Husmoderns presentbok “Etikett och god ton” innehåller regler för livets alla(?) skiften. Ett kapitel handlar om rökning. Boken utkom i två delar och ingick i Husmoderns bibliotek. Husmodern var en veckotidning “för de svenska hemmen” som gavs ut mellan 1917 och 1988.

Det skulle ta lång tid innan rökningens farlighet var officiellt fastslagen. Enligt en annons från 1930 skyddade Lucky Strike till och med mot halsirritation och hosta, eftersom “tobaken rostades i stället för att soltorkas” som för andra märken.

Många regler för rökare fanns det i boken. Nedan några av dem.

Kan en dam röka på gatan?
Nej, absolut inte i Sverige. Vi har visserligen sett tärnor utanför Jakobs kyrka i väntan på brudparet draga ett par bloss, men det såg inte trevligt ut. Och vi har också sett en dam stå på Stureplan, blossande på en cigarrett i väntan på spårvagnen, men hon var engelska.

Herrarna däremot FÅR röka på gatan. Fast med vissa inskränkningar: Naturligtvis anser vi, att om en herre promenerar på låt oss säga Strandvägen med en dam, skall han helst inte röka. Men det finns ju andra gator — så visst får herrn röka även på gatan i damsällskap. Han får dock inte behålla cigarretten i munnen, när han talar med damen.

Damer, som lämnat den barnsliga ståndpunkten bakom sig att vilja reta andra genom att röka, bör exempelvis undvika att tända en cigarrett i en stor tredjeklasskupe full med folk, även om det är en rökkupé. Är man bara några stycken i kupén kan det gå för sig.

Det är ju nuförtiden ganska vanligt att även helt unga flickor röker. Dock må det framhållas, att familjer i en viss ställning, som uppfostrar sin ungdom ganska strängt och till anspråkslösa vanor, inte tillåter skolflickor att röka – utom möjligen skolflickor i åttonde klassen. Det anses nämligen inte fint. Och de som får röka gör det endast i hemmet, på flickbjudningar och möjligen på bjudningar i familj – inte på restaurang.

Något starkare än cigarretter bör en dam endast röka hos nära bekanta eller i hemmet. Och då bör damen ej vara så värst ung. Utomlands — ja, så nära som i Danmark — kan man däremot få se äldre damer röka både cigarrcigarretter och cigarrer inför all världen, t. ex. vid en kopp kaffe i det fria ute på Klampenborg.

Om rökningens eventuella skadlighet skriver Etikettsboken inte mycket. Och förklarar varför:

Som detta inte är någon lärobok i hygien, så uppehåller vi oss icke vid frågan, huruvida det kan vara nyttigt att alls röka eller röka i den utsträckning som är vanligt. Men vi vill däremot framhålla att det inte är aptitligt med damer, som är bruna om fingertopparna av för mycket rökning.

Damers rätt att röka var alltså ganska begränsad. Herrarna var friare att röka – under förutsättning att de följde regler som inte verkar helt lättillgängliga.

Får en herre röka överallt?
Ja, utom i sitt eget hem, om frun är sträng, höll vi på att säga. Men det var fel. Han får inte heller röka i järnvägskupéer, där rökning är förbjuden. Dessutom får han aldrig röka i damsällskap innan han först frågat damerna om lov. Ja, inte ens i en rökkupé får han tända sitt rökverk utan att först fråga damerna. Vi råder dock damerna att svara ja, ty frågan är egentligen endast formell. En dam har ju ingen anledning att sätta sig i en rökkupé, om hon inte tolererar tobaksrök.

En herre får inte heller röka när han hälsar, oavsett om han bara lyfter på hatten eller tar i hand. Är han på promenad och skall hälsa tar han ut rökverket med vänster hand och hälsar därpå — medan han håller hatten i höger hand. Skall han skaka hand — vi förutsätter fortfarande att han befinner sig utomhus — tar han bort rökverket med vänster hand (mellan pek-och långfinger) och tar samtidigt eller omedelbart därefter av sig hatten med höger hand, för över den till vänster och räcker ut höger hand till hälsning.

En bild klargör hur det ska gå till:

Får en herre röka på gatan i damsällskap?
Sedan gammalt har det framhållits, att det är att brista i vördnad att röka i damsällskap på gatan. Det härleder sig troligen från den tid, då en herre över huvud taget inte gärna rökte i damsällskap, annat än i sitt hem, den tid då herrarna ej fick röka i salongen på en bjudning utan måste gå in i »rökrummet». Nuförtiden går det bra. (Utom som sagt kanske just på Strandvägen…)

Aska på golvet fick man inte, och röka pipa gick möjligen för sig på “en ej mondän restaurang”, men ej i andras hem, om man ej begärt och fått ett verkligt samtycke. Pipröken sätter sig nämligen mycket mer fast i möbler och gardiner m. m.

Kan man röka vid bordet?
Mycket väl, om de övriga gästerna röker, exempelvis vid desserten. Det är bara att följa bruket i familjen. Men det skall vara värdfolket, som föreslår det, en enstaka gäst kan inte ta fram en cigarrett, det är absolut ouppfostrat. Även om man brukar röka vid middagen i sitt hem och saknar sin cigarrett, får man tåla sig, ty ännu är rökning vid ett middagsbord ej vanligt.

Vid de flesta bjudningar börjar man röka först vid kaffet, det är egentligen mest vid restaurangbjudningar, som man börjar röka vid desserten. Skall man röka vid bordet, bör en askkopp och en tändsticksask (det finns miniatyrditon) sättas fram vid varje kuvert, eventuellt tillsammans med ett par tre cigarretter i en liten bägare eller skål.

Många värdinnor bjuder dock ej rökverk vid matbordet. De är rädda att det skall brännas hål på duktyget, vilket även lätt sker!

Kan man röka eget rökverk borta?
Inte gärna. Det ser illa ut, visar missaktning för värdfolkets rökverk. Men man KAN röka egna cigarretter, om man till exempel ursäktar sig med — ty naturligtvis måste man bedja om ursäkt! — »att jag röker aldrig annat än Alibaba!»

Och kom ihåg:
Även om man inte själv röker, måste man alltid ha rökverk hemma, om man har bjudning och ens gäster röker.