Vi som gick i simskola – ibland med fara för livet

Vi som gick i simskola på femtiotalet uppskattade det inte alltid. Simokunniga i min klass måste (som straff?) ett antal måndagar direkt efter skolans slut åka tunnelbana in till Medborgarplatsen, där Katarina Norra folkskola låg. Hungrig och trött var man redan från början, och inte blev det bättre av att vi där måste klä av oss och tvätta oss själva (och varann) i rader av småbadkar.

Fortsätt läsa “Vi som gick i simskola – ibland med fara för livet”

Barnamörderskan Wanselius avrättning på Nya Galgbacken i Hammarby

När Stockholm växte flyttade galgbacken från Stigberget på Södermalm ut till det lantliga Hammarbyhöjden. Där halshöggs och brändes 28 juli 1827 barnamörderskan Brita Christina Wanselius.

Hon var den näst sista kvinna som avrättades offentligt i Stockholm och hennes öde har beskrivits i (minst) tre samtida skillingtryck – dåtidens nyhetsförmedling: Ånger-Wisa, Döds-Psalm och Gamla Stinas Berättelse.

Fortsätt läsa “Barnamörderskan Wanselius avrättning på Nya Galgbacken i Hammarby”
Emil Norlanders bok

När Emil Norlander var rännstensunge på Ladugårdslandet

Östermalm hette ursprungligen Ladugårdslandet, efter dess fyra kungsladugårdar Medelby, Kaknäs, Unnanrör och Vädla, och det var känt som en fattig och smutsig stadsdel. I mitten av 1800-talet byggdes stadsdelen om, en stor del av gatunätet drogs om och förmöget folk började flytta in.

Då ansågs det gamla namnet opassande och 1885 antogs det nya namnet Östermalm. Namnet Ladugårdsgärdet lever dock kvar, i dagligt tal Gärdet. (Klicka på kartan för större bild.)

Fortsätt läsa “När Emil Norlander var rännstensunge på Ladugårdslandet”
Stockholmsstrejken 1881

”Murarne göra strike* i Stockholm!” den 5 juli 1869 – innan ordet ens fanns på svenska.

När byggmästare Jansson sänkte lönen från 10.50 till 8.50 per 1000 tegel lade över 400 av stadens murare ner arbetet. Företeelsen var så ny att tidningarna stavade det ”strike”, med fotnoten: *) ”det engelska ordet ”strike” uttalas som strejk”.

Det började med att ett åttiotal mureriarbetare tågade genom staden – och samlade ihop allt flera.

Fortsätt läsa “”Murarne göra strike* i Stockholm!” den 5 juli 1869 – innan ordet ens fanns på svenska.”

Grundsborg ägare bordellmamma som skällde ut polismästaren. Sen blev det kuranstalt – tills vattenverken kom.

Namnet Grundsborg kommer från ullsorterare Mårten Grund, som 1760 köpte mark längst nere vid näset mellan Årstaviken och Hammarby sjö, och öppnade krog där. Läget var bra, vid vattnet och nära Stockholms två viktiga färdvägar Göta Landsväg och Dalarövägen. Men området var nog inte särskilt “fint” – det var nära till slakterierna med sina supiga slaktare, och gården sägs ha ”bebotts av arbetsfolk och varit ett tillhåll för mindre väl kända personer”.

Fortsätt läsa “Grundsborg ägare bordellmamma som skällde ut polismästaren. Sen blev det kuranstalt – tills vattenverken kom.”

Stockholms optiska telegraf: 1792 uppfanns i Frankrike den optiska telegrafen, två år senare hade Sverige sin egen variant.

Allra längst upp till höger på akvarellen ovan syns Stockholms optiska telegraf. I mitten av bilden ligger malmgården med sin täppa, till vänster Maria Kyrka och till höger Mosebacke teater som flaggar med unionsflaggan. Bredvid teatern håller man på att bygga ett stort hus och längst till höger syns alltså huset med den optiska telegrafen på taket.

Konstnären heter Josabeth Sjöberg och tavlan “Utsigt från mitt fönster uti N.ro 25 vid Chatarina Högbergsgata” , Stockholms stadsmuseum (CC-BY).

Fortsätt läsa “Stockholms optiska telegraf: 1792 uppfanns i Frankrike den optiska telegrafen, två år senare hade Sverige sin egen variant.”

Direktrapport från 1866: Katastrof vid kyrkbygge! EXTRA NYHET!

En fruktansvärd olycka inträffade den 23 maj 1866 på Norra Smedjegatan. I åtta månader hade man arbetat på att bygga ut katolska församlingens kapell – S:ta Eugenia – och förse det med ett högt torn, för att sålunda göra det till en riktig kyrka. Man hade just kommit så långt att man skulle sätta in en träkupol för klockorna när det hände.

