1915 startade Gustav Pettersson en tapetserarverkstad, som tio år senare flyttade till Nytorgsgatan. Där ligger den ännu kvar, fast sen 1980 på andra sidan gatan, i ett gult stenhus med tjocka väggar och små fönster. Utsikten över Stockholms inlopp syns i en liten glugg mellan Stockholms minsta hus och en stor gammal klädfabrik.

Gustavs son hette Bengt och hans mamma tyckte att han skulle bli optiker, men det kände han inte för. Optikern fanns dessutom i “fel” del av stan, för Bengt var och förblev en riktig söderkis. Så direkt efter att ha gått ut Katarina Norra började han som lärling i pappans verkstad och småningom fick han mästarbrev.

Aldrig har han ångrat sitt yrkesval. Först i juni 2023 gick han slutligen i pension, 94 år gammal.

På 90-årsdagen var besökarna så många att arbetet ibland fick avbrytas – fast en del av dem blev sedan nya kunder. DN intervjuade jubilaren, som berättade att hans söner inte velat gå i sin fars fotspår utan blev plåtslagare respektive tekniker – “och det är ju bra att ha hjälp med att hålla bilen i trim”. För bil kör han fortfarande.

Hantverkskunnandet från 1915 förs ändå vidare, för sedan 2004 delar han verkstad med Pia Mills tapetserarateljé. Pia gjorde en gång sitt gesällarbete hos tapetserare Pettersson och nu jobbar de tillsammans med att klä om och restaurera gamla möbler till nytt liv. Ett av verkstadens få moderna instrument är kompressorn, som bryter lugnet när den går igång. På väggarna hänger de klassiska verktygen: hammare, tänger och skruvmejslar. Och den gamla symaskinen står centralt placerad på trägolvet.

På kontoret finns skrivbord och en telefon som haft samma nummer sedan 1915, fast några siffror har förstås lagts till under åren. Själv har Bengt en enkel telefon som man kan ringa till och från, och tycker det är ganska skönt att Pia tar hand om räkningar och kundkontakter – särskilt när kunderna skickar bilder via telefon.

Även efter pensioneringen fortsatte Bengt att jobba 8.30-16.00 fem dagar i veckan, med avbrott bara för fika kl 15. Sedan 1952 måste han åka in till jobbet från Hägersten, dit han flyttade eftersom det “efter kriget var lika ont om bostäder som nu”. 1953 gifte han sig med Inga, som han träffat på Vinterpalatset vid Norra Bantorget. Fem år senare skaffade de en liten stuga i Tyresö, som Bengt senare byggt ut till 50 kvm. Två söner, sex barnbarn och åtta barnbarnsbarn har det blivit under åren.

I 70-årsåldern blev han blev änkling, och det var nog mycket därför han fortsatte att arbeta.

Man måste ju ha något kul för sig, och här nere finns det alltid något att göra. Jag får väl sluta när Pia tycker att jag blir för gaggig.

I mitten av 40-talet, när Bengt Pettersson blev lärling, hade många hantverkare försvunnit från Stockholms stad. De flesta hantverksgårdarna och hantverkskvarteren, som en gång satte sin prägel på hela stadsdelar, var borta. Och i de stora rivningarna i början av 1960-talet försvann både hantverksgårdar och kvarter.

Men tapetserare Pettersson blev kvar.