Lokattens trappor har varit stängda sen 70-talet, eftersom de var i så uselt skick. Men nu, i slutet av 2023, är de på gång igen – efter 50 års paus.

Krogen Lokatten, som trapporna fått sitt namn av, låg vid Stadsgårdens förnämsta hamnplats, och redan på 1600-talet fanns trätrappor därifrån och upp mot Katarinaberget. Området kring Slussen var då hjärtat av Stockholm. Båttrafiken var väsentlig för staden, och det var viktigt att kunna ta sig nerifrån hamnkvarteren upp till Södermalm. Stampubliken var sjåare och sjömän från världens fyra hörn, men krogen har även besökts och besjungits av Carl-Michael Bellman.

I Fredmans epistel nummer 77 beskrivs krogskylten och miljön i slutet av 1700-talet: Angående Jungfru Sophia på Lokatten och om något som passerat.

Klang mina Flickor! se skyarna glimma,
Stjernorna försilfra båd vatten och land,
Månan i molnet sin guldgula dimma
Kastar öfver klappträn och såar vid strand;
Lokatten lyser med tassar och klor,
Skylten på stången, den knarkar och hviner,
Och guldgramanen uppå Krögar-Mor,
Glittrar kring Mössan och skiner.

Skylten försvann småningom, och med den namnet på krogen. På 1870- och 80-talen talade folket i Stadsgården om Skräddarns eller Fagerbergs krog efter siste krögaren där, en tidigare skräddare. Efter 1888, när huset intill stod klart, flyttade spritserveringen dit, och den anrika krog som blivit känd som Bellmans Lokatten blev under sina sista decennier fröken Hellmans nykterhetscafé.

På bilden av Lokattens krog på Bellmans tid syns Lokattens trappor i det mörka prånget till vänster .

Trapporna kallades ursprungligen Munckens efter byggherren, Petter Munck, som vid slutet av 1600-talet lät anlägga denna genväg mellan Stadsgården och sitt glasbruk uppe på Stora Glasbruksgatan, nuvarande Katarinavägen. Carl Michael Bellman talar om Munckens “trapplösa trappor” – de sägs inte ha varit helt lätta att använda.

Av alla de gamla trapporna i Stadsgården levde Lokattens dock kvar längst: De revs först i oktober 1911, samtidigt med den gamla kroglokalen. Då uppfördes där nämligen Saltsjöbanans nya station, och den nya trappan byggdes som en del av den.

SvD skrev nostalgiskt: Intill de trapporna, med adress Stadsgården 22, låg den gamla krogen Lokatten, så lysande skildrad i Fredmans epistlar. Huset stod kvar ända till i somras, men har från gammalt Bacchitempel i Bellmansk anda övergått till ett nykterhetsvärdshus, och det var det som nu försvann. Södermalm – trappornas stad – har i enlighet med samtidens mera knäsvaga ideal blivit de stora uppfartsvägarnas och hissarnas.

Nu har man intill och ovanför järnvägsstationen uppfört en ny provisorisk trappväg som leder upp till de förenade Glasbruksgatorna.

Lokattens tempel har ramlat, de trappor där dess hjältar gick upp och neder har murknat och rivits bort planka för planka. Det är bara minnena som ej kan rivas bort, namnet som ej kan murkna, kulturbilden från Fredman som ej ramlar.

1914 fick alltså Saltsjöbanans station Stadsgården ett nytt pampigt stationshus och kontor. Här fanns förstås expedition, biljettförsäljning, tidningskiosk, väntsal, toalett och bagageinlämning, men även godsmagasin och bolagskontor, samt på sjätte våningen en direktörsbostad. Insprängt i Katarinaberget fanns ett godsmagasin med förbindelsegång genom berget till godsexpeditionen kontors- och bostadshuset.

Nya Lokattens trappor gick mellan banans perrong och Katarinavägen. Trappan och tillhörande utsiktspaviljong är nu blåmärkta av Stadsmuseet, och har alltså synnerligen höga kulturhistoriska värden. Bilden nedan visar hur det såg ut nybyggt.

Saltsjöbanans station låg dock kvar där bara till 1936, då den flyttade längre västerut till Station Slussen. Huset såldes 1938 till Sjömanskyrkan Stockholm och är numera känt som Sjömansinstitutets hus.

Och nu kan man på Stockholms stads informationssida Stockholm växer följa bygget av nya Slussen, där Lokattens trappor ska bli en del, och bland annat förses med en hiss för stockholmarna, som blivit ännu knäsvagare sen 1911.

När renoveringen började hade det börjat växa små träd i trappan. Alla stenar måste plockas ned och märkas upp för att kunna sättas tillbaka på sina platser när de iordningställts. Under arbetet hittade man en hälsning från en murare, som signerat sitt verk i november 1912 – och gjorde likadant. På en hemlig plats i väggen finns nu en dagstidning och signaturer från dem som jobbade här 110 år senare.

Här visas lite av renoveringsarbetet.

Till sist några notiser från Lokattens trappor i början av 1900-talet.

I mars 1907 rullade 24-årige åkeriarbetare Carlsson utför Lokattens trappor. Han skulle bära i land en kolsäck från en pråm i Klarahamnen när han halkade, bröt högra benet och fördes i ambulansvagn till Sabbatsbergs sjukhus.

I juli 1907 beskrevs under rubriken “En blivande storstadsgata” hur man alldeles ovanför Lokattens trappor sprängde bort alltmera av berget för nya Katarinavägen. Sprängstenen och stenskrotet från arbetena fraktades i pråmar ut till Tegelviken för att där användas som fyllnadsmaterial.

Och det var inte bara på Bellmans krog det kunde bli fyllebråk med polisen. I maj 1909 rapporteras om en “våldsam brottning i Lokattens trappor”:

När hamnarbetare Jansson skulle föras till polisstationen misstänkt för fylleri slet han sig loss i Lokattens trappor, brottades med konstapeln och höll fast sig i räcket. Hamnarbetare Johansson försökte befria sin kamrat, slet först i bådas kläder och ryckte till slut konstapelns sabel ur slidan och försökte slå konstapeln med den. Denne fick släppa Jansson för att värja sig och råkade istället i brottning med Johansson, varpå båda föll omkull i trappan. Slutligen skyndade en civilperson till och hjälpte konstapeln.

Under tiden hade Jansson anhållits av en “tillstädeskommande polisman” – och omedelbart satt sig till våldsamt motstånd. Båda de tilltalade dömdes på torsdagen för fylleri och våldsamt motstånd, den ena fick böta 95, den andra 165 kronor.