Arbetarna hade de senaste dagarna oroats av sprickor i pelarna närmast det gamla kapellet och strax efter middagspausen såg de som arbetade på marken sprickan vidga sig och hörde ett högt dån.

Fortsätt läsa “Direktrapport från 1866: Katastrof vid kyrkbygge! EXTRA NYHET!”

Getgubben på Adolf Fredriks torg och hans tårpil – Stockholmsprofil 1820

Han beskrivs som hämtad ur den bibliska historien:

Brokigt och grönskande sträcker sig Adolf Fredriks torg (nu: Mariatorget) mellan två av Södermalms förnämsta gator: Horns- och St Paulsgatorna. Där sågs ibland en gammal getherde – lång och ståtlig, med djupt liggande ögon och långt hakskägg, vilket rimmade med getternas, och klädd i två långa getskinnsstycken. En högtoppig getskinnsmössa, stora träskor och en hög i ändan krökt stav fullbordade dräkten.

Så står det i kapitlet ”Gatans ryktbarheter” i August Strindbergs och Claes Lundins bok Gamla Stockholm från 1882.

Fortsätt läsa “Getgubben på Adolf Fredriks torg och hans tårpil – Stockholmsprofil 1820”

Sedeslösheten i Stockholms nöjesliv 1850 – och dess ruggiga följder

I Ny svensk historia 1810-1872 skriver Söndagsbladet om huvudstadens ”syndaflod av allmänna nöjen” – och hur man skulle få bukt med sedeslösheten:

Överståthållarämbetet har nyligen utfärdat en kungörelse, varigenom alla personer som anställer offentliga nöjen ovillkorligen skall anmäla detta till myndigheterna och få deras tillstånd. Detta för att försöka hejda den flod av nöjen som strömmar över allmänheten.

Fortsätt läsa “Sedeslösheten i Stockholms nöjesliv 1850 – och dess ruggiga följder”

Barnaga, skolaga, husaga, hustruaga – och när blir det misshandel?

Det var inte förrän 1979 som alla former av barnaga blev förbjudet i Sverige, även i hemmet – och då var vi ändå först i världen. Långt tidigare hade vi avskaffat husagan: 1858 för vuxna tjänare, 1920 även för minderåriga. 1864 förbjöds hustruagan och 1922 förlorade fartygsbefälhavare rätt att aga sin besättning. För barn tog det längre tid, och allra längst fick de yngsta vänta. I läroverken förbjöds skolagan 1928, i folkskolan först 1958.

Fortsätt läsa “Barnaga, skolaga, husaga, hustruaga – och när blir det misshandel?”

”Ful i mun som en roddarmadam” – Vad betyder det egentligen?

Stockholms roddarmadammer var länge en viktig del av lokaltrafikenfrämst till och från Gamla stan, men de rodde även långt in i Mälaren och ut i skärgården. Ännu i slutet av 1850-talet var Stockholmsgatorna nämligen förskräckliga att trafikera med sina små kullerstenar, ”där en och annan klumpig droska rullade, körd av en trasig och oftast berusad kusk”.

Fortsätt läsa “”Ful i mun som en roddarmadam” – Vad betyder det egentligen?”

Strömbadet – populärt kallbadhus eller kloakbad?

Strömbadet var 1884-1936 Stockholms första flytande kallbadhus. Redan från början fanns dock vissa problem.

Strömbadet - Mälardrottningens kloakbad

I SvD årsboks kapitel “Ur Stockholms liv och leverne 1928” finns bilden på “Mälardrottningens kloakbad” som illustration till att det under sommaren funnits anledning att begrunda Strömvattnets dåliga beskaffenhet: Redan i februari drev en storm upp bottenvattnet till ytan med påföljd att fisken dog massvis och en intensiv svavellukt spred sig över trakterna kring Norrström.

Fortsätt läsa “Strömbadet – populärt kallbadhus eller kloakbad?”

När mjölkhustrun från Lidingön bad Herrar Lif-Gardister att fara och flyga

Eller hur man nu ska översätta det till nutida svenska. KBs artikelarkiv ligger samtliga svenska dagstidningar, med annonser och allt – åtminstone fram till 1912. Så ”nyheterna” är lite gamla – men man känner ändå ofta igen sig. Exempelvis i ilskan hos insändaren i tidskriften Nyaste Freja den 10 augusti 1841. Fast man måste beundra det eleganta språket hos denna “menlösa mjölkhustru”.

Smakprov (med några ordförklaringar inom parentes):

Fortsätt läsa “När mjölkhustrun från Lidingön bad Herrar Lif-Gardister att fara och flyga”

Handel förr och nu: Från bond- och mångelskehandel till snabbköp.

I privilegierna för Stockholms stad 1563 stod att all handel skulle drivas på Stortorget – Stockholms äldsta torg. Det låg mitt i stan och fungerade som ett nutida köpcentrum, fullt av handelsbodar med luckor mot gatan, ungefär som våra tiders kiosker. Här öppnades även Sveriges första apotek 1575.

