten.

Stieg Trenters TV-serie ”I dag röd” utspelar sig i den lägenheten, även om inomhusscenerna är tagna någon annanstans, där det inte är snedtak.

Den första Katarinahissen byggdes 1883, och Stomatolskylten sattes upp på den 1909. Det var en sensation: 1912 hade endast ett av fem hushåll el, och skyltens effekt blev extra stor eftersom staden till största delen låg mörk på kvällarna. Några liknande skyltar fick avslag av byggnadsnämnden, enligt stadsarkitekt Salin kunde de moderna ljusreklamskyltarna ”förstöra intrycket av den vackraste byggnad”.

Men i november 1923 verkar man ha vant sig. På en helsida med en stor teckning av Stomatolskylten skriver SvD att ljusreklamen bidrar till att befästa intrycket av storstad, och “Stomatol-Rakin-reklamen på Katarinahissen, denna lysande idé med tandborsten och den utrinnande skära krämstrimman, hör redan till stadsbilden”.

Glödlamporna som användes i Stomatolskylten utkonkurrerades på 1930-talet av neonrör, som möjliggjorde mera avancerade skyltar. Den nyheten stötte också på motstånd. 1928 skrev man i SvD om den nya belysningen:

Neonljuset är aggressivt, man får dess linjer inristade på näthinnan, så man ser ingenting annat på flera minuter, om man varit så oförsiktig att titta rakt på det. Vackert kan man inte säga att det är, däremot kanske lustigt och storstadsmässigt.

Stomatolskylten är Sveriges första rörliga ljusreklam, och den fungerar fortfarande. Skylten har 1 361 25watts glödlampor, färgade i rött, gult och vitt, som byts ut en gång om året.

På vykortet från tidigt 1900-tal ser man den första Stomatol-skylten, som bara bestod av texten “Stomatol”, senare kompletterad med borsten och tandkrämen.

Katarinahissen med Stomatolskylt
Unknown author ca 1909 (Public domain) via Wikimedia Commons
Katarinahissen med nyare Stomatolskylt
Gustaf W. Cronqvist 1933 (Public domain) via Wikimedia Commons

På bilden från 1933, kort innan skylten togs ner, ser man överst en målad Stomatolskylt (som inte följde med till den nya platsen) och därunder glödlampsskylten, med tandborste (som inte syns särskilt bra i dagsljus.)

Skylten har varit släckt vid ett antal tillfällen, exempelvis under båda världskrigen. 1963, när husen vid Klevgränd bytte från likström till växelström, förblev den släckt ända till 1972. Samma år renoverades den, eftersom den var i mycket dåligt skick.

1981 släcktes skylten åter, denna gång eftersom man inte hade råd att reparera det utslitna elsystemet. Men när skylten fick en viktig roll i ovannämnda TV-serie gjordes en provisorisk reparation. Sen 1985 ägs skylten av Cederroth, som även äger varunamnet Stomatol, och ger kontinuerligt underhåll. Man har byggt upp ett lager av de numera sällsynta glödlamporna.

Riktigt säker kan man inte vara, eftersom skyltar inte kan skyddas med K(ultur)-märkning, men nuvarande ägare har i flera intervjuer sagt att den välkända skylten ska få vara kvar även i framtiden.

22 november 2009, då skylten firade 100-årsjubileum, ägnades en halv dag på Stadsmuseet i Stockholm åt Stomatolskylten.

Några av de välkända neonskyltar som inte längre finns kvar.

DUX-skylten var Europas största ljusreklam när den 1960 tändes på den nybyggda första Hötorgsskrapan. Det var meningen att alla fem skraporna skulle förses med elektriska reklamskyltar, men skönhetsrådet satte sig på tvären efter den första. 1983 togs DUX-skylten ner för helrenovering, och politikerna tyckte att det gick lika bra utan, men radiofirman såg till att den renoverade skylten kom upp igen.

1994 togs den dock ner för gott, och nu är alla Stockholms “fem trumpetstötar” reklamlösa.

DUX-skylten vid Hötorget
Holger.Ellgaard, (CC BY-SA 3.0) via Wikimedia Commons

Pommacs bubblande champagneglas vid Stureplan tillverkades troligen i slutet av 1930-talet. Flaskan var 6,5 meter hög med en blålysande neonkontur, och genom den gick en röd textslinga: “drick väl avkyld“. Flaskan hade en kontur enbart på vänstra sidan, inte bara av estetiska skäl utan även för att slippa dra konstruktionen tvärs över två fönster.

