Södra Blasieholmshamnen

1880-tal: Stockholmaren visar sin stad för östgöten

“Klockan slår 7 i Klara nya kyrktorn, som smärt och prydligt reser sig över Norrmalms alla byggnader, till och med högre än Allmänna telefonbolagets genomskinliga tornbur.” Så börjar berättelsen om den infödde stockholmaren CL som på sin sedvanliga morronpromenad stötte ihop med östgöten och lantbrukaren PP, som inte varit i stan på tjugo år, och åtog sig att visa honom en del av det som hänt sen dess.

Fortsätt läsa “1880-tal: Stockholmaren visar sin stad för östgöten”
Skolmatsal 1930

Om skolbespisningen kring mitten av förra seklet, minnen från oss som var med

Sverige och Finland är de enda länder i hela världen som serverar gratis skolmat läser jag – imponerande. Tyvärr har många av oss som var med på 50- och 60-talet mindre positiva minnen från den tidens skolbespisning. Vi som växte upp söder om Söder jämför ibland våra minnesbilder i Enskedebilder.

Bilden visar skolmatsalen i Högalids folkskola, circa 1930. Notera skolköket till vänster i bild med sin stora spis, kopparkärl och ugnar. (Okänd fotograf, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons)

Fortsätt läsa “Om skolbespisningen kring mitten av förra seklet, minnen från oss som var med”

Att följa senaste modet kan vara besvärligt, ibland rentav farligt – åtminstone på 1800-talet

1857 slog professor C. A. Cederschiöld larm om vådorna av krinoliner:

Krinoliner och korta kappor bidrager genom den avkylning som de förorsaka till den tröghet uti livmoderns förrättningar, som är grunden för nu gängse puerperalsjukdom (barnsängssjukdomar). Då det icke är att förvänta att qvinnokönet, såsom detta nu är uppfostrat, skall lyssna till förnuftiga råd är det dags för männen att göra ett nyttigt bruk av sin mycket omtalade, men illa använda »myndighet», för att avsluta detta vansinniga och osmakliga modetyranni, innan skadan blivit obotlig.

Fortsätt läsa “Att följa senaste modet kan vara besvärligt, ibland rentav farligt – åtminstone på 1800-talet”

“Vackra Roosen” – sydlänningen från höga Nord som blev en legend. En riktig snygging.

I serien Originella Stockholmstyper ingår Manne Vesters skrift från 1892 om “Vackra Rosen”, som egentligen hette Rudolf Roos och var en välkänd och älskad gatumusikant, som även sjöng bland annat på Bellmansro (som han kallade Bellmans). Han ville leva ett fritt liv på gator och krogar, hade många vänner och en stor publik som lyssnade på honom när han framträdde.

Fortsätt läsa ““Vackra Roosen” – sydlänningen från höga Nord som blev en legend. En riktig snygging.”
Tjänarinnebladet

Forna tiders tjänarinnor – för inte särskilt länge sen

Radioprogrammet “Vi blev hennes barn – ett program om barnsköterskan som försvann” sändes 1998, men finns fortfarande på sverigesradio.se. F d barnsköterskor och de vuxna barnen berättar där om hur det var att vara/ha uniformerad barnsköterska “i familjen” – ända in på sextiotalet. Den som var van vid barnsköterska klämde in en även i en liten modern lägenhet, där hon fick dela det minsta rummet med barnet.

Fortsätt läsa “Forna tiders tjänarinnor – för inte särskilt länge sen”

Forna tiders skamstraff – trähäst, spansk fiol, stock, påle, stenar… uppfinningsrikedomen var stor.

När brottslingar dömdes till att skämmas offentligt var tanken att allmänheten skulle avskräckas, och den dömde därefter skulle ha sonat sitt brott mot samhället och välkomnas tillbaka till gemenskapen. Vilket förstås var särskilt viktigt i en tid utan sociala skyddsnät, när människorna var mera direkt beroende varandras hjälp än idag.

På medeltiden existerade inte fängelse som straff, bara som häkten eller förvaringsplats för krigsfångar.

Fortsätt läsa “Forna tiders skamstraff – trähäst, spansk fiol, stock, påle, stenar… uppfinningsrikedomen var stor.”

1935: Livet i Markeliushuset – Stockholms (och Sveriges) första kollektivhus

Markeliushuset 1936 (Public domain) via Wikimedia Commons

Idéer om kollektivhus dök upp i början 1930-talet eftersom gifta kvinnor allt oftare ägnade sig åt yrkesarbete. I kollektivhusen skulle vardagen vara enkel. YK-huset på Gärdet ägdes av Aktiebolaget Y.K.-huset med Yrkeskvinnornas klubb och de boende som aktieägare. I Stockholmskällans film från 1939 får man följa en familj med mamma, pappa, ett barn. Deras dag börjar med att de får upp sin frukost på en bricka i kökets mathiss.