Bilden ovan visar Stortorgets julmarknad 1859, av Dahlström, Carl Andreas (CC-BY) Stadsmuseet via Stockholmskällan.

Fortsätt läsa “Handel förr och nu: Från bond- och mångelskehandel till snabbköp.”

Hygien – från omoraliska badhus via “Lort-Sverige” till “No Shower”.

hygien i zinkbalja

Det var först på 1940-talet som badrum började bli allt vanligare i Sverige – åtminstone i städerna. Dessförinnan skötte de flesta sin hygien genom att tvätta ansikte och händer, ibland bada i en balja i köket eller på gården. Och utedassen hade ofta flera hål i rad. Inget av det här var särskilt privat.

Fortsätt läsa “Hygien – från omoraliska badhus via “Lort-Sverige” till “No Shower”.”

Sotargossarnas livsfarliga liv på Stockholms tak och skorstenar

Ända in på 1900-talet riskerade sotargossarna livet varje dag. Ibland blev de till korta notiser i tidningarna, som i SvD 1887 om en förolyckad sotargosse: ”En sotargosses lif”:

När 16-årige sotargossen Karl August Sjöstrand skulle sota i ett kök i det ”k. slottet tillhöriga Oxenstjernska huset” måste han först klättra upp på taket till det något högre huset på Storkyrkobrinken 4. Han halkade i snön på plåttaket, störtade handlöst ner 5 våningar till den stenbelagda gården och fördes medvetslös till Serafimerlasarettet, där han efter en halvtimme avled utan att ha återfått sansen.

Fortsätt läsa “Sotargossarnas livsfarliga liv på Stockholms tak och skorstenar”

Damimitatören och lösdrivaren Karl Johan Lidberg (1883-1950)

Karl Johan Lidberg skulle just fylla 16 år när han åkte fast första gången, för stöld av en röd damperuk. Han lånade peruken (värd 35 kr) under falskt namn och sa att han skulle provsjunga på Novilla varieté på Djurgården. Han hade nämligen redan då börjat uppträda som s k ”damkomiker”.

Eftersom Lidberg inte återlämnade peruken anhölls han av “detektivkonstaplarna” Jansson och Öberg i Gröna Lund.

Fortsätt läsa “Damimitatören och lösdrivaren Karl Johan Lidberg (1883-1950)”

På besök i en av de idylliska söderkåkarna på den gamla goda tiden

Kamp på hungerns Söder för att få behålla barnen” var rubriken när SvD 2020 intervjuade Anita Lindberg om hennes farmors mor, Emilia Gustafsson, som 1917-23 bodde i Blockmakarens hus på Stigbergsgatan 21. Fast Emilia bodde inte i själva huset. Det var i den f d bakstuga hon flyttat in med sina fem barn, vars pappa samma år dog i spanska sjukan. 2020 sitter barnbarnet på innergården till huset, där hon 1972 hälsade på sin 92-åriga farmors mor, som hon minns sittande i sin gungstol. Några år senare dog hon i en trafikolycka.

Fortsätt läsa “På besök i en av de idylliska söderkåkarna på den gamla goda tiden”

”Arbetskarlens hustru” – och flera socialreportage av sign W, anno 1840-50

Wendela Hebbe som kallas Sveriges första kvinnliga journalist, är mest känd för att ha skrivit de första svenska socialreportagen. Hon skrev i Aftonbladet under flera signaturer, vilket inte var ovanligt vid den här tiden, de kunde fungera både som skydd och varumärke. Och det ansågs inte fint att skriva för pengar, särskilt inte för kvinnor.

Wendela Hebbe uppsökte de utsatta i deras hem och lär ha tagit emot dem i sitt eget. Och så startade hon insamlingar för att hjälpa dem hon skrivit om, uppgav ofta exakt var de bodde så att folk kunde komma hem till dem med förnödenheter.

Fortsätt läsa “”Arbetskarlens hustru” – och flera socialreportage av sign W, anno 1840-50”

Wendela Hebbes – Sveriges första kvinnliga journalist, och mycket mer än så.

Wendela Hebbe var författare, redaktör och journalist. Hon föddes 1808 i Jönköping, som en av tre systrar som pappa kyrkoherden Samuel Åstrand brukade kalla fröknarna Frågvis, Näsvis och Envis. Den ständigt vetgiriga Wendela var fröken Frågvis och fick en bred utbildning i språk, musik och naturvetenskap, vilket var ovanligt för flickor under 1800-talets början. Möjligen fick hon ”ersätta” den ende brodern, som dött som barn. Hon var nästan 30 år när hennes liv tog en ny vändning.

Fortsätt läsa “Wendela Hebbes – Sveriges första kvinnliga journalist, och mycket mer än så.”