Undervisning i Enskede läroverk 1950 av H Ronninger (CC-BY)
Stadsmuseet via Stockholmskällan

De som växte upp i Stockholms nya förorter med försöksskola 1945-65 bodde i nybyggda hus och gick i nya skolor, med gratis böcker och skolmat. Och alla – även de från hem “utan studievana” – gick nio år i skolan, med möjlighet att plugga vidare.

En av dem som tog studenten i Enskede läroverk vid Gullmarsplan var Gunnar Edander – mannen som komponerade musiken till bland annat Jösses flickor! Han var musikintresserad redan då: På bilden nedan spelar han 1961 på flygeln i Stora aulan. Den lärare som sitter närmast väggen är troligen Tofte Hylander, som undervisade i geografi och biologi.

En annan musikintresserad student var Gunnars klassis Åke Holmquist, som dagen före julaftonen 1961 svarade rätt på den svåraste Beethovenfrågan i TV:s Tiotusenkronorsfrågan. Senare blev han konstnärlig chef, musikadministratör, musiker (pianist) och författare.

Andra Enskedebor minns andra kändisar från förr. Ingemar Unge berättar i ”Paradiset under Globen” om sin uppväxt på Pelargatan, där även Rock-Boris (Lindqvist) bodde, liksom rocksångaren Jean Williams (som sjöng med the Shakers). Namnet är misstänkt likt Jerry Williams, men Jean var faktiskt först: Blivande Jerry Williams hette fortfarande Erik Fernström när han skulle efterträda Jean som bandets sångare. Man ville då att han skulle ta samma namn, eftersom det var välkänt (åtminstone lokalt), men unge Fernström vägrade – istället för “Jean” blev det då “Jerry” Wiliiams.

Skolan hade hunnit byta namn till Enskede gymnasium när en annan blivande konstnär gick där. Mats Nilsson växte upp med bluesbanden i Rågsved och Enskede, gick på (ungdomsgården) Fyran i Rågsved och på Enskede gård – “stans festigaste ungdomsgård”.

I en intervju i DN 1984 berättade han vad förorten betytt för hans utveckling till konstnär. På bilden står han framför Enskede gård, där han hade sin ateljé tillsammans med elva andra konstnärer. Stockholms stad hyrde ut gården till “Enskede gårds ateljéförening” – och fyrtio år senare skriver lokaltidningen om hur kreativiteten fortfarande flödar i Enskedes gamla herrgård.

Efter Enskede gamla skola och Enskede gymnasium gick Mats estetisk linje på Södra Latin och kommenterar:

Det var skillnad på Söder och södra förorterna. Inne i stan fanns flera ungdomar med “kulturbakgrund”, i förorterna fanns en genuin arbetarmiljö. Fast på 50- och 60-talen fanns där en kraft, en “push” uppåt! Folk var glada att flytta in i de nya husen och det vimlade av barn och ungdomar.

Mats var fyra år när familjen flyttade från Årsta till Enskede, där föräldrarna drev en liten handelsträdgård och stenhuggeri alldeles intill Skogskyrkogården. Mats pappa var ursprungligen bonde, senare anläggningsarbetare, och lärde upp sonen som började som “pinnpojke” när Nynäsvägen breddades.

Han gick kvällskurser i målning och sen “Mejan” – konsthögskolan i Stockholm. Hans specialitet blev stora väggmålningar – bland annat på Gröna Lund, Folksam, och i flera hyreshus.

Fast den bästa utsmyckningen i en förort är kanske en liten bio eller pub, där folk kan samlas efter sex på kvällarna.

Skolan vid Gullmarsplan grundades 1943 som Enskede samrealskola och blev några år senare Enskede högre allmänna läroverk, vilket 1966 kommunaliserades och fick namnet Enskede gymnasium. Efter 1974/75 fanns här bara vuxengymnasium och namnet ändrades till Gullmarsplans vuxengymnasium. Och det lades 1993 ner, trots protester. I skolhuset vid Gullmarsplan finns numera Värmdö gymnasium.

