1957 var året när linjerna kopplades ihop till en RIKTIG T-bana!🚉

Aftonbladet skrev entusiastiskt: “Proppen i pulsådern borta. Det tekniskt kanske svåraste problemet i hela T-banebygget löstes med att ”trafikströmmen gick under Strömmen”. T-banorna i norr och söder förenades till Stockholms pulsåder. Alla i Storstockholm blev nära grannar, ”sovstädernas” isolering upphörde.

Inför invigningen var 1900 personer bjudna till det största kalas som någonsin hållits i Stockholm, skriver SvD – en bullrig folkhemsfest med ingenjörer, verkmästare, förmän och arbetare, ett statsråd och ett antal honoratiores. Vid tre honnörsbord i mitten av perrongen, bakom chokladautomaten och pressbyrån, satt ett 40-tal utländska gäster från London, Moskva, Leningrad, Berlin, Paris och flera amerikanska städer.

Ur SvD

Spårvägsmännens musikkår spelade upp, tåget tutade, och 8 tunnelbanevagnar rullade in med maten. Det hurrades för det stora och märkliga arbete som fullbordats, där världens experter hade kunnat dra lärdom av metoder som här prövats för första gången.

Borgarrådet Berglund inledde talen med att tacka alla som hjälpt till: I tunnelbanebygget har arbetsinsatser gjorts som fordrat hjältemod. Fem arbetare har fått sätta livet till, vi hedrar deras minne genom att bevara det. Ombudsman Rydén påminde om de ibland orimliga kraven på arbetsprestation som även gjort att flera blivit invalidiserade – i synnerhet under slutspurten. En dammolycka vid Tegelbacken hade turligt nog inträffat strax efter att arbetarna gått för dagen.

Sen drog överbanmästare Bergström, rallare av den gamla stammen, historien om hur telefonledningarna en gång sammankopplats så att arbetskontoret förväxlades med pastorsexpeditionen i Solna och fick förfrågan om ett barndop. “Det skulle nog gå för sig, om vi bara hade attiraljerna framme” svarade vakthavande tjänstvilligt.

Alla som var med på den underjordiska banketten fick friplåtar till dagen “T” och en tunnelbanevagn i miniatyr.

T-banesprängarnas bord, (DN)

Sista gästen på T-banans brakskiva var nattvakten Gunnar Nylander, som knappt fått i sig sista tuggan förrän porslin, bordduk och bord försvann. När han reste sig försvann även stolen, och Spårvägens städpatrull om 20 man kunde sätta igång med storstädning inför söndagens invigning. Senast 08.30 på söndagsmorgonen skulle både övre och nedre plattform vara befriad från alla spår av festen. Före sitt nattarbete hade även städarna fått en särskild invigningsmiddag, tillsammans med parkeringsvakter, garderobiärer och tekniker.

Städning inför invigningen, Lantz, Gunnar, SvD (CC-BY) Sthlms stadsmuseum via Stockholmskällan

Den 24 november invigde konung Gustaf VI Adolf sammanbindningen av tunnelbanan Slussen-Hötorget genom att klippa bandet framför invigningståget. Bilden högst upp på sidan togs av Tore Burnäs, SvD (CC-BY), via Stockholmskällan. Observera invigningstågets blågula fanor och nummerplåt med dagens datum. Till vänster om konungen står drottning Louise och till höger borgarrådet Helge Berglund. Och det verkar vara Marianne Höök från SvD som kikar fram bakom kungen och oroar sig för hur det går med klippandet. (Mer om det längre ner.)

Invigningen började med att kungen omedelbart vid ankomsten till den nya stationen lämnade både uppvaktning och drottning för att kolla in och ställa frågor om en originell pelare, sammansatt av flisor. “Gamle kungen” var ju mycket intresserad av arkeologi. (Pelaren visade sig vara hopplockad av gatsten och slaggbitar från Italien och Sverige.)

Därefter startade rulltrappan åt fel håll, så att drottningen höll på att stå på öronen. Och kungen hade vissa problem med det blågula bandet han skulle klippa: Först hade ingen någon sax(!), sen visade sig bandet ovanligt knepigt att få av (det ryktas att han fick hjälp av drottningen). Men annars gick allt planenligt.

Bild från DN

Och sen åkte kungaparet premiärturen från Centralen till Slussen. Spårvägschefens son, som hade lämnat blommor till drottningen, fick följa med – lite blyg, men ändå glad i sin finrock.

En timme efter att konungen klippt av bandet för det första invigningståget öppnade den genomgående tunnelbanetrafiken för allmänheten. För att undvika trafikkaoset vid den västliga T-banans invigning 1952 åkte denna gång åttavagnarståg i treminuterstrafik mellan Johanneshov och Alvik ända till klockan 19. Förra gången hade man dessutom upptäckt att tusentals ungdomar åkt fram och hela dagen på samma biljett.

När klockan var 19 hade 70 000 personer passerat Centralens spärrar. Dagen då sammanbindningsbanan under Strömmen öppnades för allmänheten kallades Stockholms definitiva steg in i storstädernas krets, och en 15-årig blivande bilmekaniker från Döbelnsgatan sammanfattade dagens intryck medan han kammade sin lugg: “Snyggt!” 

Men gamla fru Hägge tänkte fortsätta att åka buss, hon gillade inte rulltrapporna och tyckte att Centralen var för stor och rörig.

Svenska Dagbladet presenterar sitt stora T-banenummer:

Här berättas om hur tunnelbanan blev till och Stockholm blev Stor-Stockholm. Bland mängden av fakta kring det största trafikbygge som Stockholm någonsin gett sig på glöms inte heller idyllen och mystiken i den stockholmska T-banans kakelblanka stationer. Det rapporteras även från världsstädernas jättelika trafikmaskinerier.

En av dem som den dagen åkte tunnelbana för första gången i sitt liv (och möjligen alltså var med på kortet ovan), var Marianne Höök. Journalisten och kåsören, som kallats en av landets vassaste pennor under 50- och 60-talen, beskriver i tidningen en spännande resa där man ”med trenchcoatkragen uppfälld gav visioner av Tredje mannen-mystik” och där ”bleka unga älskande i stationen under Kungsgatan påminde om bristen på uppvärmda samlingsplatser i det kalla Norden”. Tunnelbanestationen  i Konserthuset var en ”spännande plats med osvensk piazzastämning av utomhus inomhus och fräsch doft av frukt och färskt bröd från de sjufalt välsignade butikerna. Det är en trygg och välmående folkhemsdoft.”

Här får man följa hur tunnelbanelinjerna växte fram ända från 1933 till 2018:

I SvDs specialnumret fanns förstås massor av T-banemärkta annonser.  Så här kunde det se ut:

Del av annons för Kohlswa, som levererat tunnelbanans koppel i samarbete med AEG.

MeethsÖverdelen av en helsidesannons med  tjusiga modeteckningar

Ströms shop i själva T-banestationen var lätt tillgänglig och hade dessutom öppet varje dag ända till klockan 10 på kvällen!

Och så kära gamla Ålle, som hoppas på ”mindre irritation och mera fritid” nu när tunnelbanan kommit. Och i överdelen av en stor annons visar upp sin klocka, som fortfarande finns kvar, och 2017 vann Stadsmuseets årliga tävling ”Lysande skylt”, med motiveringen:

”Åhléns tidkula lyser sedan nyårsafton 1942 upp Skanstull. Den drar blickarna till sig med lysande urtavlor och en neonröd 4,5 meter bred ljusring, toppad med en dalahäst. I december fyller tidkulan 75 år.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *