Skansen är världens äldsta friluftsmuseum, grundat år 1891 av Artur Hazelius, en språkforskare, lärare och folkbildare som ville visa upp det gamla bondesamhället i miniatyr, komplett med människor, husdjur och vilda djur från omgivande skogar och fjäll.

Men en gång i tiden badade elefanter i Djurgårdskanalen, och på Skansen finns fortfarande apor och krokodiler. Hur stämmer det med grundarens tanke att “bevara svensk folkkultur”?

Fortsätt läsa “Skansen i stockholmarnas hjärtan – kul och kultur”

Det här var förr en av årets allra viktigaste högtidsdagar. Claes Lundin och August Strindberg växte upp i närheten av platsen där marknaden hölls och berättar i sin bok Gamla Stockholm om Lövmarknaden – “ett för varje stockholmare sedan barndomstiden kärt minne”. Hur gammal marknaden är vet man inte, men den hänger ihop med midsommarfesten, som ju har gamla anor. Bilden ovan är ur boken, efter Elias Martins teckning.

Fortsätt läsa “Gamla Stockholm: Strax före midsommar var det dags för Lövmarknad!”

1857 slog professor C. A. Cederschiöld larm om vådorna av krinoliner:

Krinoliner och korta kappor bidrager genom den avkylning som de förorsaka till den tröghet uti livmoderns förrättningar, som är grunden för nu gängse puerperalsjukdom (barnsängssjukdomar). Då det icke är att förvänta att qvinnokönet, såsom detta nu är uppfostrat, skall lyssna till förnuftiga råd är det dags för männen att göra ett nyttigt bruk av sin mycket omtalade, men illa använda »myndighet», för att avsluta detta vansinniga och osmakliga modetyranni, innan skadan blivit obotlig.

Fortsätt läsa “Att följa senaste modet kan vara besvärligt, ibland rentav farligt – åtminstone på 1800-talet”

När brottslingar dömdes till att skämmas offentligt var tanken att allmänheten skulle avskräckas, och den dömde därefter skulle ha sonat sitt brott mot samhället och välkomnas tillbaka till gemenskapen. Vilket förstås var särskilt viktigt i en tid utan sociala skyddsnät, när människorna var mera direkt beroende varandras hjälp än idag.

På medeltiden existerade inte fängelse som straff, bara som häkten eller förvaringsplats för krigsfångar.

Fortsätt läsa “Forna tiders skamstraff – trähäst, spansk fiol, stock, påle, stenar… uppfinningsrikedomen var stor.”

Långholmens rastgård 1910, av Georg Baldini
(Public domain) via Wikimedia Commons

Boken om Långholmen – en “varning för dem som gå fria” – börjar med den gamle vaktkonstapeln, som nyligen fått ett litet arv och därför inte längre behövde slita ont som fångvaktare. Nu kunde han berätta mera från sitt gamla arbete, och av gammal vana gick han ned till rådhusrätten och bjöd f. d. kamrater och rådhusvaktmästare på snus.

Fortsätt läsa “Livet på Långholmen 1900 – skildrat av konstaplar, fångar, fängelsedirektörer och skarprättare”

Men först beskriver han våren i Stockholm: Till påsk är gatorna vanligen fria från is och snö, lärkan har hörts på Ladugårdsgärdet och bofinken har blåst revelj i Humlegården. Ströet ryker i trädgårdarna, kyrkogårdarnas nyklippta träd sväller i knopp, man börjar måla ångbåtarna vid Skeppsbron och oljefärgen doftar i solskenet i kapp med tjäran. Blåsippor har utbjudits på Djurgårdsslätten, rädisor uppträtt på Munkbron och Hötorget. Och stockholmarnas gamla favoritblomma hyacinthen blommar i fönstren.

Fortsätt läsa “1882: Strindberg berättar om gamla tiders påskfirande”

Allra längst upp till höger på akvarellen ovan syns Stockholms optiska telegraf. I mitten av bilden ligger malmgården med sin täppa, till vänster Maria Kyrka och till höger Mosebacke teater som flaggar med unionsflaggan. Bredvid teatern håller man på att bygga ett stort hus och längst till höger syns alltså huset med den optiska telegrafen på taket.

Konstnären heter Josabeth Sjöberg och tavlan “Utsigt från mitt fönster uti N.ro 25 vid Chatarina Högbergsgata” , Stockholms stadsmuseum (CC-BY).

Fortsätt läsa “Stockholms optiska telegraf: 1792 uppfanns i Frankrike den optiska telegrafen, två år senare hade Sverige sin egen variant.”

I Ny svensk historia 1810-1872 skriver Söndagsbladet om huvudstadens ”syndaflod av allmänna nöjen” – och hur man skulle få bukt med sedeslösheten:

Överståthållarämbetet har nyligen utfärdat en kungörelse, varigenom alla personer som anställer offentliga nöjen ovillkorligen skall anmäla detta till myndigheterna och få deras tillstånd. Detta för att försöka hejda den flod av nöjen som strömmar över allmänheten.

Fortsätt läsa “Sedeslösheten i Stockholms nöjesliv 1850 – och dess ruggiga följder”

Det var inte förrän 1979 som alla former av barnaga blev förbjudet i Sverige, även i hemmet – och då var vi ändå först i världen. Långt tidigare hade vi avskaffat husagan: 1858 för vuxna tjänare, 1920 även för minderåriga. 1864 förbjöds hustruagan och 1922 förlorade fartygsbefälhavare rätt att aga sin besättning. För barn tog det längre tid, och allra längst fick de yngsta vänta. I läroverken förbjöds skolagan 1928, i folkskolan först 1958.

Fortsätt läsa “Barnaga, skolaga, husaga, hustruaga – och när blir det misshandel?”

Strömbadet var 1884-1936 Stockholms första flytande kallbadhus. Redan från början fanns dock vissa problem.

I SvD årsboks kapitel “Ur Stockholms liv och leverne 1928” finns bilden på “Mälardrottningens kloakbad” som illustration till att det under sommaren funnits anledning att begrunda Strömvattnets dåliga beskaffenhet: Redan i februari drev en storm upp bottenvattnet till ytan med påföljd att fisken dog massvis och en intensiv svavellukt spred sig över trakterna kring Norrström.

Fortsätt läsa “Strömbadet – populärt kallbadhus eller kloakbad?”

Eller hur man nu ska översätta det till nutida svenska. I KBs artikelarkiv ligger samtliga svenska dagstidningar, med annonser och allt – åtminstone fram till 1912. Så ”nyheterna” är lite gamla – men man känner ändå ofta igen sig. Exempelvis i ilskan hos insändaren i tidskriften Nyaste Freja den 10 augusti 1841. Fast man måste beundra det eleganta språket hos denna “menlösa mjölkhustru”.

Smakprov (med några ordförklaringar inom parentes):

Fortsätt läsa “När mjölkhustrun från Lidingön bad Herrar Lif-Gardister att fara och flyga”