Själva finessen var förstås champagneglaset med (Pommac)bubblor som steg mot himlen. Glaset hade gröna konturer och pommacgult innehåll, och bubblorna var tillverkade av blinkande lampor.

Pommac-skylt vid Stureplan
Håkan Trapp 1963 (Public domain) via Wikimedia Commons

Spargrisen vid Gullmarsplan var reklam för Stockholms Sparbank och monterades 1952 på den norra gaveln av hörnfastigheten Gullmarsplan 1, även kallad “Gullmarshuset”. Till höger om Sparbanks-eken trillade med jämna mellanrum sju slantar ner i grisen genom att de tändes en och en med hjälp av ett programverk (ungefär som Tuloskyltens tabletter).

Skylten på Gullmarsplan blev snabbt folkkär och syntes långt över Johanneshovsbron, men togs ner i slutet av 1980-talet i samband med att banken bytte namn.

Sparbanksgris vid Gullmarsplan
Unknown author, (Public domain), via Wikimedia Commons

Och några klassiska ljusskyltar som överlevt – än så länge

Tuloskylten monterades 1955 på chokladfabriken Thules fastighet vid S:t Eriksbrons södra fäste. Först fanns där texten “Tag alltid Tulo” samt ljusdekorationer och två björnar som höll i en klocka. Det är borta nu, 1958 tillkom istället de nio halstabletterna som trillar ner för fasaden genom att de tänds en i taget.

Skylten har flera gånger med nöd och näppe klarat sig från att plockas ner. När den på 1990-talet gick sönder ville den nya ägaren Cloetta inte betala reparationerna – förrän efter stor mediauppmärksamhet och visst hot om godisbojkott (samt bidrag från Stockholms kulturnämnd). Under Vattenfestivalen 1996 kunde den tändas igen, och 2011 vann den med nästan 50 procent av rösterna tävlingen “Lysande skylt” som Stockholms snyggaste klassiska neonskylt.

Men 2021 var skylten i fara igen. Cloetta ville inte finansiera renovering, eftersom varumärket Tulo inte längre användes, men ändrade sig även denna gång efter uppmärksamhet i lokalmedia.

Tuloskylt
Holger.Ellgaard (CC BY-SA 3.0) via Wikimedia Commons

Holger.Ellgaard, (CC BY-SA 3.0) via Wikimedia Commons

NK-klockan var på sin tid Europas största roterande skylt. På den ena sidan syns NK:s logotyp i grönlysande neonrör, på den andra en rödlysande klocka.  Ett litet kuriosum: Strax före jul 1924 tände NK Sveriges första neonskylt utomhus, på fasaden mot Hamngatan. Skylten var illröd och syntes över hela Kungsträdgården och Norrmalmstorg. Det påstås att folk ringde efter brandkåren när det röda skenet reflekterades på kringliggande fasader.

NK-klockan monterades 1939 på det väldiga Telefontornet, som syntes över hela stan och där alla stadens 4000 telefontrådar löpte samman. När tornet skulle rivas togs klockan ner och fick i slutet av 1953 sin nuvarande plats på en 25 meter hög mast på NK:s tak.

År 1983 togs klockan ned för renovering och 2012 byttes de 92 meter långa neonrören ut mot LED-teknik.

Telefontorn med NK-skylt
Fotograf: Hans Nyrén 1952 (Public domain) via Wikimedia Commons

DN-reklamskylt detalj
Holger.Ellgaard, (CC BY-SA 3.0) via Wikimedia Commons

DN-skylten sitter sedan 1964 på DN-skrapan och gör reklam för både Dagens Nyheter och Expressen, som då hade sina redaktioner i huset. På 80 meters höjd syns den över stora delar av Stockholm.

Till skillnad från andra skyltar är denna integrerad i byggnadens fasad och består av 14 bokstavsblock som roterar runt sin vertikalaxel, så att de växelvis visar orden “Dagens Nyheter” och “Expressen”. (Se detaljbild).

DN-skrapan med reklamskylt
Holger.Ellgaard, (CC BY-SA 3.0) via Wikimedia Commons

Och så: STILL GOING STRONG:
Stomatols glödlampsskylt!

Landets äldsta rörliga ljusreklam fortsätter att lysa upp staden med sina glödlampor – numera neddimmade för att minska elförbrukningen.


Bilden högst upp: Stockholms ljusreklam 1945, av Gunnar Herbert Lundh
(Public domain via Wikimedia Commons.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.