Fortsätt läsa “1935: Livet i Markeliushuset – Stockholms (och Sveriges) första kollektivhus”
Långholmens rastgård

Livet på Långholmen 1900 – skildrat av konstaplar, fångar, fängelsedirektörer och skarprättare

Långholmens rastgård 1910, av Georg Baldini
(Public domain) via Wikimedia Commons

Boken om Långholmen – en “varning för dem som gå fria” – börjar med den gamle vaktkonstapeln, som nyligen fått ett litet arv och därför inte längre behövde slita ont som fångvaktare. Nu kunde han berätta mera från sitt gamla arbete, och av gammal vana gick han ned till rådhusrätten och bjöd f. d. kamrater och rådhusvaktmästare på snus.

Fortsätt läsa “Livet på Långholmen 1900 – skildrat av konstaplar, fångar, fängelsedirektörer och skarprättare”

Enskedefältets skola: En skolpojkes tid som bästa elev, glasögonorm och sanningssägare

Skolkorridor i Enskedefältets huvudbyggnad 1960.
Foto: Herbert Lindgren, Stockholms stadsmuseum

Dick Wase berättar om sin skoltid: 

Jag började i Enskedefältets folkskola HT 1962. En av de första berättelser som nådde mig var att en kille åkt i kälke utför berget (där jag så småningom klängde som ”bergsklättrare”) och dött. Senare ändrades den till att det var en docka som smetats in med ketchup som uppbådat ett stort polisuppbåd. När jag blev äldre sorterade jag in det i barns fantasier och myter.

Fortsätt läsa “Enskedefältets skola: En skolpojkes tid som bästa elev, glasögonorm och sanningssägare”

Enskedefältets skolas historia – från namnstrid, genom krigs- och efterkrigstid

Bild: Enskedefältets skola på 50-talet. Från skolkort

Dick Wase

Dick Wase berättar om sin gamla skola: 

Det började med att den 1933 uppförda skolan orsakade en namnstrid. I Skarpnäck fanns redan en skola som kallades ”Enskede östra skola”, vilket var vad Enskede skola kallades – till skillnad mot den nybyggda Enskede västra skola. Därför beslutade Folkskoledirektionen 1936 att den senare skulle byta namn till ”Enskedefältets folkskola” och den förra till Enskede folkskola.

Fortsätt läsa “Enskedefältets skolas historia – från namnstrid, genom krigs- och efterkrigstid”
Kaza bio

Kaza – en kvartersbios tre liv: matinébiograf, rullskridskodisco och internationellt känd musikstudio

I tiden före televisionen spelade biograferna en viktig roll. På Stockholmskällan kan man läsa att det 1950 fanns 108 biografer inom det område som idag är Stockholms stad.

I Enskede fanns på den tiden tre kvartersbiografer: I Gamla Enskede öppnade Enskede Bio redan 1912 och med ungefär tio års mellanrum tillkom sedan Enskede Kvarn och Kaza.

Fortsätt läsa “Kaza – en kvartersbios tre liv: matinébiograf, rullskridskodisco och internationellt känd musikstudio”
Slakthusområdet

Slakthusområdet – sista chansen att se hur de gamla byggnaderna såg ut 2021

Stockholm växer – Söderstaden kan man följa framväxten av den nya Söderstaden, bestående av Globenområdet, Slakthusområdet och Gullmarsplan-Nynäsvägen. I Slakthusområdet kommer många av de gamla husen att bevaras, men användas till något helt annat. År 2023 planerar man att bygga de första nya bostäderna i området.

Våren 2021 passade vi på att fotografera en del av de gamla husen som de såg ut just då.

Fortsätt läsa “Slakthusområdet – sista chansen att se hur de gamla byggnaderna såg ut 2021”

Nu ska nya Söderstaden ersätta gamla Slakthuset, som skapade rubriker 1912

Söderstaden är ett av Stockholms nya stadsutvecklingsområden, och består av tre olika delar med olika karaktär: Slakthusområdet, Globenområdet och Gullmarsplan-Nynäsvägen. Läs mer om Söderstaden och se karta här.

Slakthusområdet ska bli en “urban stadsdel där bostäder, handel och arbetsplatser samverkar med mat, kultur och upplevelser.” Nattklubben Slakthuset och klubb- och kulturlokalen Slaktkyrkan är redan i full gång.

Förra gången Slakthuset var ett storslaget hypermodernt projekt var 1912 när den imponerande slakthusanläggningen invigdes.

Fortsätt läsa “Nu ska nya Söderstaden ersätta gamla Slakthuset, som skapade rubriker 1912”
Medborgarhuset 1945

Medborgarhuset i stockholmarnas hjärtan

2017, samma år som Medis återinvigdes efter fyra års renovering, utkom även boken ”Medborgarhuset i stockholmarnas hjärtan” av Astrid Hasselrot. Vi som gick i simskola och gjorde årliga simprov på Forsgrénska badet (kallat Medis) har blandade minnen därifrån.