Lite skolhistorik: 1942 fyllde den svenska folkskolan 100 år: I Sverige fick alla gå i skolan, även barn till fattigt folk. Men ända till 60-talet fanns två parallella skolsystem: läroverk för barn till rika föräldrar, folkskola för de andra.

Det fanns dock ett förslag om en nioårig obligatorisk “bottenskola” indelad i låg-, mellan, och högstadium, och 1949 startades några försök med en nioårig enhetsskolan. Skolfrågorna diskuterades livligt under hela 50-talet, och 1962 beslöts att enhetsskolan hade funnit sin form och skulle ersättas av den nioåriga grundskolan. Under en tioårig övergångsperiod skulle alla parallella skolformer avvecklas.

Nytorp var Stockholms tredje försöks/enhetsskola (efter Västberga och Björkhagen). Här kan man läsa mera om Nytorp och hur det var att gå där.

Nedan glimtar ur skoldebatten fram till 90-talet.

1947 var det enorm brist på skolor. Expressen skrev under rubriken “Barackskolor och klassdubblering hotfullt spöke för skolborgarråd” om borgarrådet Tomsons oro över den stora bristen på skolor i Stockholm.

Han befarade att man måste tillgripa dubbelläsning i klassrummen – som under förra världskriget. Alternativet var barackskolor, och det var tveksamt vilket alternativ som var minst dåligt.

Längre än till 1949 vågade man inte planera skolbyggandet. Man måste ju först veta var de nya stadsdelarna skulle komma att ligga, eftersom det var där de nya skolorna behövdes.

1949 var det rekordinvasion till läroverken, Enskede högre allmänna läroverk hade flest ansökningar: 600 sökte 130 platser, jämfört med föregående års 350 ansökningar.

Kommande år diskuterades enhetsskoleelevernas svårigheter att följa undervisningen vid försöksgymnasiet i Enskede läroverk. Problemet var akut eftersom allt flera elever i södra realskoleområdet skulle komma från enhetsskolans högstadium.

Elisabeth gick 1962 ur årskurs 9 i Nytorps enhetsskola och kom in på sitt andrahandsval: Enskede högre allmänna läroverk. Hon har berättat:

I vår klass fanns elever både från enhetsskolan och realskolan, och lärarna förklarade för oss att vid betygssättningen den första terminen på gymnasiet skulle de sänka realskoleelevernas avgångsbetyg med ett steg, medan vi med slutbetyg från enhetsskolan skulle sänkas med två steg.

Eleverna i det nya gymnasiet kunde ju skapa nya traditioner – eller behålla de gamla. Alla verkade eniga om att det var skönt att studentförhören försvunnit samt att festligheterna måste behållas. Seco gjorde en enkät om studentmössans vara eller icke vara: “Bäras eller brännas?” Dag i Enskede gymnasium tyckte inte att det fanns någon anledning att ha kvar mössan: “Vi kommer att hitta på ngt annat.” Ordförande i Socialistiska föreningen i Bromma gymnasium tänkte behålla sin mössa, men med Mao-märke istället för blågul knapp. Några år senare bar Anders Carlberg i Gubbängen röd mössa – mannen som ledde kårhusockupationen och startade Fryshuset.

Under rubriken “Ett gymnasium bort varje år” skrev DN 1986 att ungdomsgymnasierna försvann av två anledningar: elevkullarna i Stockholms stad hade sen början av 70-talet minskat, och kranskommunerna byggde egna gymnasier. Redan femton år tidigare hade Sveaplans gymnasium omvandlats till vuxengymnasium, följt av Fridhemsplan och Enskede gymnasium.

Efter 1974/75 fanns vid Gullmarsplan bara vuxengymnasium, och 1993 lades även det ner – trots att rektorn Lennart Hagland (uppvuxen i Enskede) startade “Stockholms skolparti”, och eleverna demonstrerade vid Stadshuset. (Se bild ur DN).

I skolhuset vid Gullmarsplan finns numera Värmdö gymnasium.