Forna tiders skamstraff – trähäst, spansk fiol, stock, påle, stenar… uppfinningsrikedomen var stor.

När brottslingar dömdes till att skämmas offentligt var tanken att allmänheten skulle avskräckas, och den dömde därefter skulle ha sonat sitt brott mot samhället och välkomnas tillbaka till gemenskapen. Vilket förstås var särskilt viktigt i en tid utan sociala skyddsnät, när människorna var mera direkt beroende varandras hjälp än idag.

På medeltiden existerade inte fängelse som straff, bara som häkten eller förvaringsplats för krigsfångar.

Fortsätt läsa ”Forna tiders skamstraff – trähäst, spansk fiol, stock, påle, stenar… uppfinningsrikedomen var stor.”

1935: Livet i Markeliushuset – Stockholms (och Sveriges) första kollektivhus

Markeliushuset 1936 (Public domain) via Wikimedia Commons

Idéer om kollektivhus dök upp i början 1930-talet eftersom gifta kvinnor allt oftare ägnade sig åt yrkesarbete. I kollektivhusen skulle vardagen vara enkel. YK-huset på Gärdet ägdes av Aktiebolaget Y.K.-huset med Yrkeskvinnornas klubb och de boende som aktieägare. I Stockholmskällans film från 1939 får man följa en familj med mamma, pappa, ett barn. Deras dag börjar med att de får upp sin frukost på en bricka i kökets mathiss.

Fortsätt läsa ”1935: Livet i Markeliushuset – Stockholms (och Sveriges) första kollektivhus”
Långholmens rastgård

Livet på Långholmen 1900 – skildrat av konstaplar, fångar, fängelsedirektörer och skarprättare

Långholmens rastgård 1910, av Georg Baldini
(Public domain) via Wikimedia Commons

Boken om Långholmen – en ”varning för dem som gå fria” – börjar med den gamle vaktkonstapeln, som nyligen fått ett litet arv och därför inte längre behövde slita ont som fångvaktare. Nu kunde han berätta mera från sitt gamla arbete, och av gammal vana gick han ned till rådhusrätten och bjöd f. d. kamrater och rådhusvaktmästare på snus.

Fortsätt läsa ”Livet på Långholmen 1900 – skildrat av konstaplar, fångar, fängelsedirektörer och skarprättare”

Enskedefältets skola: En skolpojkes tid som bästa elev, glasögonorm och sanningssägare

Skolkorridor i Enskedefältets huvudbyggnad 1960.
Foto: Herbert Lindgren, Stockholms stadsmuseum

Dick Wase berättar om sin skoltid: 

Jag började i Enskedefältets folkskola HT 1962. En av de första berättelser som nådde mig var att en kille åkt i kälke utför berget (där jag så småningom klängde som ”bergsklättrare”) och dött. Senare ändrades den till att det var en docka som smetats in med ketchup som uppbådat ett stort polisuppbåd. När jag blev äldre sorterade jag in det i barns fantasier och myter.

Fortsätt läsa ”Enskedefältets skola: En skolpojkes tid som bästa elev, glasögonorm och sanningssägare”

Enskedefältets skolas historia – från namnstrid, genom krigs- och efterkrigstid

Bild: Enskedefältets skola på 50-talet. Från skolkort

Dick Wase

Dick Wase berättar om sin gamla skola: 

Det började med att den 1933 uppförda skolan orsakade en namnstrid. I Skarpnäck fanns redan en skola som kallades ”Enskede östra skola”, vilket var vad Enskede skola kallades – till skillnad mot den nybyggda Enskede västra skola. Därför beslutade Folkskoledirektionen 1936 att den senare skulle byta namn till ”Enskedefältets folkskola” och den förra till Enskede folkskola.

Fortsätt läsa ”Enskedefältets skolas historia – från namnstrid, genom krigs- och efterkrigstid”
Kaza bio

Kaza – en kvartersbios tre liv: matinébiograf, rullskridskodisco och internationellt känd musikstudio

I tiden före televisionen spelade biograferna en viktig roll. På Stockholmskällan kan man läsa att det 1950 fanns 108 biografer inom det område som idag är Stockholms stad.

I Enskede fanns på den tiden tre kvartersbiografer: I Gamla Enskede öppnade Enskede Bio redan 1912 och med ungefär tio års mellanrum tillkom sedan Enskede Kvarn och Kaza.

Fortsätt läsa ”Kaza – en kvartersbios tre liv: matinébiograf, rullskridskodisco och internationellt känd musikstudio”

Gästskribent f d chefredaktören Jan G Andersson: Sanna historien om statsminister Tage Erlander – från Tage Erlander

Swix Röd. För det välvallade glidet i språket är det en passande etikett på journalistveteranen Jan G Andersson i Kalmar. Som överlevande chefredaktör är han unik i skakiga A-pressen. Hela 17 år på den posten i Östra Småland. Samhällsredaktionchef åren det stormade på Aftonbladet. Pensionering? Den hejdar inte Jan G Andersson. Ledarskribent i Sydöstran. En bok – Politisk Dagbok 1986- 2021 – ur vilken denna … Fortsätt läsa Gästskribent f d chefredaktören Jan G Andersson: Sanna historien om statsminister Tage Erlander – från Tage Erlander

Gästskribenten Dick Wase: Vilka befolkade det äldsta Stockholm?