Men Medborgarhuset var så mycket mera, i boken skildras ett Sverige i miniatyr. Och Per-Albin Hansson lär ha övervägt beteckningen ”medborgarhemmet” innan han bestämde sig för det mera slagkraftiga ”folkhemmet”.  (Bilden ovan är från 1945.)

Fortsätt läsa “Medborgarhuset i stockholmarnas hjärtan”
Påskhälsning 1884

1882: Strindberg berättar om gamla tiders påskfirande

Men först beskriver han våren i Stockholm: Till påsk är gatorna vanligen fria från is och snö, lärkan har hörts på Ladugårdsgärdet och bofinken har blåst revelj i Humlegården. Ströet ryker i trädgårdarna, kyrkogårdarnas nyklippta träd sväller i knopp, man börjar måla ångbåtarna vid Skeppsbron och oljefärgen doftar i solskenet i kapp med tjäran. Blåsippor har utbjudits på Djurgårdsslätten, rädisor uppträtt på Munkbron och Hötorget. Och stockholmarnas gamla favoritblomma hyacinthen blommar i fönstren.

Fortsätt läsa “1882: Strindberg berättar om gamla tiders påskfirande”

Vi som gick i simskola – ibland med fara för livet

Vi som gick i simskola på femtiotalet uppskattade det inte alltid. Simokunniga i min klass måste (som straff?) ett antal måndagar direkt efter skolans slut åka tunnelbana in till Medborgarplatsen, där Katarina Norra folkskola låg. Hungrig och trött var man redan från början, och inte blev det bättre av att vi där måste klä av oss och tvätta oss själva (och varann) i rader av småbadkar.

Fortsätt läsa “Vi som gick i simskola – ibland med fara för livet”

Barnamörderskan Wanselius avrättning på Nya Galgbacken i Hammarby

När Stockholm växte flyttade galgbacken från Stigberget på Södermalm ut till det lantliga Hammarbyhöjden. Där halshöggs och brändes 28 juli 1827 barnamörderskan Brita Christina Wanselius.

Hon var den näst sista kvinna som avrättades offentligt i Stockholm och hennes öde har beskrivits i (minst) tre samtida skillingtryck – dåtidens nyhetsförmedling: Ånger-Wisa, Döds-Psalm och Gamla Stinas Berättelse.

Fortsätt läsa “Barnamörderskan Wanselius avrättning på Nya Galgbacken i Hammarby”
Akvarell Mäster Mikaels gata

Mäster Mikael: Bödeln som avrättades för mord – och gav namn åt en gata

Ett av de mest kända landmärkena när man på 1500- och 1600-talet sjövägen närmade sig Stockholm var galgbackens välkända silhuett på Stigberget på Södermalm. Alldeles intill ligger gatan som idag heter Mäster Mikaels gata efter en av de mest kända bödlarna – Mikael Reisuer, som tjänstgjorde mellan 1635 och 1650.

Före honom hade bödeln vanligen varit en dödsdömd som blev benådad om han blev bödel och ofta började med att avrätta sin föregångare. Han fick vanligen stadens märke inbränt på kroppen och/eller båda öronen avskurna – både som straff och för att han inte skulle kunna smita från sitt arbete.

Fortsätt läsa “Mäster Mikael: Bödeln som avrättades för mord – och gav namn åt en gata”
Radio Nord - Kotschak

Radio Nord: Piratradion stoppades av en egen lag, men vi minns den ändå.

Radio Nord sände bara mellan 1961 och 1962, totalt knappt 16 månader, men många minns både topplistor och reklamjinglar (”Broddmans-Broddmans-Broddmans”, ”Mamma, det höll!” (Duralex), “Den gula hinnan det är känt – den borstas bort med Pepsodent”, ”Turtle vax-ax-ax-ax”….) Och affischerna har blivit samlarobjekt.

Det fanns ett systerfartyg i Öresund från vilket Radio Syd sändes, en liknande piratradiostation som lades ner först 1966. Fast egentligen hade fartygen inget gemensamt mer än att båda var bas för en radiostation på internationellt vatten.

Fortsätt läsa “Radio Nord: Piratradion stoppades av en egen lag, men vi minns den ändå.”
Emil Norlanders bok

När Emil Norlander var rännstensunge på Ladugårdslandet

Östermalm hette ursprungligen Ladugårdslandet, efter dess fyra kungsladugårdar Medelby, Kaknäs, Unnanrör och Vädla, och det var känt som en fattig och smutsig stadsdel. I mitten av 1800-talet byggdes stadsdelen om, en stor del av gatunätet drogs om och förmöget folk började flytta in.

Då ansågs det gamla namnet opassande och 1885 antogs det nya namnet Östermalm. Namnet Ladugårdsgärdet lever dock kvar, i dagligt tal Gärdet. (Klicka på kartan för större bild.)

Fortsätt läsa “När Emil Norlander var rännstensunge på Ladugårdslandet”