1200-talets stockholmare en gotländsk sork? I böcker och publikationer, som Fornvännen, visar historikern Dick Wase kunnandet om det medeltida Gotland. Fördjupat med detaljer och även sett i ett vidare sammanhang runt Östersjön. Ett exempel på hur ”släktforskning” kan berika historieforskningen. Boken ”Individuella förbindelser mellan Stockholm och Visby och frågan om Visbys betydelse för Stockholms tillblivelse och tillväxt” ger prov på gedigen arkivforskning. Detta till trots … Fortsätt läsa Gästskribenten Dick Wase: Vilka befolkade det äldsta Stockholm?

Tyska terrorister mördade 70 stockholmare på Blasieholmen

Vrålen från de fastkedjade männen som brändes inne på holmen ekade över Nybroviken natten till den 17 juni. Män dolda i munkjackor sågs tända på träskjulet. Hättebröder kallades dessa tyska borgare för sina spetsiga huvor. Innan hade de rott över de torterade fångarna från slottet på Stadsholmen till Käpplingeholmen, som Blasieholmen kallades då. Året var 1389, eller möjligen 1392 för vi känner bara till illdådet från två … Fortsätt läsa Tyska terrorister mördade 70 stockholmare på Blasieholmen

Slakthusområdet

Slakthusområdet – sista chansen att se hur de gamla byggnaderna såg ut 2021

Stockholm växer – Söderstaden kan man följa framväxten av den nya Söderstaden, bestående av Globenområdet, Slakthusområdet och Gullmarsplan-Nynäsvägen. I Slakthusområdet kommer många av de gamla husen att bevaras, men användas till något helt annat. År 2023 planerar man att bygga de första nya bostäderna i området.

Våren 2021 passade vi på att fotografera en del av de gamla husen som de såg ut just då.

Fortsätt läsa ”Slakthusområdet – sista chansen att se hur de gamla byggnaderna såg ut 2021”

Nu ska nya Söderstaden ersätta gamla Slakthuset, som skapade rubriker 1912

Söderstaden är ett av Stockholms nya stadsutvecklingsområden, och består av tre olika delar med olika karaktär: Slakthusområdet, Globenområdet och Gullmarsplan-Nynäsvägen. Läs mer om Söderstaden och se karta här.

Slakthusområdet ska bli en ”urban stadsdel där bostäder, handel och arbetsplatser samverkar med mat, kultur och upplevelser.” Nattklubben Slakthuset och klubb- och kulturlokalen Slaktkyrkan är redan i full gång.

Förra gången Slakthuset var ett storslaget hypermodernt projekt var 1912 när den imponerande slakthusanläggningen invigdes.

Fortsätt läsa ”Nu ska nya Söderstaden ersätta gamla Slakthuset, som skapade rubriker 1912”
Medborgarhuset 1945

Medborgarhuset i stockholmarnas hjärtan

2017, samma år som Medis återinvigdes efter fyra års renovering, utkom även boken ”Medborgarhuset i stockholmarnas hjärtan” av Astrid Hasselrot. Vi som gick i simskola och gjorde årliga simprov på Forsgrénska badet (kallat Medis) har blandade minnen därifrån.

Men Medborgarhuset var så mycket mera, i boken skildras ett Sverige i miniatyr. Och Per-Albin Hansson lär ha övervägt beteckningen ”medborgarhemmet” innan han bestämde sig för det mera slagkraftiga ”folkhemmet”.  (Bilden ovan är från 1945.)

Fortsätt läsa ”Medborgarhuset i stockholmarnas hjärtan”
Påskhälsning 1884

1882: Strindberg berättar om gamla tiders påskfirande

Men först beskriver han våren i Stockholm: Till påsk är gatorna vanligen fria från is och snö, lärkan har hörts på Ladugårdsgärdet och bofinken har blåst revelj i Humlegården. Ströet ryker i trädgårdarna, kyrkogårdarnas nyklippta träd sväller i knopp, man börjar måla ångbåtarna vid Skeppsbron och oljefärgen doftar i solskenet i kapp med tjäran. Blåsippor har utbjudits på Djurgårdsslätten, rädisor uppträtt på Munkbron och Hötorget. Och stockholmarnas gamla favoritblomma hyacinthen blommar i fönstren.

Fortsätt läsa ”1882: Strindberg berättar om gamla tiders påskfirande”

Vi som gick i simskola – ibland med fara för livet

Vi som gick i simskola på femtiotalet uppskattade det inte alltid. Simokunniga i min klass måste (som straff?) ett antal måndagar direkt efter skolans slut åka tunnelbana in till Medborgarplatsen, där Katarina Norra folkskola låg. Hungrig och trött var man redan från början, och inte blev det bättre av att vi där måste klä av oss och tvätta oss själva (och varann) i rader av småbadkar.

Fortsätt läsa ”Vi som gick i simskola – ibland med fara för livet”

Barnamörderskan Wanselius avrättning på Nya Galgbacken i Hammarby

När Stockholm växte flyttade galgbacken från Stigberget på Södermalm ut till det lantliga Hammarbyhöjden. Där halshöggs och brändes 28 juli 1827 barnamörderskan Brita Christina Wanselius.

Hon var den näst sista kvinna som avrättades offentligt i Stockholm och hennes öde har beskrivits i (minst) tre samtida skillingtryck – dåtidens nyhetsförmedling: Ånger-Wisa, Döds-Psalm och Gamla Stinas Berättelse.

Fortsätt läsa ”Barnamörderskan Wanselius avrättning på Nya Galgbacken i Hammarby”
Akvarell Mäster Mikaels gata

Mäster Mikael: Bödeln som avrättades för mord – och gav namn åt en gata

Ett av de mest kända landmärkena när man på 1500- och 1600-talet sjövägen närmade sig Stockholm var galgbackens välkända silhuett på Stigberget på Södermalm. Alldeles intill ligger gatan som idag heter Mäster Mikaels gata efter en av de mest kända bödlarna – Mikael Reisuer, som tjänstgjorde mellan 1635 och 1650.

Före honom hade bödeln vanligen varit en dödsdömd som blev benådad om han blev bödel och ofta började med att avrätta sin föregångare. Han fick vanligen stadens märke inbränt på kroppen och/eller båda öronen avskurna – både som straff och för att han inte skulle kunna smita från sitt arbete.

Fortsätt läsa ”Mäster Mikael: Bödeln som avrättades för mord – och gav namn åt en gata”

Följ terroristens lastbil längs Drottninggatan 7 april 2017

Cirka 14.30 Adolf Fredriks gata 12. Spendrups lastbil parkerar utanför Caliente (1). Föraren fäller ner bakliften för att lasta in ölfat till restaurangen då en man maskerad med rånarluva hoppar in i hytten och rivstartar. Restaurangchefen Mattias Izgin ser hur chauffören får en knuff då han springer framför bilen, som rivstarter med svart däckspår mot Sveavägen Livsmedelsarbetarförbundets pressansvariga Ingrid Persson säger efter kontakt med chauffören:– Han är chockad och … Fortsätt läsa Följ terroristens lastbil längs Drottninggatan 7 april 2017

Radio Nord - Kotschak

Radio Nord: Piratradion stoppades av en egen lag, men vi minns den ändå.

Radio Nord sände bara mellan 1961 och 1962, totalt knappt 16 månader, men många minns både topplistor och reklamjinglar (”Broddmans-Broddmans-Broddmans”, ”Mamma, det höll!” (Duralex), “Den gula hinnan det är känt – den borstas bort med Pepsodent”, ”Turtle vax-ax-ax-ax”….) Och affischerna har blivit samlarobjekt.

Det fanns ett systerfartyg i Öresund från vilket Radio Syd sändes, en liknande piratradiostation som lades ner först 1966. Fast egentligen hade fartygen inget gemensamt mer än att båda var bas för en radiostation på internationellt vatten.

Fortsätt läsa ”Radio Nord: Piratradion stoppades av en egen lag, men vi minns den ändå.”
Emil Norlanders bok

När Emil Norlander var rännstensunge på Ladugårdslandet

Östermalm hette ursprungligen Ladugårdslandet, efter dess fyra kungsladugårdar Medelby, Kaknäs, Unnanrör och Vädla, och det var känt som en fattig och smutsig stadsdel. I mitten av 1800-talet byggdes stadsdelen om, en stor del av gatunätet drogs om och förmöget folk började flytta in.

Då ansågs det gamla namnet opassande och 1885 antogs det nya namnet Östermalm. Namnet Ladugårdsgärdet lever dock kvar, i dagligt tal Gärdet. (Klicka på kartan för större bild.)

Fortsätt läsa ”När Emil Norlander var rännstensunge på Ladugårdslandet”

Förortsbon berättar: Jag flyttade till ”staden på landet” – Täby!

Jag föddes strax efter kriget, och växte upp söder om Söder, men småningom “emigrerade” jag till andra sidan om stan – en period var jag inte ens nollåtta! Först tog jag dock studentexamen i den nya gymnasieskolan, fast med den gamla läskiga muntan inklusive kusliga censorer. Men i början av 70-talet var det dags att bilda familj, och då är det ju bra att ha mer än ett rum – och väldigt gärna varmvatten.

Fortsätt läsa ”Förortsbon berättar: Jag flyttade till ”staden på landet” – Täby!”